Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Vi skulle få 30 000 och blev helt ställda”

Robert Prytz berättar om sina klubbar och om tunneln på Maradona.
Foto: BILDBYRÅN
Foto: SVEN SIMON / IMAGO/IBL
Foto: LEIF Å ANDERSSON / IBL/SYDSVENSKAN
Foto: BILDBYRÅN / BILDBYRÅN
Foto: BILDBYRÅN / BILDBYRÅN
Foto: ULF RYD
Foto: LUDVIG THUNMAN / EXPRESSEN/KVP
Foto: SVT
Foto: Thomas Kingdahl / EXPRESEN
1 / 10

MALMÖ. Malmö FF skulle spela Europacupfinal på kvällen.

Då började MFF:s klubbledning förhandla med sina spelare om segerbonus.

– Vi skulle få 30 000 kronor var. Vi blev helt ställda och hade ju lite annat att tänka på, säger Robert Prytz.

För SportExpressen berättar ikonen om tårarna i Prag, Maradona, sina föräldrars död – och sitt nya liv.

Robert Prytz fyller 60 år i dag.

Hans rygg värker inte länge. De smärtor som har plågat honom i flera år försvann när han började arbeta som flyttgubbe.

– Jag är starkare nu än när jag var 40, säger Robert Prytz. Nu vet jag också hur man bär prylar. Men det är inte så enkelt att flytta ett tungt piano från femte våningen i ett hus utan hiss.

I dag extraknäcker han som flyttgubbe.

– Jag jobbar som servicemontör på en firma och åker över hela Skåne och arbetar. Jag började för ett drygt år sedan. Men när grabbarna från flyttfirman ringer så hoppar jag in.

Robert Prytz möter Kvällsposten på en restaurang i centrala Malmö. Han bär stolt sin MFF-jacka.

– Malmö FF är ren kärlek. Laget betyder allt för mig och så har det varit sedan jag var liten.

Han ser alltid MFF:s hemmamatcher på Stadion.

Spelade i Europacupen som 19-åring

– Jag tycker grabbarna har gjort det fantastiskt bra. Att nå slutspelet i Europa League är svårare än vad folk tror.

1979 var han 19 år och spelade Europacupfinal mot det engelska storlaget Nottingham Forest i München.

– Min största match kom tidigt i karriären. Jag är stolt över det vi gjorde. Jag har svårt att se att ett svenskt klubblag ska nå en final igen i Champions League.

Det var ingen som hade räknat med att de svenska amatörerna från Skåne skulle spela final i Europacupen.

– Jag hade lirat några matcher från start, men mest fått hoppa in på vägen fram mot finalen. Men mot Nottingham hade vi många stjärnor borta av olika anledningar. Jag fick spela från start, på en kant.

Foto: BILDBYRÅN

Tonåringen mötte storstjärnan John Robertson.

– Han kom ingenstans mot mig. Han blev utskälld i pausen av tränaren Brian Clough. Jag var 19 år. Det var min största match i karriären. Vi förlorade med 1-0, men kände oss ändå som hjältar.

Samma dag som finalen skulle spelas i München började Malmö FF:s klubbledning att förhandla med sina spelare om segerbonus.

– Det var ingen bra dag. Ledningen överrumplade oss spelare. Vi hade varken tid eller ork att sitta och förhandla om pengar.

MFF-bud på finaldagen

Vid seger ville MFF ge sina spelare 30 000 kronor vardera.

– Vi tyckte inte det var något särskilt bra bud, men det blev aldrig någon förhandling. Nu vann vi ju inte heller.

Robert Prytz växte upp med mamma, pappa, fyra bröder och tre systrar i ett hyreshus Kirseberg i Malmö.

– Vi bodde i ett av två gula hus. Området kallades för ”Gula Faran”. Det ansågs vara lite stökigt där ute mellan husen. Men det var inget vi barn brydde oss om, säger Robert Prytz. Vi var mest ute och lekte och spelade fotboll.

Han var yngst av alla bröder.

– Det var tuffa förhållanden hemma. Vi bodde trångt, men vi barn fick lära oss mycket. Att ta hänsyn och vara snälla med varandra. Mamma och pappa var fina människor. De gjorde ett fantastiskt jobb med oss barn.

Familjen Prytz älskade Malmö FF. Pappa Göte var en trogen supporter med ett stort ljusblått hjärta.

– När jag var 16 var jag på väg till Djurgården. Min tränare i Kirseberg hade kontakter i Djurgården. Kontakt togs men jag kunde inte gå dit.

