"Hör jag det åker de upp på mitt kontor"

Charlotte Gustavsson, snart 38 år, skulle lätt kunna beskrivas som en virvelvind. 

Full av energi och med en vilja att omfamna hela Karlskrona i en stor kram. 

Men när vi slagit oss ner vid ett bord vid fönstret i arenarestaurangen växer också en annan bild snabbt fram. 

Av en person som utstrålar enorm trygghet i sig själv och som med smittande pondus berättar vad hon är bra på, varför hon är här och vad hon vill med klubben. 

Som kallar machojargongen inom hockey för töntig. 

Som hotar spelarna i laget med att de får komma upp på hennes kontor om de hånar motståndare på isen likt HV 71:s Linus Söderström blev kallad särbarn under SM-finalerna. 

Och som öppet berättar om sin stora sorg över att hon inte kan få barn efter cancern. 

Charlotte: "De hade ätit upp mig levande"

Vi tar det från början. När Charlotte Gustavsson först kom in i hockeyn som vd för Modo 2013 var det från näringslivet och närmast en roll som vd för MTG:s fri-tv-kanal i Ghana. 

– Jag tänkte, shit nu kommer det bli liv, jag kan inte åka skridskor speciellt bra, jag har aldrig spelat hockey och sist jag kollade på hockey fanns redline offside. Till och med mina närmaste vänner var chockade.  

– Men Modo behövde struktureras om och kommersialiseras och det är jag jäkligt bra på. Jag hade precis styrt upp en sådan verksamhet i Ghana. Jag är civilekonom med finansutbildning, jag har en stark ekonomisida i mig och jag är skolad i MTG där det är sälj, sälj, sälj, kör och rock ´n roll. Det var därför jag var där. 

Var det så du kände du fick acceptans? 

– Ja, bara för att man är i minoritet behöver man inte vara på ett visst sätt för att få accept.

– Om jag hade försökt vara någon annan typ, men tjena Håkan Loob, ska vi snacka om förlängda mållinjen? De hade dödat mig, ätit upp mig levande.  

Har det blivit mindre fokus på dig som kvinna under dina år i hockeyn? 

– I Modo var jag inte bara kvinna, jag var ung, från Afrika, ja en sådan outsider så det fanns inte. Nu har jag blivit mer etablerad. 

– Samtidigt är det nytt med en kvinna i hockeyn i Blekinge så jag kan få höra – ”det här känns bra och så är det så jäkla häftigt att du är tjej”. 

Men kan du känna att det gått framåt i sporten i meningen att se förbi kön och i stället se personen? 

– Jättebra fråga. Det viktiga för mig är alltid att vara mig själv. Jag är vd. Jag tänker inte på kön utan på hur jag gör ett så bra jobb som möjligt. När jag själv inte positionerar mig som kvinna eller spelar på det tror jag att folk ganska snabbt ser mig som chefen Charlotte. 

Ska lyfta och gasa i KHK

I Karlskrona har chefen Charlotte kanske tagit sig an ett ännu tuffare uppdrag än i Modo. KHK slåss för sin existens i högsta serien med en av de lägsta spelarbudgetarna och klubben har länge haft det väldigt tufft ekonomisk. 

– En förening börjar byggas upp och så växer den och växer och vips så sitter man i en arena för flera hundra miljoner och omsätter över hundra miljoner. Där måste man ta det mentala klivet från förening till bolag oavsett om man vill det eller inte, förklarar hon. 

– Det är den resan som jag kommer in i nu, att lyfta blicken och tänka mer kommersiellt. Det ställer andra krav på ledarskapet, det som passade i en division, kanske inte alltid gör det i andra. Klubbens förra vd skapade en trygghet under en ackordsförhandling, nu ska jag lyfta och gasa. 

 Men hur ska du få in mer pengar rent konkret? 

– Nummer ett är att skapa gemenskap och delaktighet. Gör det ingenting i själen när man hör KHK, då är det också svårt att binda sig till föreningen. Sedan måste vi vara ödmjuka inför våra sponsorer. De hade lika gärna kunnat lägga pengarna på att måla om kontoret eller aktieutdelning. 

– Nästa steg är fansen, alla som går in genom dörren här betalar våra löner. De ska få en fantastisk upplevelse hos oss. Jag vill dra det så långt, så även om du inte är hockeyintresserad så är du här är en lördag när det är match, för det är här alla är.

Köper SHL:s krav på eget kapital

Nästa år utökas ligabidraget till SHL-klubbarna från strax under 30 miljoner till över 40 miljoner. För en ny klubb i SHL som KHK kan det bli helt avgörande slantar för framtiden. 

– Det är pengar som man har saknat för att nå i mål senaste åren. Jag vill visa svarta siffror det här året och nästa år vill jag ta så mycket som möjligt av överskottet från SHL och sätta in på banken och bygga eget kapital. 

– Vi kan inte lägga allt det på spelartruppen för att försöka närma oss de andra lagen, om vi inte lyckas i lagbygget då, stolpe in, stolpe ut, så backar vi en miljon och då är det godnatt. 

Vad tycker du om SHL:s tidigare omdebatterade krav på eget kapital? 

– Jag köper det sju dagar i veckan. Jädrar vad det har trixats genom åren, sportchefer och vd:ar har haft ont i magen. Men ärligt, varför sätter de sig i den situationen? Kraven ska inte behövas egentligen, vi ska känna ansvaret själv, men vi klarar uppenbarligen inte av det.

