Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Sjögran: ”Jag har mött fotbollens mörka sida”

Rosengårds sportchef Therese Sjögran efter SM-guldet: ”Med allt som hände i fjol – känner lättnad”.
Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN
Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: JARI KANTOLA / STELLA PICTURES
Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: MATHILDA AHLBERG / BILDBYRÅN
Foto: JAN WIRIDEN / GT/EXPRESSEN
Foto: BILDBYRÅN
1 / 8

Guldjublet har precis hunnit ebba ut.

Mitt i julfirandet arbetar sportchefen Therese Sjögran, 42, för att FC Rosengård ska fortsätta vara en maktfaktor i damallsvenskan.

För Kvällsposten berättar ikonen om löner, sin stora last – och om det hat hon blev utsatt för som liten.

– Jag har mött fotbollens mörka sida, säger Therese Sjögran.

Therese Sjögran är hemma i Malmö igen.

Det är några dagar före julafton.

Vår tredje största stad bjuder inte på något vidare väder den här dagen.

Det blåser småspik, regnar på tvären, men temperaturen håller sig ändå en bit över plusstrecket.

– Alltid något, så länge det inte snöar är jag glad, säger Therese Sjögran.

Två veckor i den mexikanska solen med en paraplydrink i näven och skön värme har både gett henne färg på kroppen och mycket energi.

– Jag jobbade lite från solstolen också. Det blir några samtal, men så är det när ett pussel ska byggas. Det är svårt att vara helt ledig.

Julen firade hon hemma i Malmö. Men det går aldrig att vara helt ledig.

Blåstället är alltid på

Är man sportchef på heltid för Sveriges bästa fotbollslag för damer så får man alltid finna sig att alltid gå omkring med ett blåställ på kroppen. Men det är heller inget som Therese Sjögran har något emot.

Hon är härdad efter fyra säsonger och van att kavla upp sina ärmar och köra.  Det är hårt jobb som gäller. Varje dag i veckan.

– Det går inte många timmar utan att jag tänker på fotboll, säger Therese Sjögran. Det är så det här föreningslivet fungerar. Även om jag har lön så har jag inget vanligt jobb.

Hon kan inte bara lämna skrivbordet, släcka lampan och gå hem från kontoret klockan fyra på eftermiddagen.

Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG / BILDBYRÅN

Det blir många ideella timmar också för att allt ska hinnas med. Spelare slutar, nya spelare ska komma, alla ska må bra. Sportchefen lägger ett stort pussel. Det är nu alla bitar ska falla på plats för att det ska gå bra även nästa säsong.

Therese Sjögran fyller 43 år senare i vår och har levt med världens bästa leksak sedan hon lärde sig att gå.

Den första fotbollsutbildningen var inte som alla andra tjejer. 

– Jag spelade med killar från jag var fem, sex till jag var elva år i Harlösa IF i Skåne.

Lagkamraterna gillade henne – men Therese var långt ifrån accepterad av alla.

– Jag var tidigt duktig och det gjorde att mina killkompisar accepterade mig. Men så var det inte alltid med föräldrarna som stod vid sidlinjen.

Fick försvara sig mot vuxna

Therese Sjögran hade knappt börjat i skolan, men hon fick gång på gång försöka försvara sig mot elaka vuxna. De tyckte att det var konstigt att en tjej spelade fotboll med killarna.

– Jag fick tidigt ta del av fotbollens mörka sida. Det här med att tjejer inte skulle kunna vara lika bra eller bättre än killar på att spela fotboll är ju något som lever vidare även 2019.

Vad tycker du om det?

– Jag önskar att det varit enklare. Jag förstår inte varför det skulle vara så svårt att förstå att tjejer ska kunna träna och spela fotboll med killar när de är små och även i de yngre tonåren.

Hur ser du själv på din tid i pojklaget?

– Bra, jag hade kul. Jag lärde mig mycket och fick kompisar. Precis som det ska vara. Baksidan var ju alla elaka kommentarer från vuxna. De undrade vad jag gjorde där på planen och varför en tjej skulle ta en killes plats i laget. 

Varför slutade du spela med killar?

– Vi flyttade till Veberöd när jag var elva. Där fanns det en bättre organisation för tjejerna som ville spela mycket.

