Hilmer var tre år gammal när tumören upptäcktes. Foto: PrivatHilmer var tre år gammal när tumören upptäcktes. Foto: Privat
Hilmer var tre år gammal när tumören upptäcktes. Foto: Privat
I dag är Hilmer nio år och lever ett vanligt liv fyllt av skola, hockey och BMX. Foto: PrivatI dag är Hilmer nio år och lever ett vanligt liv fyllt av skola, hockey och BMX. Foto: Privat
I dag är Hilmer nio år och lever ett vanligt liv fyllt av skola, hockey och BMX. Foto: Privat
Foto: PrivatFoto: Privat
 Foto: Privat
Foto: PrivatFoto: Privat
 Foto: Privat
Foto: PrivatFoto: Privat
 Foto: Privat
Foto: PrivatFoto: Privat
 Foto: Privat
Foto: PrivatFoto: Privat
 Foto: Privat

"Som att någon slog mig med en knytnäve"

Publicerad

När hockeytränaren Tim Brithéns treåriga son drabbades av en hjärntumör trodde han inte att Hilmer skulle klara sig.  

Tumören var stor som en tennisboll och under operationen drabbades den lilla pojken av en stroke som gjorde honom förlamad på höger sida. 

I dag lever Hilmer ett vanligt liv fyllt av skola, hockey och BMX. 

– Läkaren var rak och sa, det brukar gå bra i de allra flesta fall men det kan gå åt skogen. Det var som att någon slog mig med en knytnäve i magen, säger Tim Brithén. 

En rödlätt pojke i tioårsåldern kommer springande med rappa steg längs med ishallen i Helsingborg för att släppa in oss genom bommen. 

Ett leende spricker upp över hans ansikte innan han meddelar att vi kan ställa bilen på baksidan. 

Pojken är Hilmer Brithén, 9 år. Hockeytränaren Tim Brithéns, son till Jim Brithén och bror till Ted Brithén, son. 

 För snart sex år sedan satt pappa Tim med sonen Hilmer i knäet när han fick beskedet att hans treåriga lilla pojke hade en hjärntumör. Ett både omtumlande och oväntat besked. 

– Han hade haft ont i huvudet under en tid, somnat på golvet på dagis och fått näsblod. Vi hade sökt för det några gånger men de hade inte hittat något, berättar Tim.  

– Sedan fick vi åka in till sjukhuset för att göra en magnetröntgen. Jag kommer ihåg det så väl, vi åkte dit för att få höra att det inte var något. Det var en torsdag i februari. 

Säker på att han inte skulle klara det

Tim Brithén, som då var aktiv på ungdomssidan i Linköping, hade tagit ledigt en dag från sportlovscampen men kom aldrig tillbaka. 

– Rätt som det är står det en specialistläkare framför mig som säger - ”du förstår kanske varför jag är här”. Jag hade inte ens lagt märke till att han var specialistläkare, fortsätter han.

– Men då fick vi beskedet om hjärntumör... Jag satt med Hilmer i knäet. Det var som att någon slog mig med en knytnäve i magen. En känsla som är så svår att beskriva, jag har aldrig varit med om den.

Där och då var han nästan säker på att sonen inte skulle klara sig. 

– Man tänker det värsta, det första man gör. Man vet så lite och är så maktlös. I hockeyn är man van vid att kunna påverka men när man får ett sådant besked…

– Vi hade hela familjen på besök den helgen och det kändes som man tog något avsked även om vi hade förhoppningar om att det skulle gå bra. Vi visste inte. Jag hade svårt ta in det direkt, det gick så snabbt. 

Opererades i tio timmar - blev förlamad efter stroke

På måndagen opererades Hilmer akut i tio timmar. Hjärntumören var stor som en tennisboll och under operationen drabbades han av en stroke. Efteråt visade det sig att han var förlamad i högersidan.

– Så fort operationen var klar och han levde, då började jag tänka att det kommer bli jättebra. Sedan hade jag jobbat som personlig assistent och visste många förlamade som har ett jättebra liv.

Efter operationen gick Hilmer på cellgifter i 86 veckor, nästan 1,5 år. 

– Det var en tuff period, det blev så utdraget och cellgifterna bröt ner honom. Han gick ner i vikt, var blek och tappade hår. 

En liten bit av tumören finns kvar 

Där Hilmer sitter i tränarrummet i Helsingborgs ishall bredvid pappa Tim är det svårt att förstå vad han varit med om. Det är eftermiddag och Hilmer har varit i skolan som vanligt. 

– Lyckligtvis har det gått bra för Hilmer, han lever ett vanligt liv nu. Sedan finns det fortfarande en oro eftersom han inte är friskförklarad. Hotet finns där hela tiden och det är som värst när han är på kontroll varje halvår. Man vet inte, det kan komma tillbaka. 