Under den här tiden drabbades familjen Prytz av en stor tragedi när pappa Göte drabbades av cancer och gick bort.

– Jag var bara 16 år. Det var tufft att förlora pappa så tidigt. Han var en stor förebild för mig. Att jag valde att gå till Malmö FF var också ett sätt för mig att hedra min pappa. Jag ville att han skulle vara stolt över mig där uppe i himlen, säger Robert.

Foto: IMAGO/IBL

Malmö FF blev starten på en lång - och framför allt en framgångsrik karriär för den lille, men oerhört starka och kreativa mittfältaren.

Hyllar Bob Houghton

I MFF fanns den engelske demontränaren Bob Houghton och stjärnor som Bosse Larsson, Roy Andersson och Krister Kristensson.

– Bob var en fantastisk tränare och ledare. Han blev som en extrafarsa för mig. Jag var ung, hade förlorat min pappa. Fotbollen under Bobs ledning gjorde att jag klarade mig igenom detta.

Vad lärde han dig?

– Grunden till allt – och framför allt att respektera människor. Han gillade mig mycket. Bob var strikt och körde med sitt 4-4-2-system, men han lät mig spela som jag ville. Jag kanske borde spelat i Hammarby eftersom jag gillade klacksparkar, dribblingar och tunnlar.

Han storspelade i Malmö FF - dörren öppnades för landslaget och senare även för ett proffsliv.

Robert Prytz debuterade 1980 i landslaget och behöll sin plats i laget under nästan tio års tid.

Trots den långa landslagskarriären med 56 matcher fick han aldrig chansen att spela i VM eller EM.

VM-kvalet mot slutspelet i Mexiko 1986 är Robert Prytz största besvikelse under sin långa karriär.

– Vi lyckades inte slå Tjeckoslovakien borta. Vi gjorde mål tidigt i matchen och blev övermodiga. De vände till 2-1. Men vi var ändå säkra på att få spela VM.

Västtyskland hade aldrig förlorat en VM-kvalmatch och mötte Portugal på hemmaplan.

De svenska spelarna satt i restaurangen på sitt hotell och lyssnade på radiosportens referat.

Rösten sprack på kommentatorn Tommy Engstrand när han berättade att matchen var slut.

1-0 till Portugal.

”Sjukt att tyskarna förlorade”

– Helt sjukt att tyskarna förlorade. De hade så många chanser utan att lyckas kvittera, säger Robert Prytz.

Han grät öppet efter portugisernas chockseger i Stuttgart.

– Det är mitt livs värsta ögonblick som spelare. Vi hade ett grymt lag med spelare som Torbjörn Nilsson, Glenn Hysén, Glenn Strömberg, Ingemar Erlandsson. Jag har fortfarande svårt att prata om det här. 

Foto: BILDBYRÅN

Robert Prytz fick inte chansen igen att spela ett VM.

Inför slutspelet 1990 i Italien spelade han alla kvalmatcher under den svenske förbundskaptenen Olle Nordin. Men när truppen togs ut och stolt presenterades var Prytz petad.

– Det är längesedan nu, men jag har svårt att smälta att jag inte ens fick en vettig förklaring till petningen. Jag åkte hem till Glasgow där jag bodde och såg VM på tv. 

Robert Prytz var proffs i Skottland, Schweiz, Tyskland och Italien.

Han spelade i Italien under en tid då världens bästa spelare fanns i Serie A.

- Det spelade ingen roll vilket lag vi mötte, det var stjärnor över allt. Milan hade den holländska trion Ruud Gullit, Marco van Basten, Frank Rijkaard. I Inter spelade tyskarna Lothar Matthäus, Jürgen Klinsmann och Andreas Brehme. 

Hur var det att spela i Serie A?

- Helt underbart. Vi bodde intill Gardasjön, det var vackert, jag tjänade bra med pengar och fick spela fotboll mot världens bästa spelare. Det var en fin tid.

Svensken mötte argentinaren Diego Armando Maradona flera gånger i Serie A.

- Han var som från en annan planet och kunde göra vad som helst med bollen. Det var en stor ära att få spela mot Maradona. Jag tycker han är den bästa spelaren genom tiderna.

Lurade den störste stjärnan

Men det sägs att du lyckades dra ner brallorna på honom när ni möttes i Serie A?

– Ja, det var under säsongen jag spelade med Atalanta. Jag slog några tunnlar och avancerade lite på planen, men så vände mig om av någon konstig anledning. Och där bakom var Maradona. 

