Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Försvann från hockeyn efter allvarliga olyckan

Peo Larsson under sin tid som sportchef i Malmö, hans sista jobb innan han trappade ner. Foto: CHRISTER WAHLGREN
Peo Larsson var kombinerad sportchef och tränare när Timrå gick upp i elitserien. Foto: NIKLAS LARSSON / © BILDBYRÅN

Han tog upp Timrå och Skellefteå i elitserien – och har varit både sportchef och tränare i Malmö. 

Men efter en allvarlig bilolycka för sex år sedan försvann Peo Larsson, 67 år, från hockeyn. 

– Just då var inte min plan att trappa ner men det blev naturligt, säger han. 

Det var den 22 juni 2011 som Peo Larsson var med om en allvarlig bilolycka på E4 norr om Ödeshög. Hockeyprofilen var då på väg till midsommarfirande i Skellefteå när ett djur plötsligt dök upp på vägen och han tvingades till en undanmanöver varpå bilen åkte ut i terrängen. 

– Det är sådant man inte vill vara med om. Jag fick en kompression på ryggen och blev fem centimeter kortare. Jag har problem än i dag i vissa lägen, väldigt ont i ryggen bland, men det får man ta, berättar han.  

Peo Larsson: "Jag hade ett nytt jobb"

När olyckan inträffade hade Peo Larsson nyligen slutat jobbet som sportchef i Malmö.  

– Jag hade ett nytt jobb, jag skulle jobba med European Trophy, där Bo ”Kulon” Lennartsson från Färjestad också var inkopplad. Men jag blev rätt så skadad så det tog sådan tid, flera år för att bli okej. Redan på hösten kände jag, det här går inte. 

– Sedan trivdes jag bra i Malmö och var inte intresserad av att flytta någonstans. Det kom lite lösa förslag men det blev ingenting. 

Sedan blev du sportchef för Limhamn i division 3...

– Nja, det är nog lite förmätet att påstå. Så ambitiöst var det inte. Jag hjälpte till och tyckte till lite för att ha något att göra och så var det roligt. 

Saknar du hockeyn i dag? 

– Nej, det kan jag inte säga att jag gör, faktiskt. Jag har gjort mitt race och det är jag väldigt nöjd med. Det räcker. 

– Det är självvalt men det tar väldigt mycket tid upptäcker man efteråt, framför allt att vara sportchef. Det är något på gång varje dag året runt. Men det är också självvalt och roligt och intressant att se vilket lag man skulle få ihop och så vidare. 

Gick upp med Timrå och Skellefteå 

Innan den sista sejouren i Malmö tog Peo Larsson först upp Timrå i elitserien som kombinerad sportchef och huvudtränare och sedan Skellefteå i rollen som sportchef.

– Timrå hade inte varit i elitserien på 18 år och vi gjorde en treårsplan som vi lyckades med. Det var fantastiska år i Timrå. 

– Sedan upprepades resan med Skellefteå som är min klubb egentligen och som jag jobbat i under tio år. Det är riktigt roligt att gå upp med ett lag. 

Hur var åren i Malmö? 

– Det var trevligt. Patrik Sylvegård gör det jättebra där nu och har fått lite trygghet i organisationen. Jag vill inte kritisera någon, det är klart kultur och tradition tar ett tag att bygga upp. Men han är på god väg att göra det nu i Malmö. 

– De har fått ihop ett intressant lag. Hockeyn förändras och nu är det mer fart och fläkt som gäller. Det ska vara snabba och rappa spelare och det tycker jag Malmö har. Max Görtz gillar jag, han kommer göra succé. Sedan har Malmö en fantastisk målvaktssida, den är klart bäst i Sverige. 

Hyllar Oskarshamns sportchef Per Kenttä

Det går en del erfarna tränare utan jobb i dag – hur ser du på det? 

– Jag såg häromdagen att ”Perra” (Per-Erik Johnsson) var utan jobb, jag hade honom i Skellefteå.  

– Det är klart man föryngrar och satsar på en ny generation. Det är ju riktigt, helt rätt. Släpp fram de yngre. 

Har du någon favorit som sportchef? 

– Svårt säga, jag känner inte till de nya så mycket. Men Per Kenttä är ett intressant namn, jag har aldrig träffat honom men han har gjort det jättebra i Asplöven. Vi får se hur det går i Oskarshamn. 

Vad har du för koppling till hockeyn i dag? 

– Jag pratar väldigt mycket hockey! Sedan sitter jag med i tävlingskomitéen i Skåne. Jag har inget klubbengagemang. Det vill jag inte binda upp mig med. När man inte varit med på något år blir man fort mossig och lite utanför.