Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Det är som att jag ljugit för mig själv”

Sarah Lahti tvingades bryta 10 000 meter i VM i London.Foto: JON OLAV NESVOLD / BILDBYRÅN
Sarah Lahti.Foto: BILDBYRÅN

Efter två år av smärta tvingades Sarah Lahti, 24, till operation.

– Läkarna sa att den var en av de värsta hon sett, säger Sarah Lahti.

Nu är svenskan som sprang in som tolva i OS 2016 på väg tillbaka.

Sarah Lahti sågs som en av Sveriges stora friidrottstalanger när hon 2016 på allvar slog igenom med ett nytt svenskt rekord på 10 000 meter och sprang in som 12:a i OS-finalen i Rio. 

Tiden efter det har varit tyngre med återkommande skadebekymmer. 

– Jag vaknade stel nästan varje morgon, det var hälsenan som var dålig och jag gick på smärtstillande i två år, säger hon och beskriver hur hon trotsade smärtan.

– Det blir till slut som att man lurar sig själv, att det efter jag tagit smärtstillande blir som att det blivit bättre.

Sarah Lahti.Foto: ANDREAS SANDSTRÖM / BILDBYRÅN

Hälskadan som hon ådrog sig i VM i London i augusti 2017 blev långdragen – och även när det till synes verkade bli bättre var fallet aldrig så. 

Och så kom nästa smäll:

Vid halvmaran i Oxford i oktober fick hon en stressfraktur i höften. Innan hon fått sin diagnos och vilan fått göra sitt hade det gått tre månader.

Storform

I slutet av mars i år berättade Sarah Lahti om hur hon skakat av sig skadorna och var på väg mot toppform. Då uttryckte hon också att det stora målet var OS i Tokyo 2020.

Men ett knappt halvår senare tvingades hon till operation. 

Smärtan i hälen var för hög och redan före det stod klart att operation krävdes tog hon ett beslut att avstå både VM i Doha och Europacupen på 10 000 meter.

– Det var den sista utvägen, det fanns inget annat att göra, säger Sarah Lahti om beslutet.

Går enligt plan

Sarah Lahti har precis avslutat ett av alla i mängden rehab-pass på träningsanläggningen i holländska Arnhem när intervjun görs. 

Sedan operationen springer hon på löpband, numera springer hon en halvtimme åt gången och det går långsamt fram. Belastningen ökar med minuter åt gången.

– Just nu springer jag, allt går enligt plan och det känns bra. Men jag har inte fått klartecken att springa utomhus. Vi vill inte riskera något, säger hon.

– När jag kommer ut i skogen kommer det gå snabbare.

https://www.instagram.com/p/B4AlziBHAme/

Än så länge finns inget datum, inte ens en månad när Sarah Lahti kan vara tillbaka på tävlingsbanan. 

Den här gången är inte det viktigaste att komma tillbaka snabbt.

– Jag hoppas kunna vara tillbaka i februari eller mars, att kunna träna i grupp eller att vara med landslaget, det är målet nu. Men det viktigaste nu är att kunna springa smärtfritt. 

– Det är som att jag har ljugit för mig själv när jag gått på smärtstillande. Jag skulle egentligen bara göra en check på foten, jag hade inte haft jätteont. Läkaren sa att det var en av de värsta hälsenorna hon sett.

Det konstaterades att det var mycket ärrbildning och att foten aldrig skulle läka av sig själv.

Det blir väl så när du springer med en trasig hälsena i två år?

– Grejen är den att jag har väldigt hög smärttröskel och smärtan har varit väldigt hög. Jag har gömt mig lite bakom det, säger hon.

– Det är inte så att man vänjer sig, vissa perioder var tuffare än andra.

Under de här två åren, har du någon gång tänkt på att sluta?

– Ibland har jag undrat om min kropp verkligen är gjord för att springa, men nej att sluta har jag aldrig tänkt på.

– Nu ser jag ljuset i tunneln. Rehaben går bra och jag känner mig motiverad.

Om knappt åtta månader drar OS 2020 i Tokyo i gång.

Och trots att löpstjärnan har långt kvar utesluter Sarah Lahti inte att hon då står vid startlinjen.