Såg du inte att det var Maradona?

- Nej, jag hade ingen aning om att det var självaste Maradona som jag snurrat upp och tunnlat. Det är inte många som kan skryta om det.

Diego Maradona i Napoli.Foto: © BILDBYRÅN

Robert Prytz var proffs i fyra länder - men han hade hela tiden som fasta punkt i Skottland och Glasgow. 

– Det är en fantastisk stad med trevliga människor. Jag bodde där i 26 år totalt.

1982, träffade han sin blivande fru Joyce. De fick barnen Karen och Emma som i dag är vuxna.

Det långa och så kärleksfulla äktenskapet med den skotska hårfrisören Joyce sprack.

– Vi växte ifrån varandra. Kärleken tog slut.

Parets numera vuxna barn och exfrun Joyce bor kvar i Glasgow.

Pengarna som den svenske fotbollsstjärnan tjänade under sina proffsår i några av Europas största ligor är borta.

– Husen där barnen och Joyce bor har jag köpt. Jag tjänade en del pengar även om det inte var lika bra betalt som spelarna får i dag. Men jag har i alla fall tryggat mina barn och Joyce framtid.

Hur ofta är du i Glasgow?

– Nu var det nog fem år sedan. Jag måste jobba för att klara av vardagen, men det känns bra att jag tryggat mina barns framtid.

Robert Prytz flyttade hem 2008 för att kunna vara mer med sin mamma Lilian.

– Vi hade kontakt men sågs knappt under en tioårsperiod när jag flackade runt i Europa. Det kändes rätt och skönt att få komma hem och ta hand om henne. 

Mamma Lilian Prytz blev sjuk. Hon avled två år efter att hennes yngste son flyttat hem.

– Det var sorgligt, men vi fick några fina år tillsammans innan hon gick bort, säger Robert Prytz.

Robert Prytz var proffs i fyra länder

Robert Prytz

Ålder: 60.

Bor: Malmö.

Familj: Singel.  Har de vuxna barnen Emma och Karen från ett tidigare förhållande.

Yrke: Servicemontör och flyttgubbe.

Idrott: Fotboll.

Moderklubb: Kirseberg.

Karriär som senior: 1977-1982: Malmö FF. 1982-1985: Glasgow Rangers (Skottland). 1985-1986: IFK Göteborg. 1986-1987: Young Boys (Schweiz). 1987-1988: Bayer Uerdingen (Tyskland). 1988-1989: Atalanta (Italien), 1989-1993: Hellas Verona (Italien). 1993-1995: Malmö FF. 1995-1996: Young Boys (Schweiz). 1996-1997: Kilmarnock (Skottland), 1997-1998: East Fife (Skottland), 1998-2000: Pollok (Skottland), 2000-2001: Hamilton Axademical.

Främsta meriter: Europacupsilver med Malmö FF 1979.

Guldbollen 1986.

Ligamästare med Malmö FF och Young Boys.

Dubbla cupguld med Malmö FF.

121 mål på 576 matcher på elitnivå.

13 mål på 56 landskamper för Sverige.

Ligacupmästare i Skottland med Glasgow Rangers.

Cupmästare med Young Boys.

Röster om Robert Prytz

- En tonåring som spelade Europacupfinalen för Malmö FF 1979 och som sedan hade en lång utlandskarriär. En oerhört spelskicklig mittfältare som stod för många assist och mål och gjorde en rad år i serie A och skotska ligan som bägge var starkare då än i dag. Svårt att tänka sig att han faktiskt vände hem till Blåvitt en säsong, något som knappast passerat på samma sätt i dag. Var tongivande i landslaget under det tunga 1980-talet men bristen på framgångar hängde inte på honom. Dumpad av Olle Nordin ett år före VM 1990 och fick aldrig spela något stort mästerskap. Känslan är att han inte fick ut max av sin talang och potential och inte heller blev tillräckligt uppskattad.
Olof Lundh, journalist och expert på TV4 och C More.

 

- Jag har många fina minnen från tiden när Prytz spelade. Han kom fram tidigt i Malmö FF och även i landslaget. Han var bara 19 år när han fick spela final i Europacupen. Prytz hade väldigt bra år som proffs, han hyllades mycket för sina insatser i Rangers i Skottland och även i Atalanta och i Verona där han var en av de bästa mittfältarna. Jag hade gärna unnat honom att få vara med i ett VM-slutspel med tanke på att han var så duktig under nästan ett decennium i landslaget.
Henrik Strömblad, kommentator på Viasat.