Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Artros och stelopererad – som 29-åring: ”Helt död”

Här är del 1 av ”Träna som en finnkampare” med häcklöparen Elin Westerlund
Elin Westerlund och kärleken Eelco Sintnovolaas.Foto: Privat
Elin Westerlund kan träna igen. Foto: Privat
Elin Westerlund. Foto: Anders L Eriksson / BILDBYRÅN
Elin Westerlund. Foto: VEGARD WIVESTAD GRØTT / BILDBYRÅN NORWAY
Elin Westerlund. Foto: VEGARD WIVESTAD GRØTT / BILDBYRÅN NORWAY
Elin Westerlund. Foto: BILDBYRN
Elin Westerlund. Foto: VEGARD WIVESTAD GRØTT / BILDBYRÅN NORWAY
1 / 8

Flerfaldiga SM-vinnaren Elin Westerlund, 29, försvann plötsligt från friidrottsscenen.

Smärtan från artrosen var så svår att hon tvingades till en steloperation. 

– Vi försökte böja upp tån med våld för att öka rörligheten – det gjorde så ont, säger hon. 

Det är 2018 och Elin Westerlund har precis sprungit hem sitt femte individuella SM-guld. Samma år tog hon, tillsammans med lagkamraterna i Spårvägen, guld i 4x100 meter. 

Men samlingen guldmedaljer har inte utökats – friidrottaren från Karlskrona har inte ens tävlat sedan sensommaren 2018.

Det var då hon bestämde sig för att göra något åt sin höger stortå, som under lång tid orsakat kraftig smärta. 

– Min kropp reagerade inte bra på den första operationen som gjordes. Förmodligen fick jag mer benpålagringar, så det var ännu trängre i leden. Jag försökte stå ut, jag hade jätteont, verkligen. Jag kunde inte göra något: Inte jobba, inte gå promenader, säger Elin Westerlund. 

Elin Westerlund drabbad av artros

Operationen var också startskottet för en lång skadefrånvaro. 

Elin Westerlund misstänker att åratal av tryck från för små skor för den något längre högertån gjort sitt. Precis som att ”dumma landningar på tån” som ung gymnast har slitit. 

29-åringen diagnosticerades med artros i stortån och efter en andra misslyckad operation var hon tvungen att steloperera den. 

– Alla sa att jag var för ung för att bli stelopererad. Samtidigt tänkte jag att den är nästan stelopererad redan. Jag kunde inte röra den och jag hade jätteont, säger Elin Westerlund och berättar att hon började söka information. 

– Det fanns otrolig dålig information om steloperationer för unga. För det verkar inte vara så vanligt. Och det jag läste var så otroligt skrämmande: ”Har du tur kanske du kan jogga. Du kommer inte kunna dansa”. Det var bara negativt. 

Hur orolig har du varit att du har artros på fler platser i kroppen?

– Vad jag vet är det bara i stortån. Men det var också en av de första frågorna jag fick av läkaren, för att det är så ovanlig med artros när man är så ung. Om det berodde på någon sjukdom. Men jag har inga problem någon annanstans. 

”Leden var helt död”

Bland alla råd från läkare och sjukgymnaster – både i Sverige och utomlands – var det ett som stack ut: från Elins läkare. Han ansåg att en steloperation, under omständigheterna, var en bra lösning. 

Steloperationen genomfördes senare av en annan läkare, som bekräftade bilden. 

– När hon var inne i leden såg hon att den var helt död. Vartenda ledhuvud var nekrotiskt svart. Det fanns verkligen ingenting annat att göra, berättar Elin.

Så här ser Elin stelopererade fot ut.Foto: Privat
Elins fot efter den andra operationen.Foto: Privat

Sommaren 2019 hade ett år passerat. Elin Westerlund hade opererats tre gånger, hade inte kunnat genomföra ett helt träningspass och hennes stortå var stelopererad. 

Häcklöperskan berättade 2018 i en intervju med Aftonbladet om en, då, tuff tillvaro med ett banksaldo på nära noll och som ensamstående med en dotter. Om ett arbete som vaktmästare och dottern som följde med på träningar.

Frågan nu var om det var värt att kämpa sig tillbaka eller om det vore bättre att lägga fokuset på annat. 

Betänketiden var inte särskilt lång. 

– Hon (dottern) tycker det är jättekul att följa med på träningar och tävlingar. Och jag tror att det är positivt för henne att följa med på träningsläger och träffa mycket folk, och nu när hon är lite äldre kan hon träna lite själv.

– Sen är jag i en annan situation i dag. Jag har min kille som mer eller mindre flyttat hit från Holland och bor med mig nu. Jag är inte helt själv längre. Det blir lite enklare. 

Killen heter Eelco Sintnicolaas, nederländsk mångkampare, med VM-guld på meritlistan. 

Två veckor efter steloperationen skrev Elin själv på Instagram: 

En sak är säker, jag hade aldrig tagit mig igenom dessa veckor så smärtfritt om det inte vore för allt stöd och hjälp från Eelci Sitnicolaas”. 

https://www.instagram.com/p/B1_9c3XI54l/?utm_source=ig_web_copy_link

Men drivkraften att bevisa att alla som avrått henne från en steloperation fanns också där. 

– Så ville jag dela med mig av den erfarenheten i efterhand. Sen, visar det sig att alla andra har rätt, att det inte går att göra så är det så. Men visar det sig att de har fel är det bra för folk att veta att det går.  

Ska tävla igen

Det har gått ett halvår sedan steloperationen, och i förra veckan anmälde Elin Westerlund sig till den sin första tävling sedan sommaren 2018: Folksam GP den 11 februari. 

När tävlingen kommer på tal skiner hon upp:

– Jag hade en liten förhoppning om SM, men så fick jag en inbjudan till GP-tävlingen på hemmaplan. Det är bara två veckor före SM, så det passar mig perfekt. 

– Det fick bli så – jag bestämde mig ganska fort. Jag var ganska exalterad när jag skickade in anmälan.  

”Så himla dålig form”

Men det var aldrig självklart att hon skulle kunna tävla igen. Visserligen slängde hon operationsskon och kunde hon gå redan efter två veckor. Jogga efter femton. 

Och så har hon gett foten flera försök att glida ner i en spiksko igen – som är böjd vid tårna samtidigt som hennes tå är rak. 

– Men det största problemet för mig har varit att jag varit i så himla dålig form eftersom jag inte kunnat träna på ett år. Men själva träningen går bra. När jag kör häcklöpning – som jag egentligen lagt på hyllan, jag trodde inte att det skulle gå – får jag lite ont efteråt. Tån blir öm jag jag behöver vila ett par extra dagar, säger hon. 

– Det vet jag inte om det kommer gå bort eller om jag får stå ut med det. 

Satsar du på att tävla på samma nivå som förut – eller är du nöjd med att bara kunna tävla igen?

– Först tänkte jag att jag kommer vara nöjd med vilka tider jag än gör. Och det känner jag fortfarande. Men samtidigt anser jag att jag just nu inte är så begränsad av foten.  

– Jag kommer självklart pressa mig så långt jag kan. Men jag har inga förhoppningar om att komma tillbaka på mästerskapsnivå – även om det ändå finns ett litet hopp.