Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Danskar är efter där – är inte lika politiskt korrekta”

Jamina RobertsFoto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN
Jamina Roberts och Loui SandFoto: Sebastian Lamotte / BILDBYRÅN

Plötsligt, 29 år gammal, har Jamina Roberts blivit en av svenska landslagets mest rutinerade spelare. 

Nu berättar hon om mardrömstiden i Ungern, framgångarna i Danmark och den ovissa framtiden där och den fina vänskapen med Loui Sand. 

– Vi rings tre gånger om dagen. Vi stöttar varann i det vi går genom, säger hon. 

I dag söndag inleds huvudrundan i VM. 

Sverige möter Spanien efter att ha inlett mästerskapet med tre raka segrar innan förlusten i gruppfinalen mot Ryssland. 

Till huvudrundan tar lagen med sig poäng från gruppspelet och Sverige, som har två poäng, kommer förutom Spanien, som har fyra poäng, även möta Montenegro på två poäng och Rumänien med noll poäng. 

De två bästa lagen avancerar vidare till semifinal. 

En av svenska landslagets mest rutinerade spelare är Jamina Roberts. 

29 år gammal är hon inne på sitt elfte mästerskap.  

– Jag har ingen speciell roll nu, det är ingen skillnad mot hur det varit senaste tre åren, konstaterar hon. 

– Jag känner mig fortfarande ung även om jag är näst äldst och jag har inte tänkt på generationsskiftet men det kommer väl i och med att många i min ålder blir gravida och några slutar. Det känns fortfarande som att alla är lika gamla.  

Hur ser målsättningen för VM ut? 

– Jag hoppas att vi ska åka härifrån och vara stolta. Vad det innebär får vi se men att vi kan känna att vi har gjort allt vi kan och gjort det bra.

Oviss framtid: ”Kommer inte vara kvar”

Inför VM hade hon en riktigt bra höst bakom sig i klubblaget Randers i danska ligan. 

– Det var inte så bra förra säsongen men i år har vi börjat bättre och spelat helt okej den här hösten, påpekar hon. 

Framtiden är dock oviss i danska ligan. Till handbollskanalen har Jamina Roberts berättat om Randers ekonomiska problem och vad det ser ut att betyda för hennes egen del på sikt. 

– Jag kommer inte vara kvar nästa år som det ser ut nu, vilket är tråkigt. Jag tycker det är skönt att inte behöva ta ett beslut och jag vet ju inte hur det går, de håller på och säljer aktier och kanske får de in jättemycket pengar. Men som det ser ut nu kan jag inte vara kvar, åtminstone inte med det kontrakt jag har nu, säger hon. 

Tidigare har Jamina Roberts, vars pappa kom till Göteborg för snart 50 år sedan från ön Aruba i Karibien, också vittnat om hur N-ordet använts ganska flitigt i Danmark och att hon inte orkar stå upp ensam och säga till. 

Fortfarande kan hon känna att danskar generellt inte tänker sig riktigt för i hur man bör uttrycka sig. 

– Danskar är generellt inte lika politiskt korrekta. De tänker sig inte riktigt för. Jag har inte hört något i ligan utan det är mer om vi sitter och snackar så kan någon slänga ur sig något. Det kommer nog aldrig gå ur dem. De är efter i det liksom, konstaterar hon. 

Även om resultaten inte var med Randers förra säsongen får vi backa ytterligare i tiden för att finna en riktigt jobbig tid i Jamina Roberts handbollsliv. 

Närmare bestämt till hennes sejour i Ungern. 

Jamina har tidigare berättat om mardrömmen där hon tvingades spela skadad, hur klubben skickade hem läkare för att kontrollera när hon var sjuk och hur de försökte kräva henne på en massa pengar när hon slutade. 

Jamina Roberts om vänskapen med Loui Sand

Samtidigt kan hon se något positivt med det nu i efterhand. 

– Det var ingen rolig historia men man har lärt sig något av det. Jag skulle aldrig göra om det men ändå har man lärt sig något. 

Den ofrånkomliga frågan annars – hur är det med ditt knä nu? 

– Det är bra. 

– Jag har det under kontroll. Det är aldrig helt hundra men det är absolut så bra det kan bli efter omständigheterna. 

I VM delar Jamina Roberts nu rum med Nathalie Hagman men innan dess har hon kamperat ihop med vapendragaren Loui Sand under många år i landslaget.  

– Det har gått ett år sedan hon slutade så jag har vant mig vid det. Jag bodde alltid med henne. Vi får ringas om det är något, skrattar hon. 

Har ni mycket kontakt fortfarande? 

– Jaja, vi rings tre gånger om dagen. Vi stöttar varann i det vi går genom. 

– Vi är inte vänner på grund av landslaget utan vi är riktiga kompisar. 

Loui Sand avslutade handbollskarriären i januari och meddelade då att hon länge känt att hon är född i fel kropp och därför ställt sig i kö för könsdysfori. 

– Det är något som måste göras om hon ska må bra, klart modigt på ett sätt men det är något som måste göras. 

 

LÄS MER: Handbolls-VM 2019 – all viktig information