Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

”Lill-Pröjsarns” sorg efter sonen Daniels självmord

Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Elisabeth Lindbäck intervjuar ”Lill-Pröjsarn”.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Daniel och "Lill-Pröjsarn".
Foto: Privat.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
1 / 7

Det lyser om Ulf "Lill-Pröjsarn" Nilsson, en av svensk hockeys största genom tiderna, när han pratar om livet i dag med sin kärlek Gun.   

Men han har också tvingats gå genom tunga perioder i livet. 

Nu berättar han för första gången om sonens självmord och sorgen efter Daniel. 

– Det är klart jag kan känna, varför? Men det är bättre att minnas de bra stunderna. Vi hade en väldigt bra relation.  

Klockan har precis passerat nio. Ett tunt - och glashalt - snötäcke ligger över Stockholm, men Ulf "Lill-Pröjsarn" Nilsson har redan varit ute och promenerat. Och hunnit med att lösa Sudokut i dagens tidning. 

– Jag är morgonpigg, det är den härligaste stunden på hela dagen. Sedan sover jag middag, det har jag från hockeyn, säger Ulf Nilsson och ställer fram kaffekoppar på bordet i etagelägenheten på Tegnérlunden i Stockholm.    

Mannen med smeknamnet "Lill-Pröjsarn" tillhör svensk hockeys största genom tiderna. 

Han var en utav pionjärerna som öppnade dörren för svenska ishockeyspelare i Nordamerika på mitten av 70-talet.

Först i Winnipeg i Kanada och sedan New York Rangers.  

På väggen, över soffan, hänger en av hans ”fotoreflektioner” från New York, där han bodde i 21 år. Konstintresset har alltid funnits där, berättar han. 

– Jag har sålt mina bilder för cirka 300 000 kronor inklusive moms förstås. Det är roligt att se sina alster hängande hos andra människor. 

Blev du aldrig ekonomiskt oberoende av hockeyn? 

– Nej, definitivt inte, långt ifrån.  

– Jag och Anders Hedberg var de högst betalda i NHL under två säsonger, men det går inte att jämföra med vad killarna tjänar i dag eller de senaste tio åren. 

Ulf Nilsson har i stället haft många järn i elden efter hockeykarriären. 

Han etablerade sig i affärsvärlden och har gett ut boken "Teamwork - tillsammans når vi högre mål".

I dag har han två stycken vinkällare, men låt oss återkomma till dem. 

Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson med Kvällspostens reporter Elisabeth Lindbäck.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

"The Hot Line" 

Det var efter VM 1974 som Ulf Nilsson lämnade svensk hockey för proffsäventyr i Nordamerika. 

Tillsammans med två andra legendarer, Anders Hedberg och Bobby Hull, bildade han den omtalade kedjan "The Hot Line" och vann WHA-mästerskapet två gånger.  

Succésagan fortsatte i NHL och New York Rangers. Än i dag imponerar hans siffror. Sammanlagt gjorde Ulf Nilsson 169 poäng i NHL och 484 poäng i WHA. 

 – Jag snittade 1.38 poäng per match under nio år. Det är inte många som har det. Mina siffror är det som jag är mest stolt över i min karriär. 

Efter nio år i Nordamerikansk hockey kände "Lill-Pröjsarn" att hans kropp inte orkade mer. 32 år gammal pensionerade han sig från idrotten.

– Jag är stolt över att jag bara har spelat i fyra klubbar, Nynäshamn, AIK, Winnipeg och Rangers. Det är ganska ovanligt i dag. Jag fattar inte hur många tänker. För mig var det viktigare att känna att jag utvecklades och trivdes med mina lagkamrater än hur mycket stålar jag kunde tjäna, säger Ulf Nilsson. 

 Efter karriären tvingades han byta båda knäna och höften. 

Traumatisk upplevelse 

Ulf Nilsson växte upp tillsammans med sin lillasyster i Nynäshamn, en ort några mil från Stockholm med då runt 10 000 invånare. 

Här ligger Svandammen där han lärde sig åka skridskor, grundskolan och idrottsplatsen Rumba där hans pappa dog framför ögonen på honom under en fotbollsmatch. Gösta "Pröjsarn" Nilsson var framgångsrik fotbollsspelare i AIK under tio år och landslagsspelare. 

– Det är traumatiskt att förlora sin pappa när man är 13 bast. På den tiden fanns det inte heller några verktyg att hantera en sådan sorg. 

– I stället gjorde den upplevelsen att jag blev fruktansvärt jobbig på många sätt eftersom jag alltid försökte tillfredsställa min döda pappa. 

Anders Hedberg och Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson under tiden i New York Rangers.
Foto: HASSE PERSSON

Hur då, menar du? 

– Allting gick ut på att vinna, varenda match, varenda byte, varenda tekning. Allt.

– Det var en stor motivation som spelare men samtidigt är det jobbigt om man aldrig blir nöjd. Jag blev vald till den mest värdefulla spelaren av mina lagkamrater i Rangers men var ändå inte nöjd. Det är lite jobbigt. 

"Lill-Pröjsarn" fortsätter:  

– Som spelare var jag i princip halvgalen på planen eftersom jag inte kände någon rädsla alls. Jag kunde bli irriterad på mig själv och mina lagkamrater och även fruktansvärt ledsen när vi förlorade. 

– Jag var aldrig rädd för att gråta men på den tiden var en kille som gråter svag. Många sa då, "Lill-Pröjsarn" kommer aldrig klara sig för han är så känslig. Men Thommie Bergman, som jag spelade med i Winnipeg, har sagt att jag är en av de tuffaste som spelat ishockey.   

Hur klarade din familj sig efter tragedin? 

– Mamma, som blev änka vid 35 års ålder, gjorde ett fantastiskt jobb. Jag var även ganska jobbig mot henne och ville inte att hon skulle träffa någon ny man. 

Som 17-åring blev "Lill-Pröjsarn" precis som sin far värvad till AIK:s fotbollslag. 

– Sedan frågade de om jag ville spela hockey där också och när jag fick vara med och träna med de bästa och fick fin behandling, då var valet inte svårt.  

– Mitt temperament passar bättre för ishockey också. 

Förutom att ha varit en av de första svenskar som slagit genom och blivit storstjärnor i nordamerikansk hockey är Ulf "Lill-Pröjsarn" Nilsson också svensk ishockeys första dopingfall. 

Det var under VM 1974 som han blev förkyld och fick hostmedicin av läkaren, vilket resulterade i ett positivt dopingprov efter en match. 

– De frågade vad jag tagit och jag hade ingen aning men då blev läkaren alldeles vit i ansiktet. Han hade inte tänkt på att hostmedicinen innehöll efedrin. Alla människor i Sverige har väl nästan fått hostmedicin någon gång. 

– Sedan fick jag inte spela resten av turneringen och folk spekulerade i om jag kunde bli proffs efter det. 

”Lill-Pröjsarn”
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

När "Lill-Pröjsarn" var ung sa hans pappa till honom - "tänk på, det är många tjejer som har förstört bra idrottstalanger". Vad han menade var att många killar vid 15,16 och 17 års ålder "kärade ner sig" i en tjej och struntade i att träna under de så viktiga åren för utvecklingen. 

"Lill-Pröjsarn" släppte aldrig fokus på träningen men bildade med åren familj och fick tre barn. Anna, född 1975, Micke född 1976 och Daniel född 1979.

– Jag tror inte att jag var riktigt mogen för att bli pappa men vi hade bra ekonomi och barnflicka med oss varje år till USA, vilket gjorde resan enkel med att ha familj.

I dag är han omgift med Gun, som han träffade två år efter sin skilsmässa 1996. 

Hur de träffades är en story som brukar berättas på fester. "Lill-Pröjsarn" hade tidigare parat ihop två vänner och under en middag meddelade han kärleksparet att det var dags att betala tillbaka. Då berättade de om en tjej som de gillade skarpt. 

– Jag tänkte - den tjejen finns inte, man kan inte vara så perfekt. Det var Gun. 

– Sedan ringde jag henne första gången från Paris men det var hon inte speciellt imponerad över. Hon tyckte jag skulle höra av mig när jag kom till Stockholm i stället. 

Det blev en golfrunda ihop - och efter den dagen pendlade de varannan helg mellan Stockholm och New York, där "Lill-Pröjsarn" fortfarande bodde. 

Men efter ett år frågade han barnen hur de ställde sig till om han flyttade hem till Sverige och 1999 gifte kärleksparet sig i Gustaf Vasas kyrka i Stockholm. 

Hade en bra relation

En dag för tre år sedan fick "Lill-Pröjsarn" ett av de värsta besked en förälder kan få. Hans yngste son Daniel, som hade en restaurang i Hudson New York, hade begått självmord. 

– Det är klart jag kan känna, varför? Vad var det som hände? Jag vet att det var någonting som pågick och det är klart man ibland kan känna ungefär som när man gjort en dålig match, hur fan kan jag ha varit så dålig. Först var jag så arg, men det finns ingen styrka i det heller.

– Det är ingen mening att gräva i det. Det blir så ibland och det är bara att acceptera att så är det i stället för att älta, älta och älta. Jag kommer inte få tillbaka Daniel i alla fall och då är det bättre att minnas de bra stunderna. Vi hade en väldigt bra relation.

"Lill-Pröjsarn" tar fram datorn och visar ett klipp från när Daniel var med i en amerikansk cooking-show på tv.

Klippet följs av ett vackert bildspel från begravningen. Han tittar kärleksfullt på bild efter bild. 

– Jag har inga problem med att titta på bilder av Daniel för jag har hanterat sorgen.

Fick du hjälp med att ta dig genom den? 

– När jag gick här på Tegnérgatan en tid efter att han gått bort såg jag en flagga där det stod "sorg.se". Jag tog kontakt och deltog i ett tredagarsseminarium. 

– Då kom pappas död också upp mer och jag förstod att jag inte hade bearbetat den händelsen helt.   

Samtidigt har livet med Gun hjälpt honom mycket i den svåra stunden. 

– När jag lever med Gun nu och trivs så bra med allt, då blir sådant lättare att hantera. 

”Jag har inga problem med att titta på bilder av Daniel för jag har hanterat sorgen”, säger Ulf Nilsson.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Två vinkällare i Stockholm

Vi har förflyttat oss till en vinkällare belägen i ett skyddsrum på Södermalm. 

Ulf Nilsson har två vinkällare, den andra ligger på Östermalm. 

Här är bastanta skyddsrumsdörrar, perfekt temperatur och egenkonstruerade vinhyllor i förråd som har plats för flera tusen flaskor. 

Själv har han kanske tusen flaskor, konstaterar han. 

– Vi dricker vin nästan varje dag och champagne minst en gång i veckan. 

I utrymmet längst in trängs kartonger med gamla hockeytröjor och skydd, några golfbagar, en tavla med en travhäst som han varit delägare i och stora bildplakat från en fin hyllning i Nordamerika. 

Jag frågar om han saknar USA och New York, där han bodde 21 år och där barnen och hans fyra barnbarn fortfarande bor kvar. 

– Nej, det gör jag inte faktiskt. Vi åker dit tre, fyra gånger om året men det är lika roligt att åka hem till Sverige igen.  

Dessutom har han precis köpt en lägenhet i Spanien tillsammans med Gun. 

Här ska de spela mer golf. 

– Jag har ett fantastiskt bra förhållande med Gun, vi har det mysigt tillsammans. 

– Jag kan inte ha det bättre än vad jag har i dag.

”Lill-Pröjsarn” i Tre Kronor-dressen.
Foto: JAN E CARLSSON / DN

MÅR DU DÅLIGT? HÄR FINNS HJÄLP ATT FÅ:

Ta alltid självmordstankar eller planer på allvar. Bevara lugnet, men vidta åtgärder.


Prata och våga lyssna. Uttryck din oro och ställ frågor. Ge konkreta exempel på varför du tror att det finns en självmordsrisk. Visa empati och döm aldrig. Men vidhåll att alla har ett eget ansvar för sina handlingar.


En självmordsnära person behöver träffa någon från psykiatrin på en gång. Ring 112 eller åk till en akutmottagning. Om möjligt – lämna inte personen ensam.

Självmord är ofta impulshandlingar. Självmordsnära människor är ofta ambivalenta in i det sista. 


Det går att påverka dem. Betona att det går att få hjälp och att saker och ting kommer att bli bättre.


Bris: 116 111, bris.se. Vuxentelefon: 077-150 50 50.


Hjälplinjen: 0771-220060.


Jourhavande präst: Nås via 112.


Mind: mind.se.


Självmordslinjen: 901 01.


Chatt: mind.se.


Jourhavande kompis: jourhavandekompis.se.


SPES (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd): spes.nu. 


Telefonjouren: 08-34 58 73.


Källa: mind.se och www.spesistockholm.se 

LÄS MER: Johan Franzén berättar om sitt mörker i exklusiv intervju

LÄS MER: Så lurade Vancouver alla – för att få Elias Pettersson

LÄS MER: Reportage, långintervjuer och granskningar – besök samlingssidan! 

LÄS MER: Ludmila Engquist bryter 13 år lång tystnad – slår tillbaka mot nya anklagelser.