I FC Rosengård spelar tjejer och killar ihop från att de är fem, sex år.

– Vi förespråkar detta och vi vill också att det ska kännas naturligt. Sedan är det klart att det blir svårare för en tjej att spela med killar när man når en bit upp i tonåren. Då kommer muskler och styrka in på ett annat sätt.

Therese Sjögrans barndom var fylld av fotboll - men även av nya platser.

– Vi flyttade mycket i Skåne. Mina föräldrar skilde sig när jag var elva. Jag bodde mest hos mamma då med mina två yngre bröder. Det blev så för att vi barn skulle kunna bo tillsammans.

Spelade 214 landskamper

Therese Sjögran spelade seniorfotboll som 13-åring och debuterade i allsvenskan med Wä IF som 21-åring.

Resten är ett stycke fotbollshistoria. 

Therese Sjögran är en av våra största och bästa spelare genom alla tider. En hårt arbetande lagarbetare som spelat mest landskamper av alla. 214 är en imponerande siffra.

Den 30 oktober 1997 gjorde hon sitt första inhopp i landslaget, borta mot USA.
18 år senare tog landslagsmittfältaren farväl från blågult efter 1-4 mot Tyskland i VM:s åttondelsfinal.

Therese Sjögran har fått arbeta hårt för att klara av att hålla på med sin sport på världsnivå.

Det har handlat om dubbla skift varje dag.

– Jag hade ett civilt jobb under hela min karriär. Annars hade det inte gått ihop. Jag hade aldrig klarat mig ekonomiskt.

Vad tjänade du som 21-åring i Wä?

– Noll kronor. Jag fick kläder och skor, men inga pengar. Jag har haft de mest udda jobb i livet för att jag skulle kunna spela på elitnivå.

Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN

Therese Sjögran blev rik på erfarenhet under sina 20 år i toppfotboll. Men hennes bankkonto var aldrig sprängfyllt.

FC Rosengård blev mästare fem av sex år i början av 2010-talet. Men efter tre säsonger utan guldglans klev klubben åter upp på tronen i höstas. Nu har guldjublet tagit slut.

Sportchef Sjögran har haft ett svårt och tufft jobb sedan den sista sparken på bollen gjordes den 26 oktober när Kristianstad besegrades borta med 1-0.

Guldet ska försvaras under 2020.

FC Rosengård ska fortfarande vara den ledande föreningen i svensk damfotboll. Det är målet.

– Jag vill att vi ska vara ledande och visa vägen med det mesta. Vi arbetar i en proffsig miljö, med heltidsanställda tränare, full rehab och med spelare som är proffs.

FC Rosengård omsätter en bit över 19 miljoner om året. Det ska jämföras med uppstickaren och serietrean Vitsjö GIK från norra Skåne, som omsätter mellan fem och sex miljoner om året.

En annan fotbollstid nu

– Det är siffror på ett papper. Vårt damlag omsätter tio miljoner av de 19 de totalt i klubben. Jag vet att vi inte betalar ut de bästa lönerna. Du spelar främst i FC Rosengård för att vinna sportsliga framgångar.

Snittlönen i damallsvenskan under året var 11 000 kronor.

– I vår trupp har spelarna en snittlön på 20 000 kronor, säger Therese Sjögran. Det är bättre än tidigare, men vi har svårt att konkurrera nu med andra länder.

Det fanns en tid när damallsvenskan lockade de bästa spelarna - från hela världen.

– När jag spelade i Rosengård hade vi stjärnor som Marta från Brasilien, nederländskan Lieke Martens och Lotta Schelin. Det är inte samma stjärnglans i dag och det får vi leva med. Det är nya tider.

Hur svårt är det att locka världsstjärnor till Sverige?

– Det är inte omöjligt, men väldigt svårt. Nu kan du tjäna pengar som ung i en medelstor liga i Europa och klara dig bra. Spelarna där ute tjänar mellan 40 000 och 50 000 kronor. Det blir svårt att konkurrera lönemässigt. Det kan vem som helst räkna ut.

Ser du att det finns det någon lösning?

– Vi kan bara vara så proffsiga som möjligt i det vi gör och utveckla spelare.

Hur tänker du när nya spelare ska värvas?

