Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Jag bjöd upp honom – mamma blev vansinnig”

Foto: CAROLINE LARSSON
Foto: CAROLINE LARSSON
Foto: CAROLINE LARSSON
Foto: CAROLINE LARSSON
Foto: CAROLINE LARSSON

Bröderna Emil, 25, och Marcus Sylvegård,19, vet hur man skapar rubriker. 

Och de älskar det. 

Här berättar Malmöspelarna om den tuffa uppväxten med höga krav, varför de inte delar rum, pappa Patriks ilska efter sonens utspel, den hårda spelstilen, drömmar - och vänskapen med rivalen Almen Bibic i Linköping.   

– Jag bjöd faktiskt upp honom på fika hos mig direkt. Mamma blev vansinnig på mig, säger Emil. 

Sylvegårds Hockey Liga. Det är C More-reportage, tacklingar, trashtalk, det är snygga mål! - basunerade Per Ledin ut på Twitter häromveckan. 

https://twitter.com/PerLedin/status/1048878187072118784

Emil Sylvegård, 25, och Marcus Sylvegård, 19, söner till Malmö Redhawks vd och sportchef Patrik Sylvegård har en förmåga att hamna i rampljuset. 

Storebror Emil, som nu är tillbaka i moderklubben efter spel i kanadensiska juniorligan, Oskarshamn, Luleå, Asplöven och senast Linköping, har de senaste säsongerna växt ut till en spelare som berör i SHL.  

Samtidigt har Marcus visat under säsongsupptakten att han också kan skapa rubriker. 

– Jag älskar att stå i centrum, säger Marcus. 

– Vi skapar känslor och rubriker. Det är så vi är. Vi älskar när det är känslor och man krigar, kör och säger vad man tycker. Sedan får man ibland en avstängning för det, ibland inte, säger Emil och anspelar på att lillebror Marcus nyligen blev avstängd för att ha skrikit en sexistisk kommentar till en Djurgårdenspelare. 

Apropå efterspelet där - när pappa Patrik Sylvegård fått kritik för sina uttalande och du sa i tidningen att "Jag vet hur han menar men han är inte så smart" - HUR arg blev han på dig för det? 

– Han blev rätt arg. Han hade precis vaknat efter en operation och ringde mig och sa "Jag har stått upp för dig Marcus och så säger du att jag inte är så smart i tidningen". 

– Jag menade att det inte var så smart uttalande. Men det var svinroligt att han blev arg. 

En annan familjefejd, i den senaste seriematchen mot Växjö såg jag att storebror "stal" en assist från lillebror...

– Rätt ska vara rätt. Även om det inte var en solklar assist så rörde jag den med skridskon, då ska det vara så. Den tar storebror, säger Emil.  

– Ja, den får du...

Marcus Sylvegård under bråket som senare resulterade i en avstängning. Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

 

Delar inte rum 

Hur är det att spela i samma lag egentligen? 

– Som storebror kan jag hålla lite koll på honom, säger Emil.  

– Det är rätt skönt att han är här. 

Delar ni rum på roadtrips? 

– Nej! Nej! Nej!

??

– Han lägger sig för tidigt. Jag bor med Konstantin Komarek och han med Max Görtz, säger Marcus.

– Farsan hade ringt oss 24/7 om vi delat rum och han har en förmåga att få det att låta som gnäll i stället för positivt och pushande, svarar Emil. 

Men ni och även Patrik själv har flera gånger varit öppna med att han har varit tuff mot er - är det från honom ni har fått tuffheten? 

– Båda två, mamma är egentligen tuffare än pappa. Det är hon som bestämmer där hemma, slår Marcus fast.

– När det väl brinner till för mamma då brinner det till och då skiter hon i vem det är, säger Emil och fortsätter: 

– Vi har haft en väldigt bra uppväxt men vi har vetat våra regler och går man över gränsen får man höra det. I hockeyn har pappa varit på oss och mamma backat oss, hemma har mamma gett oss straff och pappa backat oss. 

Emil Sylvegård Foto: JONAS LJUNGDAHL / BILDBYRÅN

"Det tog extra hårt" 

Har ni känt höga krav? 

– Ja, vi har satt stora krav på oss och fått stora krav på oss. Även om pappa vill oss väl så ställer han extra höga krav på oss och har alltid gjort. Det är på både gott och ont men nu kan vi hjälpas åt och säga till honom att nu räcker det, säger Emil.  

– Men vi är väldigt familjekära. Vi är både starka tillsammans och starka individer. 

Har det annars varit en fördel att heta "Sylvegård" i efternamn hittills under karriären?

– Nej, vi har fått mycket motgångar. Behövt överbevisa, konstaterar Marcus.  

