Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

“Hade mardrömmar och kunde inte sova”

Se höjdpunkter från H65:s senaste match.
Ida Gullberg var inblandad i en trafikolycka förra säsongen – men klarade sig utan större skador och är numera helt återställd. Foto: CHRISTOFFER BORG MATTISSON / BILDBYRÅN
Ida Gullberg var inblandad i en trafikolycka förra säsongen – men klarade sig utan större skador och är numera helt återställd. Foto: CHRISTOFFER BORG MATTISSON / BILDBYRÅN

Ida Gullberg och hennes H65 jagade tabelltoppen när säsongen fick ett temporärt, men oväntat, slut. 

20-åringen var inblandad i en trafikolycka där hennes bil kördes av vägen och voltade.

Men olyckan har hon lagt bakom sig – och nu blickar hon mot en ny handbollssäsong.

– Det ska bli en spännande, säger hon. 

Höör-klubben H65 var några enstaka omgångar bort från att avsluta grundserien när klubben från ingenstans fick klara sig utan Ida Gullberg, som där och då stått för en poängmässigt fin säsong.

20-åringen var inblandad i en trafikolycka i början på mars, som slutade med att hennes bil kördes av vägen och voltade.  

För egen del drabbades Ida Gullberg av en lättare hjärnskakning och nacksmärtor. 

Hon behövde däremot inte stå utanför spel någon längre tid, utan var ganska snabbt tillbaka på handbollsplanen igen. Numera har hon dessutom lyckats skaka av sig olyckan helt och hållet.

– Jag mår bra nu och det där är ingenting som jag går och tänker på längre, säger Ida Gullberg, som förutom hjärnskakning och nacksmärtor även drabbades av sömnproblem efter olyckan: 

– Det som störde mig mest var att jag inte kunde sova eftersom jag hade mardrömmar. Men jag fick inget fysiskt, så det är inga problem numera.

Jagar Sävehof i tabelltoppen

För två år sedan var Ida Gullberg med och vann det första SM-guldet i H65:s historia. 

Ett guld som på många sätt var historiskt. 

Förutom att skåningarna fick damma av sina guldhattar för första gången innebar triumfen även att Sävehofs åtta år långa patent på SM-guldet bröts.

Men i våras var det återigen Sävehof som fick lyfta pokalen, efter att ha slagit ut just H65 i semifinal. 

– Vi har precis haft träningsläger i Degeberga tillsammans med alla nya spelare. Det känns jättebra inför säsongen, det ska bli spännande, säger Ida Gullberg.

Är ni redo att utmana Sävehof om guldet igen? 

– Det är svårt att veta. Vi har många nya spelare i laget och många har inte spelat någon riktig match ihop. Sedan har vi Lugi, Skuru, Sävehof och oss i toppen. Så det är många som kan utmana. 

Förra säsongen stod Ida Gullberg för sin mest produktiva handbollssäsong – trafikolyckan till trots. 

På 20 matcher gjorde hon 39 mål, klart bättre än hennes två tidigare säsonger i SHE. 

– Jag kommer fortsätta kriga på. Jag har alltid varit en sådan spelare som slår underifrån, säger hon.

Drömmen: Spela utomlands

Så sent som tidigare under året förlängde Ida Gullberg sitt kontrakt med H65 fram till och med 2021. 

Men att förbli sin moderklubb trogen är inte alltid det bästa ekonomiska alternativet. Framför allt inte i en serie där det är svårt för mer eller mindre alla – bortsett de allra bästa – att leva på sin lön.

– Jag kommer inifrån klubben och ingen har köpt hit mig. Det är klart att då blir det också andra priser, eftersom det kostar mer att köpa in en spelare än att plocka en spelare utifrån, berättar Ida, som förutom handbollspelandet också arbetar på ett gym och studerar på distans:

– Men det är något jag trivs med, jag tycker om att ha saker att göra. 

För egen del hoppas Ida Gullberg att hon kan fortsätta utvecklas och behålla sin produktiva roll i laget, även om hon räknar med att vara tvåa på sin position bakom Evelina Källhage.

Därefter vill hon gärna få prova på ett utlandsäventyr. 

– Om man ska kunna leva på handbollen och samtidigt ha ett bra liv, då tror jag att man måste spela utomlands, säger hon. 

”Har alltid fått kämpa bakom kulisserna”

Tre år har passerat sedan Ida Gullberg slog sig fram i H65 och tog en plats i skåningarnas seniortrupp för första gången. Sedan dess har hon även fått prova på att dra på sig den blågula landslagströjan i samband med att hon blev uttagen till U20-damernas VM-kval förra året.

– Jag var med från kvalet och hela vägen in i mål. Innan dess var jag bara med på någon träning och jag fick aldrig vara med och spela med landslaget, säger hon.

Tror du att din medverkan med juniorlandslaget öppnar en dörr för ännu mer landslagsspel i framtiden? 

– Det är klart det ger en knuff i rätt riktning. Jag fick inte ens vara med i Skånelagets uttagning och jag har alltid fått kämpa lite bakom kulisserna. Men jag tror att jag ändå vill ha kvar i mitt tänk att det ska kvitta vad jag har gjort förr. Det ska handla om vad jag gör nu.