Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Har bara velat slänga skorna och skita i allt”

Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN
Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN
Foto: VEGARD WIVESTAD GRØTT / BILDBYRÅN NORWAY

För två år sedan var han landsfadern och Granen som aldrig barrar med hela svenska folket. 

I år har Andreas Granqvist behövt lägga all sin energi på att få ordning på en lös sena i ljumsken. Men hur länge orkar man rehaba? Och hur hanterar man att inte kunna utföra sitt arbete så som man förväntas göra?

– Det har funnits ett antal tillfällen då man bara vill slänga skorna i papperskorgen och skita i allting, säger han till SportExpressen.

Andreas Granqvist har, med undantag för drygt 50 allsvenska minuter, missat hela den svenska fotbollssäsongen 2020. Ljumsken som han skadade under försäsongen 2019 tog ännu mer stryk av att coronapandemin slog till och satte fotbollen på paus just när han kände sig i form. 

När allsvenskan sedan började i juni spred sig problemen från ljumsken upp mot magen.

– Vi gick från full träning till att knappt kunna träna alls, och att hoppa rakt in i en match utan några direkta träningspass i kroppen var inte det bästa, säger Granqvist.

Det var den 18 juni borta mot Kalmar, och därefter har det inte blivit en enda matchminut.

Hur har du mått det här året? 

– Man har inte mått toppen alla dagar. Det är klart att jag inte mår bra när jag har haft en hel säsong förra året då ljumsken inte kändes bra, och sedan kommer man in i en ny säsong då man har sett fram emot att spela matcher på den nivån man vet att man har i sig, men så skadar man sig igen efter en match.

Har du det tänket fortfarande, att du vet vilken nivå du har i i dig? Eller är du orolig att du inte kan komma upp på den nivån igen när du har varit skadad så länge?

– Nej, den oron har jag inte överhuvudtaget. Det är klart att man inte blir yngre, kroppen slits ju fler matcher man spelar men för mig handlar det om att få vara smärtfri och att ljumsken klarar av den belastningen det är att spela matcher varje vecka. När jag väl är där är jag inte orolig för att inte nå upp till samma nivå. 

Den skadade senan kan gå av

Flera gånger den här säsongen har det sagts att ”Granen” är på väg tillbaka, men det har blivit bakslag på bakslag. Den senaste veckan har han kunnat delta i nästintill full träning med laget, och han har trots allt försökt vara närvarande under stora delar av säsongen för att pusha och ge energi till spelargruppen. Men när det har varit som värst med skadan har han dragit sig tillbaka.

– Då har jag tränat på egen hand och försökt hålla mig borta för att rensa skallen och så att spelarna inte ska behöva se min frustration och besvikelse, säger han.

Han förklarar också vad det är för skada han har, och vad det egentligen innebär att han har ”dragit upp” senan.

– Det största bekymret är att jag har en sena som inte riktigt fäster i benet utan den har släppt lite om jag har förstått det rätt från våra läkare och sjukgymnaster. Och den kommer inte fästa igen, den är lite lös om man säger så.

Det gör att han behöver bli starkare i allt runtomkring den skadade senan för att kompensera, och det är dit han inte har lyckats komma än. Men för att hjälpa senan att bli tåligare har rehaben nyligen lagts om för att öka påfrestningen på den.

– Det får bära eller brista nu, det kan också innebära att den smäller. Men än så länge känns det bra och det känns hela tiden som att den blir tåligare och starkare. Jag känner mig optimistisk att det ska gå vägen framöver, sedan vilken tid det tar vågar jag inte säga.

När du säger att den kan smälla, då menar du att den kan gå av helt? 

– Ja, precis. 

Och då är det typ kört?

– Då är det nog godnatt, om man säger så. 

”Har velat skita i allting”

Under säsongen 2019 var Granqvist i allra högsta grad delaktig i många delar av det arbete han ska göra som sportchef efter att spelarkarriären tar slut, men inför 2020 bestämde han sig för att fokusera helt och hållet på sitt spel.

– Det var väldigt mycket förra året, och sedan kom skadan och det blev för mycket för huvudet. Jag gick nästan in i väggen kändes det som. 

De senaste veckorna har han dock behövt någonting som tar fokus från frustrationen över att inte kunna hjälpa HIF på planen, och därför har han satt sig in i att skaffa ett grepp om vad han vill förändra och vad han vill utveckla när dagen då han inte längre spelar kommer.

Hur gör man för att inte ge upp och känna att det känns hopplöst när man är borta så länge?

– Det har funnits ett antal tillfällen då man bara vill slänga skorna i papperskorgen och skita i allting, men samtidigt brinner jag för fotbollen och jag vill avsluta på mina egna villkor. Vi får se om det blir så men det hade varit riktigt skönt att få avsluta med en riktigt bra säsong med HIF och förhoppningsvis ett EM-slutspel också.

Vad hade det betytt för dig att kunna komma tillbaka på planen, både i HIF och landslaget under nästa år?

– Jag ska inte säga att det blir en revansch mot någon annan men det är klart att det hade varit fantastiskt skoj att komma tillbaka när man kanske har varit lite uträknad hos många. Att visa att det inte är för sent att komma tillbaka efter en jobbig skada, att visa att man håller.

– Men det handlar främst om att komma tillbaka för jag saknar det. Jag saknar att stå på plan med Helsingborgs IF och att få ta på mig den gula tröjan. Man kommer nog se en stor glädje i mitt spel den dagen jag står på planen och spelar 90 minuter igen. Jag saknar att få spela matcher.