Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jeremejeff: "Då var det väl mycket skit"

Foto: Petter Arvidson / BILDBYRÅN
Foto: Nils Jakobsson / BILDBYRÅN

Alexander Jeremejeff har tagit plats i guldjagande Malmö FF:s startelva.

Vägen dit var både krokig och full av fartgupp.

– Många har sagt att jag inte är tillräckligt bra men det har jag alltid strävat efter att motbevisa, säger anfallaren.

Skador, tvivlare och formsvackor. Trots att Alexander Jeremejeff bara är 22 år ung har han tvingats hantera det mesta. Men motgångarna har inte enbart varit av ondo. De har tagit Jeremejeff dit han är och lärt honom mycket.

– Man kan inte göra så mycket mer än att fokusera på nuet. Det som har hänt har hänt. Nu är jag här i Malmö FF. Det är bara att blicka framåt och försöka göra nästa match bättre än den senaste. Vi vill vinna SM-guld och det är det enda jag tänker på.

Vad tycker du om hyllningarna du fick efter matchen mot Blåvitt?

– Det uppskattas om lagkamrater tycker att man har gjort en bra match men jag vill göra fler bra matcher och visa att jag är en bra spelare. Bedömningarna i media bryr jag mig inte så mycket om, oavsett om de är positiva eller negativa.

Har du alltid varit sån?

– Man lär sig det. Man läser vissa grejer ibland och vissa hör av sig för att berätta vad som skrivs. Men jag försöker skärma av det där och inte bry mig. Det är en träningssak som man blir bättre och bättre på.

Har det varit ett problem?

– Nej, inte direkt. Men det började lite dåligt i Häcken och då var det väl mycket skit som man läste. Jag lärde mig att det inte gav mig någonting att läsa. Det är bättre att ställa egna krav på sig själv och man känner ju om man har gjort en bra eller dålig match. Det är bara jag som kan rannsaka mig själv och träna hårdare.

Valde hård konkurrens i MFF

Trots att det började dåligt i Häcken nådde Alexander Jeremejeff höga höjder, men dalarna fortsatte vara djupa. I oktober 2014 bröt han vadbenet, när han tagit sig tillbaka från skadan drog han av en baksida.

– När jag kom tillbaka från det, hösten 2015, var vi hur bra som helst. Jag tror att jag gjorde tio starter förra året. Det blev sex mål och tre assist så jag var nöjd. Jag byggde vidare från det och försäsongen i år gick svinbra. Sen fick jag en bristning i ljumsken. När det går som bäst så händer det alltid något.

Och i det läget valde du att flytta till Malmö FF som hade skyttekungen Kjartansson och Markus Rosenberg. Hur mycket tvekade du inför den flytten?

– Det är klart att det är tuff konkurrens i ett topplag som Malmö, det visste jag. Men så länge man gör sitt bästa och försöker ta chansen när, eller om, man får den så går det inte att begära så mycket mer.

Men det hade kanske varit lättare i ett annat lag?

– Det är alltid lätt att vara efterklok men på förhand kan ingen veta vilket steg som är rätt och vilket som är fel. Man får tro på sig själv och följa magkänslan. Jag ville hit, nu är jag här och jag ska fortsätta kriga.

Du verkar ha fått kriga en del under din karriär…

– Ja, talang brukar väl mätas i om man var med i distriktslag, landslag och sånt. Jag har en träning med stadslaget i Göteborg men annars ingenting. Jag har gått den långa vägen.

Jobbade som brevbärare

Har du funderat på att ge upp?

– Nej, för helvete. Som 16-17-åring fick jag träna med Öis A-lag så jag var ändå ganska tidig där.

När insåg du att du skulle kunna leva på att spela fotboll?

– Det har aldrig varit mitt mål på det sättet. Jag har aldrig tänkt så. Jag har haft en inre tro på mig själv. Folk har fått tycka vad de vill samtidigt som jag alltid tyckt att jag varit bra. Det är väl det här klassiska. Många har sagt att jag inte är tillräckligt bra men det har jag alltid strävat efter att motbevisa.

– Mitt driv har bara varit att vinna matcher och göra mål, inte att kunna ha fotbollen som jobb.

När kunde du börja leva på fotbollen?

– När jag spelade i Qviding bodde jag hemma och jobbade som brevbärare. Det var först i Häcken som fotbollen blev mitt jobb.

Hur mycket blickar du framåt?

– Även om många säger att det är bra med målsättningar så har jag aldrig funkat så. Jag bara kör och sen får man se var det landar. Jag har lärt mig mycket av mina skador, att man ska njuta av att vara frisk och inte ta något för givet.

Frustrerande?

– När du är ung så är det svårt. Det är jättetufft men du lär dig av det. Ska man lägga sig ner och dö eller ska man fortsätta kriga? Jag fortsätter hellre kriga.

Gillar NFL

Vad gör du när du inte spelar fotboll?

– Jag gillar amerikansk fotboll, har en polare som såg en match i Boston. Han blev fast och det smittade av sig. Nu är vi några stycken som följer varje match i princip. Herregud vilka fysiska monster de är.

Hur intresserad är du av allsvensk fotboll?

– Djurgården hade jag nog bara sett en gång innan vi mötte dem, det var när jag satt på läktaren när Häcken spelade mot dem. Jag hade inte full koll på dem innan vi hade genomgång här.

Föredrar du att se NFL?

– Hundra procent. Förr hade jag ingen koll alls på svensk fotboll. Men när man kommer upp och spelar i allsvenskan är det klart att man får lite koll.

Kan du dra nytta av att koppla bort fotbollen eller är det en svaghet att du inte är mer intresserad?

– Det är nog en individuell fråga. Om man tar NFL som exempel så råstuderar de sin motståndare. Vet du hur din motståndare brukar göra så är det en fördel. Här är det mer fokus på vad vi ska göra och hur vi ska göra det.

– Alltså, det är inte så att jag aldrig kollar på fotboll. Det beror mest på vilket humör jag är på och hur trött jag är. Jag planerar inte för att kolla på fotboll.