– Först och främst tittar i närområdet, sedan i Skandinavien. Om det inte finns det vi leder efter blir det övriga Europa. Jag räknar med att fyra spelare försvinner från årets trupp så det gäller att vi förstärker på rätt sätt.

Therese Sjögran har svårt att leva utan sin fotboll.

– Man kan kalla mig för en nörd. Kommer jag hem och är ledig så tittar jag gärna på en match. Det kan vara vilken match som helst. Men bara det är fotboll. 

Men tröttnar du aldrig?

– Nej, och jag kan inte förklara varför det är så.

Du spelade 214 landskamper och vann det mesta som gick att vinna innan du slutade för fyra år sedan. Tränar du något i dag?

– Ja, det är klart jag gör.

Det låter så självklart?

– Ja, så är det. Jag kan inte sitta på ett kontor hela dagen utan att röra på mig. Jag vill inte att kroppen ska rasa ihop. Jag spelar lite boll i korpen, springer och kör mycket styrketräning.

Åker gärna till Köpenhamn

Finns det något annat i livet utom fotboll och träning?

– Ja, jag gillar att shoppa. Det kanske är min stora last här i livet. Men det är trevligt.

Malmö bjuder på en del shopping - men när Therese Sjögran lyxar till vardagen så åker hon över bron och Öresund till miljonstaden Köpenhamn i Danmark.

– Där finns det bra shopping kan jag säga. Jag kommer sällan hem utan jeans eller skor, och det är kanske det minsta jag egentligen behöver.

Är du modemedveten?

– Ja, det måste jag säga. Jag har alltid varit det. Att hänga med i det senaste är kul och även inspirerande.

Du har hyllats i alla möjliga sammanhang för din insats på planen - men även vad du gjort utanför fotbollsplanen. Är du stolt där du ser tillbaka på din karriär?

– Ja, det tycker jag ändå. Jag hade en lång och bra karriär. Jag kanske inte tyckte alla gånger att jag var en förebild när jag var mitt i karriären, men jag har ofta fått höra att jag är en förebild för damfotbollen. Nu i efterhand kan jag förstå lite vad alla menade tidigare.

Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN

Vad tycker om det?

– Jag blir glad och stolt. Jag slogs tidigt för att vi tjejer skulle få synas och få samma villkor som killarna. Vi har kommit en bit på vägen, men det finns mycket som vi kan bli bättre på.

Hur ser du på din framtid?

– Just nu är det Rosengård som gäller. Jag trivs med mitt jobb. Som jag ser säkert ett par år framför mig. Det är en spännande resa. Sedan finns alltid en dröm att få jobba med landslaget.

Vad är det som lockar?

– Jag fick uppleva och lära mig så mycket under landslagstiden. Jag vill gärna kunna bjuda tillbaka på det jag kan nu och bidra med min erfarenhet.

Hur ser du på att flytta utomlands?

 – Det är en annan dröm jag har även om det kanske ligger längre bort just nu. Jag skulle gärna vilja vara sportchef för en klubb i Europa som har ekonomiska muskler. Men det får vänta. Jag har mycket kvar att göra Rosengård. 

Sjögran älskar julmust - och pasta

Namn: Therese Sjögran.

Född: 8 april 1977 i Södra Sandby.

Bor: Malmö.

Familj: Mamma Beatrice och pappa Christer och styvfar Nisse Syskonen Daniel, Niclas, och Martin.

Yrke: Sportchef i FC Rosengård.

Klubbar som senior: 1991-1996: Veberöds AIF, 1997-1998: Wä IF, 1999-2000: Kristianstad/Wä DFF, 2011: Malmö FF/LdB FC, 2012-2015: FC Rosengård.

Främsta meriter: 21 mål på 214 landskamper. EM-silver 2001, VM-silver 2003, VM-brons 2011, fyra SM-guld, tre SM-silver, 5 SM-brons. 

Äter: ”Jag gillar en bra pasta.”

Dricker: Julmust.

Lyssnar på: Allätare, men jag gillar mycket housemusik”.

Tittar: Det blir mest fotboll och serier, både svenska och utländska”.

Övrigt: Fick Diamantbollen 2007 och 2010. Fick Fotbollskanalens hederspris 2015 vid fotbollsgalan.

Caroline Segers passning till Therese Sjögran:

Lagkamratens passning till sin egen sportchef och rekordhållare.