Julia, 21, drömmer om OS – efter superloppet

Foto: MATHIAS BERGELD / BILDBYRÅN

Hon slog till med ett lopp som gjorde henne till Sveriges femte snabbaste kvinna. Men det var inte så länge sen som Julia Henriksson tog en paus från idrotten.

– Jag tappade viljan och motivationen att träna, säger 21-åringen. 

Julia Henriksson har haft ett bra år. På JSM förra året sänkte hon sitt personliga rekord med femton hundradelar till 11.80.

I år har utvecklingen fortsatt spikrakt för sprintern som representerar IFK Helsingborg. 

Under en tävling i Mölndal nyligen slog hon till med ett superlopp – och spräckte drömgränsen 11.50. 

Julia under ett lopp i Göteborg i juni tidigare i år.
Foto: MATHIAS BERGELD / BILDBYRÅN
Julia (till vänster) under SM förra året.
Foto: NAINA HELéN JÅMA/TT / TT NYHETSBYRÅN

– Jag har strävat hela säsongen efter att slå den gränsen. Jag har känt att den tiden varit på gång. Men min tränare sa åt mig att inte fokusera för mycket på tiden, jag skulle mer fokusera på placeringen i stället. 

– Men så i Mölndal bara gick det vägen. Och jag satsade egentligen inte efter att komma ner under 11.50, utan det var mer kul att vara i gång och tävla igen, berättar 21-åringen.  

Femma genom tiderna

Putsningen av det nya personliga rekordet skrevs till 11.37 – vilket gör Julia till den femte snabbaste kvinnan i Sveriges historia på 100 meter. 

Bara Linda Haglund, Susanna Kallur, Therese Olofsson och Irene Ekelund har klockats på snabbare tider. 

Känner man redan från start i sånt lopp att det kommer gå så snabbt?

– Både och. Jag kände verkligen på uppvärmningen att det var en bra dag, men jag trodde aldrig att det skulle gå så snabbt. Jag trodde kanske att jag skulle gå ner mot 11.45-11.40 nåt sånt, men inte snabbare än så. 

https://www.instagram.com/p/CSR7oVVM18M/?utm_source=ig_web_copy_link

Stolt över att ha slagit sig in på topp 5-listan är hon nu hungrig på mer. Till EM nästa år har hon redan kvalat in. Sedan stundar även ett VM som hon också har som mål att ta sig till. 

Men det finns ytterligare ett annat mål som är större än något annat. 

– OS i Paris 2024 är mitt stora mål. Det är absolut något jag strävar efter, men det är väldigt svårt att komma med där, förklarar Julia. 

Och hon har en bit kvar. För att komma in till Tokyo-OS krävdes en tid på 11.15 eller snabbare. Men Julia tror inte att det är omöjligt att nå den åtråvärda gränsen. 

– Nej, med lite vilja och om jag får hålla mig skadefri så ska det inte alls vara omöjligt. 

Skulle göra lumpen – men slapp 

Hur avlägset det än låter var det inte jättelänge sedan som Julia helt hade lagt ner sin elitsatsning, då hon bara 15 år gammal la skorna på hyllan på obestämd tid. 

– Det var rätt många som jag tränade med i tonåren som la ner. Det var inte jättemånga kvar i gruppen och då tappade jag också viljan och motivationen att träna. Så även om jag fortfarande var duktig var det inte värt det. Så då valde jag att ta en paus. Jag gymmade och sprang lite grann men inget annat, berättar hon. 

– Och jag tror så här i efterhand att det var ganska avgörande för min karriär. 

Hur menar du då?

– Jag har hittat motivationen på ett helt annat sätt än vad jag gjorde då och har hittat en större glädje till idrotten nu. 

Comebacken blev dock aningen slumpartad för Julia, som skulle ryckt in i lumpen på hösten efter att hon gått klart gymnasiet. 

– Fram tills dess så hade jag inget att göra och jag saknade verkligen friidrotten. Så jag började satsa igen. Redan sista terminen på gymnasiet fick jag chansen att åka med på ett träningsläger med friidrotten. Så då fick jag lite av en nystart. Sen när det gick så bra på JSM 2019, jag var ju inte alls tippad att ta ett silver, fick jag faktiskt uppskov från lumpen.