Hur kan det vara så svårt att hantera plus och minus i sportens värld? 

– Känslor och åter känslor. Det börjar närma sig jul, hjälp, nu ska vi över strecket och så börjar paniken. När stänger fönstret, ut och tokleta och betala överpris för någon finländare eller tjeck som ska glida in i februari som - ”jag är frälsaren för ni verkar ju inte fixa det här tror de där uppe” - och så ska han bli en i gänget. 

– Sedan spelar man några matcher till och så är säsongen slut och klubben går back tre miljoner. Det är väldigt fascinerande.

Det låter helt absurt när man lägger fram det så… 

– Samtidigt blir man lite medryckt, är det den här personen som gör skillnad? Och pressen från organisationen och hela stan. Som, hoppas du kan leva med om du säger nej till den här spelaren nu. 

Charlotte skrattar till spontant vid ett gammalt minne från säsongen när Modo kvalade sig kvar i högsta serien och klubben gick 2,3 miljoner plus. 

– Då ringer det en gammal hockeyprofil och säger: ”jag måste bara fråga, hur tänkte du? 2,3 miljoner plus och ni kvalade, varför köpte ni inte en spelare till i januari och så hade ni undvikit kvalet och gått plus minus noll.” 

– Jag tänkte, det här är ju hockeyekonomi a la 80-talet. Jag hade kunnat göra det och det hade kanske ändå inte fungerat. Jag gamblade inte med fansens hjärta, jag hade ett större ansvar än så.

Vilken är den största skillnaden mellan att vara vd i näringslivet och vd för en ishockeyklubb? 

– Att allting är så publikt, man synas i sömmarna hela tiden och lever under lupp. 

– Det är också otroligt många som har en åsikt om hur jag gör mitt jobb. Om du är vd för en tv-kanal så är det ingen som kommer och säger – jag har tänkt på en sak för att sedan berättar precis hur de skulle ha gjort. Men det är intressant och ett tecken på att folk är engagerade i klubben till den grad att de själva sitter och klurar och vill dela med sig. Det är fantastiskt.

Kritiserar den grabbiga machokulturen - "töntigt"

En annan märkbar skillnad mellan hockeyns värld och näringslivet är jargongen. Det finns fortfarande en viss machoattityd i hockeyn. 

 – Jag har alltid varit högljudd själv, om någon sagt något så har jag garvat högst eller kontrat så att folk trillat av stolen. Men när jag bjöd med en tjejkompis på middag med hockeyfolk nyligen och såg hur chockad hon var förstod jag att vi nog hade en väldigt grabbig stämning, berättar Charlotte med ett stort skratt innan hon blir mer allvarsam: 

– Jag tror vi behöver komma bort från höhöhö och machokultur till att boosta individer i stället. En kedja är inte starkare än svagaste länken. Man mår så mycket bättre om man fokuserar på sina styrkor.

Kan det vara svårare att kritisera machoattityd som tjej? 

– Nej, herregud, jag har varit mer macho i perioder än någon snubbe jag har träffat. Nu är jag så trygg i mig själv att jag bara, tjej eller inte, jag tycker detta är töntigt.

Med samma pondus reagerar hon mot hur HV 71-målvakten Linus Söderström kallades särbarn under SM-slutspelet mot Brynäs. 

– Jag hade en sittning med spelarna där vi pratade om det. Ja, vi vill ha känslor på isen och ibland blir man förbannad men det finns grader i helvetet. Att utstuderat använda något i personens liv som relationer, föräldrar eller bakgrund för att få någon ur balans, det är så jävla lågt…. 

– Jag sa till spelarna, jag har aldrig varit på isen och känt när känslorna svallar så jag tänker inte stå här och föreläsa för er att så här får ni göra och så här får ni inte göra, de här orden är okej men de här är inte okej, men om jag hör någon som hånar på det sättet så åker ni upp på mitt kontor. Vi ska inte bli kända för att använda sådana taktiker för att vinna matcher.

Kan inte få barn efter bröstcancern

Att Charlotte Gustavsson trivs ypperligt i Karlskrona och hockeyns värld går inte att ta miste på. Vd:n Charlotte och privatpersonen Charlotte flyter lätt ihop.  

– Det är en livsstil och det är inte lätt att få ihop alltid. Tänk om jag hade haft en snubbe och två barn med alla sena kvällar och helger som försvinner. 

Behöver du försvara att du inte satsat på familjelivet med barn? Är folk på dig om det?

– Ingen, inte ens min familj är på mig. Jag har alltid gått min egen väg och det är ingen som tycker det är konstigt.

– Jag har så mycket i mig, när jag var yngre ville jag inte bli kär i någon snubbe för tänk om jag då skulle flytta till Grums, få 14 barn och inte ha råd att åka utomlands. 

Samtidigt är hon öppen med sorgen över att hon inte kan få barn efter bröstcancern, som hon drabbades av 2014. 

– Det har varit en väldigt stor sorg, jag älskar ju små pluttar. Samtidigt är jag bara så tacksam att jag sitter här i dag, man kan inte få allt.  

 – Men jag älskar barn och är helt övertygad om att jag kommer ha barn i mitt liv. Det går att adoptera, med surrogat eller så träffar jag kanske en snubbe som är frånskild med barn. Det positiva är att jag inte behöver känna en stress att träffa någon, trots att jag snart fyller 38 år. Livet blir inte alltid som man har tänkt sig. 

GUIDE: Här är spelschemat för SHL 2017/18.