Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Emma Igelström: Nu får det fasen vara nog

Foto: Anders Ylander

UPPROP! Nu får det fasen vara nog!

Det här var texten jag hoppades att jag skulle slippa skriva. Som jag får ont i magen av att skriva. Men jag är trött. Trött på utseendefixeringen, trött på de ytliga idealen, trött på tränings- och hälsobranschen. Jag har många gånger tvivlat på varför jag tog klivet in i branschen. Det har känts så lönlöst. Som att vår egen bransch lever i sin egen lilla bubbla. Bubblan av det ytliga och synbara.


Igår när min dotter, 7 år, kom och frågade varför man var tvungen att ha rutor på magen för att vara stark var måttet rågat! Jag ville skrika rakt ut, av frustration och av maktlöshet.

Men jag tänker fasen inte bli ett offer. Jag tänker ta fighten. Jag vill vara med, jag tänker vara med och förändra!

Jag förstod aldrig att bilden jag lade ut på Instagram på min yttersta normala mage skulle väcka så mycket känslor. Det var mitt sista vapen mot den kroppshets som just nu pågår på sociala medier. Mot all mediahets, mot alla bloggare som skriver en sak men kommunicerar en annan, mot allt fokus på det yttre. Men jag är glad att den gjorde det för nu tänker jag börja ta upp kampen. Vi måste börja hylla våra kroppar för vad de klarar av att utföra, så som de är och för hur vi mår inuti. Styrka definieras inte köttsligt, av synliga muskler. Att vara stark är så mycket mer än så.


Vissa stunder känner jag mig maktlös i min ensamhet. Inför att våra barn och ungdomar ska växa upp i en miljö där utsidan är det som de bedöms efter. Där utseendet är kvitto på lycka. Där utsidan är definition på ett hälsosamt liv. Ibland är jag på väg att ge upp kampen mot dessa ideal. Andra stunder känner jag att jag är beredd att stånga mig blodig för att på allvar ta kampen. Men jag kan inte göra det själv. Jag behöver hjälp. Om vi alla delar på ansvaret kommer vi få till en förändring. En förändring som gör att vi kan ta den riktiga hälsodebatten och i långa loppet utrota den psykiska ohälsa som tar över vårt avlånga land.

Det här är ingen text riktad emot er där ute som har synliga muskler. Det här är en vädjan till ”oss” alla att börja ta ansvar. Vi måste sluta att säga en sak och kommunicera en annan. Om inte för vår generation, i alla fall för nästa. Våra barn, de som vi ska se växa upp och bli ansvarstagande medborgare i vårt land. Vad vill vi kommunicera till dem? Vad vill vi att de ska tycka är viktigt?


Det var första och sista gången jag lade ut en bild på min mage. 

Jag har aldrig haft och kommer troligtvis aldrig få några magrutor men jag är en av de starkaste jag vet. Min mage har klarat av att föda ett barn, att bära det, den kan skratta i oändlighet. Den har tagit mig runt en Marathon, vunnit VM-guld, klarat en halv-Iron-Man. Den har fått mig att i stort sett klarat mig ifrån skador och leva det liv jag vill leva. Varje dag är jag tacksam att min kropp orkar så mycket. Min kropp är mitt tempel. Jag tränar för att jag älskar den, inte hatar den.


■ Nu hjälps vi åt!! Jag startar en kampanj tillsammans med en nystartad hälsosajt på nätet, www.healthyliving.se. Tillsammans vill vi förändra hälsosverige. På riktigt!! Ta ett kort på din mage och hashtagga den med #myfababs på sociala medier så börjar vi kampen!

Kampen mot starka, sunda och stolta kroppar! 

Så som just du är!!