Läkarna kunde inte ta bort hela tumören eftersom den fäster i synnerven men efter den sista cellgiftsbehandlingen har den lilla biten som är kvar inte växt.  

– Han ser nästan ingenting på högersidan, tio procent. Det är sådant han får leva med hela livet.

– Men han började gå två, tre månader efter operationen och har jobbat upp det mesta. Han har en skena på ena benet för att foten inte ska stelna till och sedan har han fått byta hand, han är vänsterhänt nu. 

Firade HV 71:s SM-guld med farbror Ted Brithén

Själv berättar Hilmer gärna om när HV 71 med farbror Ted i laget tog SM-guld i våras och hur han fick var med i omklädningsrummet efter matchen, iklädd sin HV-tröja med #90 och Hilmer på ryggen. 

– Pappa lurade mig och sa att vi skulle köra till 80-årskalas, säger han och boxar till Tim vänskaligt över armen. 

Och han berättar hur han hjälper till med introt när Helsingborg, som tränas av pappa Tim, spelar matcher och att han har bestämt en låt. 

Och om att han missade helgens Skånederby mellan Rögle och Malmö för att han var på BMX-tävling. Hans andra stora intresse. 

– Du får berätta att du ska tävla i klubbmästerskap i helgen, flikar Tim in. 

– Hilmer cyklar BMX och det fungerar jättebra, han slår sig aldrig. Han reder det mesta. Sedan åker han skridskor men vi har inte börjat med hockey än. Vi får se om det går att spela lite i år. Han är med mig mycket här på ishallen. 

"Inte ovanligt att man varit ledsen"

Sekunden efter flyger Hilmer upp från stolen, rotar fram skridskorna, byter om till ledigare kläder, sticker händerna i sina nya handskar och styr stegen ut från tränarrummet mot isen där det är allmänhetens åkning. 

– Räddningen har varit många gånger att se och vara med honom, han lever och kör på, varför ska jag gå runt och vara ledsen när inte han är det?

– Sedan tar man det olika som föräldrar, hans mamma var mer orolig och är det fortfarande när vi åker in på kontroller och innan vi får beskedet. 

Men har du själv orkat vara stark genom hela den tuffa resan? 

– Både och. Det har gått upp och ner, utåt sett så får man vara stark, men det var inte ovanligt att man varit ledsen heller. 

Har du fällt några glädjetårar på vägen? 

– När vi åkte hem efter sista cellgiftsbehandlingen sa Hilmer till sin mamma, nu är jag fri. Det var starkt. 

– Men det är fortfarande ovisshet, man går alltid och är lite halvberedd men ändå inte. 

Har läkarna någon gång sagt till er att han kanske inte skulle klara sig? 

– När vi fick beskedet först var läkaren rak och sa, det brukar gå bra i de allra flesta fall men det kan gå åt skogen. 

Känner med Jesper Mattssons familj

Kvällsposten har nyligen rapporterat om Malmös assisterande tränare Jesper Mattsson vars son blivit sjuk i ovanliga sjukdomen aplastisk anemi. Mattsson har nu tagit timeout från hockeyn för att vara med familjen. 

– Det är klart man känner med hela familjen även om man inte vet allt. Det är jättetufft. Jag tror för Jespers del att det är helt rätt att ta timeout. Jag hoppas det blir bra.

– Jag vill gärna poängtera att varje situation är unik och hur man tar det. Utifrån mina erfarenheter känner jag att det var bra att jag la tiden på familjen. Man behöver varandra.

Tim Brithén, som också varit assisterande tränare i HV 71 och huvudtränare i Olofström, fortsätter: 

– Man ska inte förringa några problem. Jag har en kompis vars barn hade kolik men han ville inte höra av sig till mig för att våra problem var så mycket större. Allt blir stort när det gäller ens barn eller familj. Man hade hellre tagit det själv tio dagar i veckan. 

Hilmer: "Du kan låta som en brandbil"

Hilmer kommer tillbaka och slår sig ner vid bordet. 

– Jag önskar inte någon det vi har varit med om men vi är lyckligt lottade att han är med oss, betonar Tim och delar med sig av ett minne som vittnar om sonens styrka. 

– När han var förlamad på höger sida och asade sig över golvet kom jag och frågade han ville ha hjälp. Han svarade, ja, du kan låta som en brandbil! 

Vad är det bästa med hockey, Hilmer? 

– När laget jag hejar på gör mål...

Vilka lag hejar du på? 

– Helsingborg, Rögle och HV 71. I den ordningen. 

Men även om kärleken till hockeyn är stor i släkten Brithén är den inte det viktigaste. 

– Hilmer har fått mig att inse att hockey inte är det viktigaste i livet men det är en viktig del av mitt liv. En del som faller mig naturligt.

Relaterade ämnen
Elisabeth Lindbäck
Elisabeth Lindbäck

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag