Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag är inte helt vit – men har stängt av allt”

Handbollsexperten: "Lagergren kommer lyfta Sverige"
Andreas Stockenberg har tappat glöden under covid-19-krisen.Foto: AVDO BILKANOVIC / BILDBYRÅN
Andreas Stockenberg firar Sävehofs SM-guld 2019.Foto: JÖRGEN JARNBERGER / BILDBYRÅN
Andreas Stockenberg lotsade Sävehof till SM-guld.Foto: AVDO BILKANOVIC / BILDBYRÅN

Hyllad guldtränare i handboll.

Nu är allt annorlunda. Andreas Stockenberg, 39, är på gränsen till att slänga in handduken.

Covid-19 ligger som en våt filt över hans liv i Småland.

Men att återfalla till spelmissbruk och söka tröst i alkohol finns inte i ”Stockens” värld.

– Jag har stängt av allt, säger han.

Andreas Stockenberg lyfte Sävehof till SM-guld i maj 2019. Livet lekte och den profilstarke tränaren hyllades för sin spektakulära ledarstil.

Några månader tidigare hade han sagt farväl till sin svårt sjuka mamma. Inför en match i Malmö fick han beskedet att mamman placerats i respirator.

– Jag bröt ihop efter matchen. Jag var helt knäckt, berättade Stockenberg i en intervju med Kvällsposten. 

Nu är han tränare för Amo i småländska Alstermo. En liten ort, med drygt 800 invånare, en timmes bilresa genom skogarna från Växjö, har ett lag som slåss i toppen i allsvenskan. Målet är att ta steget upp i Handbollsligan.

– Det är jättestort engagemang i bygden. Och jag, som är en känslomänniska, säger vad jag tycker och tänker. Jag kan inte ändra på mig själv, säger Andreas Stockenberg.

– Läget nu? Mellan hopp och förtvivlan, svarar han på sin egen fråga.

Sent på torsdagskvällen skickade handbollstränaren en sos-signal på sociala medier:

Handboll har alltid vart en stor del av mitt liv. Men det senaste året har gjort att jag successivt börjat få avsmak på mina stora kärlek i livet. Har alltid sagt till mig själv ” den dagen du inte brinner för det, lägg ner”. Den dagen känns nära nu... #fuckcorona

https://twitter.com/AndreasStockenb/status/1321919974215241729?s=20

Andreas Stockenberg berättar om en tung tid när covid-19 förändrat allt.

– Jag ser inget slut. Det finns ingenting att att se fram emot. All nerv, allt är borta. Även om serierna är igång är det helt dött.

– Min känsla är att man snart stänger ner all idrottsverksamhet igen. Eller så blir det helt utan publik.

”Stocken” är tydlig:

– Jag lever på mitt engagemang. Att det är liv och rörelse. Nu känner jag bara hopplöshet. Det är inte skoj längre.

– Som sagt, jag är en känslomänniska. Jag behöver publik att reta mig på eller bli uppeldad av.

Amanda Lindh tände hoppet...

Hoppet kom tillbaka när kulturminister Amanda Lindh vid en presskonferens öppnade för 300 personer på läktarna.

– Tre-fyra dagar senare är det på väg åt helvete igen. Då tänker jag ”va fan ska man hålla på med det här för?”

Amo gick miste om sin kvalplats när coronakrisen skrev om regelverket i våras.

– Hur ska jag kunna motivera mina gubbar nu? Det händer kanske samma sak igen. Ska man stänga ner? Då spelar det ingen roll vad vi gör, hur mycket vi tränar eller hur mycket vi satsar.

– Det är hopplösheten och ovissheten som gör att man inte tycker det är roligt längre, säger Andreas Stockenberg.

Han fortsätter:

– Jag fattar också att man måste vara professionell. Man måste se vad som händer i samhället och inte måla fan på väggen.

– Men, det är inte samma sak längre. Det är som att man springer runt i augusti och spela träningsmatcher. Det är min känsla. Du får inte ut det sista lilla av varje spelare när det inte är liv och drag på läktaren.

– Jag får inte den där riktiga jävla kicken som jag får när det är som vanligt, säger ”Stocken”.

Bunden av kontrakt med klubben

Han bor i Alstermo och lever för handbollslaget.

– Man säger att det är lika för alla. Nej, det är inte lika för alla. Alla är inte som jag, alla påverkas inte som jag gör.

Är du på väg att ge upp?

– Nej, nej. Absolut inte. Jag har kontrakt, jag är skyldig att köra vidare. 

– I våras, när man stängde ner, såg man fram emot hösten. Snart är det som vanligt igen, tänkte jag. Men så är det inte. Frågan är hur länge det ska pågå?

Andreas Stockenberg är en riktig idrottsnörd. Handboll är livet men han slukar allt.

– Jag kollar på fotboll och hockey. Men inte ens det är roligt längre. Jag har sett en match som var kul – Lokomotiv Moskva mot Real Madrid. Dom hade publik i Ryssland, det är en helt annan grej. Då rycktes man med även om det var en ganska osexig match.

Guldtränaren upprepar ”nej, jag packar inte ihop nu”. Samtidigt säger han så här:

– Blir det ingen ändring till nästa säsong, och det fortsätter med covid, då kan jag lika bra göra något annat. Så är min känsla just nu.

Guldtränaren missbruksproblem

Andreas Stockenberg har tidigare berättat om sina missbruksproblem. Han spelade utan kontroll och drogs med skulder till kronofogden. 

– När det var som värst med spelandet tog jag till alkoholen, förklarade han i en intervju med Smålandsposten.

Nu berättar han för Kvällsposten:

– Det är lugnt nu. Det var några år sedan, 2015 och 2016. Jag fick hjälp och jag gick till psykologer, säger Andreas Stockenberg.

Känns det bra?

– Ja, det var skönt att komma ut med det. Även om man är tränare, och är uppmärksammad, är man en vanlig människa med fel och brister.

Vad känner du när du går förbi en spelbutik? Lockas du tillbaka?

– Nej. Jag har stängt av allt. Ibland kanske jag köper in mig på en andel om killarna i laget sätter ihop ett spelsystem. Men aldrig att jag kör som tidigare. Det går inte. Även om jag skulle vilja går det inte eftersom jag stängt av allt.

Alkoholen, då? 

– Jag är inte helt vit. Men jag håller det till måttliga mängder och det är väldigt sällan nuförtiden. Det är om det är något speciellt, en födelsedag eller ett bröllop. Annars försöker jag hålla mig ifrån det där.