– Under ungdomen kunde jag få höra från föräldrar i mitt eget lag att jag spelade för att jag heter Sylvegård. Det tog extra hårt när det kom från egna laget än motståndarna.  

Men tjänar ni bra med pappa som boss då? 

– Nej. 

– Nej. 

Marcus har rookiekontrakt - men borde du fått tjäna mer Emil? 

– Nä , jo, nja , det vet jag inte. Jag hade kanske kunnat få mer pengar någon annanstans men i slutändan spelar vi båda i Malmö för att vi kan bli bättre här och att det är just Malmö. Man har hjärtat här. 

Hur mycket pengar skulle få er till Rögle? 

– Det finns inte pengar till det, säger Marcus.

– Det roliga var att bröderna Abbott (Rögles sportchef och tränare) ville ha mig till Rögle. De ringde och jag pratade med dem. Men det finns inte på kartan. Jag övervägde inte det, säger Emil. 

Får inte ha grönt på sig för mamma Sylvegård

Malmö har i rivaliteten med Rögle haft många duster med bröderna Bibic - hur var det för dig Emil att plötsligt bli lagkamrat med Almen Bibic i Linköping förra säsongen? 

– Det var lite roligt. Bara någon match tidigare hade vi varit väldigt arga på varandra och överens om att vi skulle kasta handskarna och slåss men det blev aldrig av. Sedan skulle bli plötsligt kriga tillsammans och då skrattade vi bara åt det gamla, säger Emil. 

– Jag bjöd faktiskt upp honom på fika hos mig direkt. Mamma blev vansinnig på mig. Vi får inte ens ha något grönt på oss som kan förknippas med Rögle. 

Var står ni nu då - du och Almen Bibic? 

– Jag skickade till honom nu när han fick hjärnskakning. 

– Men när vi möttes under försäsongen var han nära att köra över Fredrik Händemark och då sa jag – rör du honom kommer jag att ta dig. Han vet det och han älskar det också och han kommer göra likadant omvänt. Det är vårt jobb.   

Almen Bibic Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN

Vem är annars roligast att reta upp i hockey-Sverige? 

– Det har varit roligt att möta Daniel Rahimi (Växjö) nu i två matcher, säger Emil. 

– Annars går jag alltid efter de bästa spelarna, de som gör störst skillnad, och då kommer alltid någon annan. Så jobbar jag, i alla fall i ett slutspel. Då får man två flugor i en smäll till sist. Och på samma sätt står jag upp om någon kommer på mina lagkamrater. När man är ute på isen så är det krig och man står upp för varandra. Det gör alla lag. Sedan lägger man det åt sidan utanför isen. 

Har vi underskattat Malmö i år? 

– Det är en lång säsong men vi tror stenhårt på vårt. Det har vi sagt från första dagen. Det är kanske bra för oss att vi blev tippade så långt ner, det har varit en morot för oss. Om vi tippats högt upp hade vi haft en annan press på oss. 

Saknas det inte någon stjärna eller uttalad matchvinnare?  

– Vi sätter högre krav på alla som spelar. I ett lag med importer förväntar sig alla att han ska leverera och kliva fram. Vi får tävla om vem som ska kliva fram. Det är extremt roligt, säger Marcus. 

– Ibland är det bra med importer, ibland mindre bra. Det viktigaste är att man jobbar som grupp. Man kan se på fotbollslandslaget i somras, hur man kan nå mål som man inte trodde när man jobbar som en grupp, säger Emil.

Är fotbollslandslaget en inspirationskälla? 

– Ja, vi har kollat lite på dem, säger Marcus. 

Roligare på liten rink

Nu spelar ni båda i SHL men hur ser ni på framtiden? 

– Jag drömmer fortfarande om NHL. Man slutar aldrig drömma. Marcus har JVM och allt framför sig, säger Emil. 

– Mina två år i juniorligan i Nordamerika har präglat mig mycket. Jag var en lirare innan och vann poängligan men när jag kom hem åkte jag bara runt och tacklades och var jobbig. Jag försöker utveckla mitt poängprotokoll och få tillbaka det men vårt spel passar där över.

– Jag har märkt när jag spelat med landslaget att det är mycket roligare på liten rink. Det smäller och är mer känslor, påpekar Marcus. 

Emil: 

– När man väl åker över vill man vara redo och ha en bra chans. Jag är 25 år, det är kanske inte jättegammalt, men jag har en annan syn på det. Marcus kan ta två år i AHL. 

Kommer ni också få barn som spelar hockey? 

– Ja, säger Marcus.  

– Ja, men man ska inte tvinga barn till något, fyller Emil i. 

– Jo, kontrar Marcus med ett leende.

– De kommer nog få börja men sen får de bestämma själv om de vill sluta. Lågan ska komma inifrån, utvecklar Emil. 

– De ska få en klubba direkt, slår Marcus fast. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!