Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Vi tränade till och med på nyårsafton”

Så vill Tomasson att MFF ska spela
Anel Ahmedhodzic fick chansen i A-landslaget under januariturnén.Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN
MFF:s mittback är tillbaka efter utlåning och har imponerat stort under försäsongen.Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN
Han har varit given i startelvan sedan Jon Dahl Tomasson anslöt till klubben.Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN

2019: En darrig insats i cupen, dåligt med speltid och utlån till danska Hobro. 

2020: En trolig startplats i Europa League mot Wolfsburg och stort förtroende från Jon Dahl Tomasson.

– Jag behövde få tillbaka mitt självförtroende, säger Anel Ahmedhodzic. 

Malmö FF ställs på torsdag mot tyska VfL Wolfsburg i Europa Leagues åttondelsfinal. 

Förra året mötte man Chelsea i samma läge, men en hel del vatten har runnit under broarna sedan dess. 

Uwe Rösler har ersatts av Jon Dahl Tomasson. 

Och bredvid självskrivne Rasmus Bengtsson ser Anel Ahmedhodzic ut att starta. 

Det hela började dock med att en tanig 15–åring packade väskorna och lämnade moderklubben MFF för England och Nottingham Forest.

– Det var många tankar kring det. Jag snackade med min familj, min agent, vännerna… Personligen kände att steget från U17 till U19 var för stort – det var många mittbackar där och då som MFF kanske såg som bättre än mig. Mattias Andersson, Dennis Hadzikadunic, Franz Brorsson… Konkurrensen var stenhård. Då kände jag att en flytt utomlands var bättre för mig rent utvecklingsmässigt. 

Hur kom Nottingham in i bilden?

– Jag spelade i landslaget och det var då de såg mig. Då väcktes intresset från båda håll. Sen fortsatte jag att bli uttagen, och efter det kontaktade de min agent. De första sex-sju månaderna var det tufft, framför allt fysiskt.

På vilket sätt?

– När jag kom till England var jag 1,89 lång och vägde 74 kilo. Året efter vägde jag 85. Tränarna var på mig varje dag – det tog ett par månader för mig att få min licens godkänd, innan det fick jag inte spela några tävlingsmatcher. Fram tills dess tränade jag i princip varje dag, en ledig dag i veckan var sjukt generöst. 

Hur såg dagarna ut?

– Fotbollspass och gym på morgonen, sen likadant på eftermiddagen. Det har gynnat mig nu, säger Anel Ahmedhodzic och skrattar. 

Tränade på nyårsafton

Ahmedhodzic lyfter fram sin pappa som en central figur i sin fotbollsfostran, både när det gällde träningen och som avgörande röst i varför det blev just Nottingham.

– För min del var det inte pengarna, utan utvecklingen som fotbollspelare som låg i fokus. Min pappa har betytt och betyder fortfarande väldigt mycket för mig i det avseendet. När jag var yngre körde vi alltid extra, till och med på nyårsafton. 

Nyår?

– (skratt) Ja! Alla var ute och sköt raketer, vi stod och tränade. Det var väldigt speciellt!

Många tidigare ungdomsproffs har valt Chelsea, Arsenal, Juventus, Manchester City… Varför gjorde inte du det?

– Det hade varit ett för stort steg för mig där och då. Nottingham har inte miljoner att spendera på att värva in spelare, utan måste satsa på att utveckla sina egna först. För mig var det helt rätt. Akademichefen Gary Brazil tog hand om mig väldigt bra, och en annan nära vän som jag fortfarande har, från Frankrike, tog snabbt in mig i laget. Ett år efter att jag skrev på debuterade jag för A–laget, men sen hade jag oflyt med ett tränarbyte. 

Tror du att det finns en risk att ungdomsproffs underskattar svensk fotboll?

– Lätt. När man är utomlands tror man att ”äh, jag kommer göra kaos i allsvenskan om jag åker hem”. Det gör man inte – allsvenskan är en bra liga och absolut inte olik Championship på något sätt. Jag tror faktiskt att jag gjorde det misstaget förra året, och lärt mig att varje match faktiskt är på liv och död. 

Nu är Anel Ahmedhodzic tillbaka på allvar i MFF, efter lite mer än ett år från den där ödesdigra dagen i cupmötet med Degerfors. Mittbacken fick chansen, men svarade för en svag insats, vilket i sin tur gjorde att den övriga speltiden under våren i princip uteblev. 

– Den påverkade mitt självförtroende. Självklart behövde jag speltid också, men det var främst självförtroendet som behövde komma tillbaka. Det gjorde det i Hobro, och utlåningen är jag tacksam över i dag.