Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Önskar jag kunde berätta för honom en sista gång”

Vännen Kezban Kilic i samband med minnesstunden för ett år sedan.
Labinot Harbuzi.Foto: MARTIN KARLGREN
Mamma Sinavera och Lainot Harbuzi.Foto: Privat
Labinot Harbuzi.Foto: EMIL MALMBORG / © BILDBYRÅN

Det har gått ett år sedan Labinot Harbuzi plötsligt segnade ihop hemma i familjens bostad i Kvarnby en torsdagsmorgon i oktober.

Nu vill familjen berätta vad det egentligen var som hände, hur de önskar att han blir ihågkommen och smärtan som fortfarande växer sig större för varje dag. 

– Jag önskar att jag kunde berätta för honom en sista gång hur stolt jag var över honom och hur mycket jag älskade honom, säger mamma Sinavera. 

Ett år efter den tunga tragedin växer smärtan sig fortfarande större för varje dag hos familjen. Vardagen kommer aldrig bli sig lik. 

– Det har varit ett tufft år. Än i dag känns det så himla overkligt. Man kan aldrig ana hur det är att förlora någon förrän man själv står där, säger Ismet. 

”Han har påverkat en hel nation”

Det var en oktobermorgon, närmare bestämt den 11 oktober, som Labinot Harbuzi segnade ihop på sitt rum hemma i familjens bostad i Kvarnby. 

Fotbollsstjärnan fördes med ambulans till sjukhus men hans liv gick inte att rädda. 

När den tunga nyheten nådde fotbolls-Sverige blev det tydligt hur omtyckt han var både som spelare och person. 

Hyllningarna avlöste varandra. 

Familj, vänner och supportrar förenades i sin sorg på minnesstunden på stadion på fredagskvällen. 

Begravningen var öppen för alla. 

– Det är jättemånga som har visat sitt stöd och har funnits där för oss under året. Det betyder jättemycket för oss då han lever vidare i allas hjärtan. Även stora profiler har hört av sig och delgett sin sorg. Han har påverkat en hel nation och det ser vi då vi än i dag får meddelanden på sociala medier från supportrar och vänner och andra som har påverkats av honom, säger Ismet. 

– Det är många som kommit fram till oss och berättat om tillfällen då Labinot hjälpt dem fastän han ibland inte ens känt dem. Det har betytt väldigt mycket för oss att veta att det inte fanns gränser för hans stora hjärta och godhet för andra människor.

Hur skulle ni önska att fotbolls-Sverige minns Labinot i framtiden? 

– Vi önskar att man minns honom som den ödmjuka människan han var med det enorma hjärtat och välviljan han hade för människor i sin omgivning. Det första man kommer att tänka på när man tänker på Labinot är hans fina leende. 

– Kroppen lever vidare men själen är borta. Det går inte att sätta ord på hur det känns. Vi finns kvar på jorden för våra döttrar och barnbarn. Vi tar en dag i taget och stöttar varandra för att bearbeta sorgen.

Labinot Harbuzi dog av hjärtstillestånd

Familjen har nu också fått svar på vad det egentligen var som hände när Labinot segnade ihop.

Labinot som bara dagar tidigare spelade padel med några kompisar och vars svåger sedan tidigare berättat för Kvällsposten att han kvällen innan tragedin badade sin systerdotter, och stora ögonsten i livet, ska ha drabbats av hjärtstillestånd.  

Den förra fotbollsstjärnan var också på väg mot ett sista proffskontrakt och hade en plan att sedan hitta lugnet och förverkliga drömmen som spelarkonsult när han dog bara 32 år gammal. 

– Beskedet vi fick av obducenten var hjärtstillestånd på grund av ett förstorat hjärta. Vi fick också information om att det var vanligt förekommande bland idrottsmän, säger Ismet. 

”Labbes” mamma berättar om fina relationen

När kvällsposten träffade pappa Ismet och svågern Nazmi Cimili i vintras orkade mamma Sinavera inte prata om förlusten. 

Men nu vill hon för första gången berätta om deras djupa och speciella relation. 

– Mina barn har alltid betytt allt för mig. Allting jag har gjort har varit för dem. Jag och Labinot har alltid stått varandra väldigt nära. Vi hade inte bara ett familjeband utan vi var även bästa vänner. 

– Att få ett sånt besked är ingenting man kan förbereda sig på och en stor del av mig dog den dagen. Man beskyller sig själv, man kan inte sluta tänka om.. eller varför? Det är som att leva i ett parallellt universum. Mina två döttrar och deras familjer är vad som får mig att fortsätta.  

Hon fortsätter: 

– Jag önskar att jag kunde berätta för honom en sista gång hur stolt jag var över honom och hur mycket jag älskade honom. 

Familjen Harbuzi uttrycker en sista önskan i intervjun.

– Vi undrar också om ni eventuellt kan välja en bild där han ler?

Labinot Harbuzi hyllades av Malmö FF:s supportrar.Foto: JOHAN VALKONEN/STELLA PICTURES