Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bröt med pappan: ”Jag kände: Nu räcker det”

Foto: NIKLAS HENRIKCZON
Jörgen Persson berättar om sina pingisframgångar, men även den brutna relationen till sin pappa och skilsmässan. Foto: Fredrik Jonsson
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Jörgen Persson erövrade bordtennisvärlden.

Nu släpper den forne världsmästaren sin självbiografi där han berättar om framgångarna, att stå i skuggan av J-O Waldner, skilsmässan och uppbrottet med sin pappa.

– Man vill inte själv komma dit att man inte pratar med sina barn, säger Jörgen Persson.

Han kommer in på fiket tio minuter senare än bestämt med andan i halsen, beställer en cola och en espresso och slår sig ner.

Det är bråda dagar för en av bordtennishistoriens främsta spelare. Under lördagen släpps Jörgen Perssons självbiografi ”Den snälla världsmästaren”, som han skrivit tillsammans med författarna Jens Fellke och Helena Egerlid.

52-årige Persson erkänner att han, trots sin enorma karriär med 5 VM-guld, 9 EM-guld, 7 OS, bragdguld, segrar i World cup och Top 12, länge var lite tveksam till att släppa en självbiografi.

– Det blir väldigt personligt för annars är det inte så intressant. Jag kan inte bara skriva om VM-guld för det vet alla om. Det får bli personligt, att man är ganska normal som alla människor. Man har skilt sig, man har haft problem i familjen, i laget har det hänt några grejer. Då får man öppna sig och vara ärlig. Det här är min historia, mitt perspektiv, säger Jörgen Persson.

Hur svårt var det för dig att öppna dig på det viset?

– Det är det svåra. Man undrar om folk tänker varför kommer det nu, men det jag berättar är något som har gnagt en lång tid och som har påverkat mig väldigt mycket egentligen.

– Jag har min egen far som jag inte har någon direkt kontakt med sedan 25 år. Jag har egna barn. Man vill inte själv komma dit en dag att man inte pratar med sina barn. De har inte haft någon farfar på det sättet och det är jävligt synd för det är inget som har med dem att göra egentligen. Det är sånt jag tycker är tråkigt.

Jörgen Persson berättar om sin kommande självbiografi. Foto: Fredrik Jonsson

Bröt med pappan: ”Kände att det räckte”

I boken, som ges ut av förlaget Egerlid och Fellke berättar Jörgen Persson bland annat om sin uppväxt, rivaliteten med Jan-Owe Waldner och sina egna stora framgångar när Sverige bröt den kinesiska dominansen i bordtennisvärlden.

Men relationen och uppbrottet med pappan har bara Jörgen Perssons allra närmaste känt till.

I ”Den snälla världsmästaren” berättar Persson om hur pappan, som gav honom hans första pingisracket som treåring, var sträng. Han fick tidigt lära sig ordning och reda.

Efter att Jörgen Persson flyttat hemifrån blev dock relationen gradvis sämre, ”det var mycket gnällande när jag hälsade på, så negativt varje gång och det byggdes på”. 

Inför VM 1993 i Göteborg, när Jörgen Persson var regerande världsmästare i singel och Sverige som lag, kulminerade bråket. Han uppfattade det som att pappan kom med orättvisa utspel. Jörgen tog åt sig.

”Hade jag gjort honom illa på något sätt? Jag kände mig skyldig och började ifrågasätta mig själv.”

Utåt höll Jörgen masken och gjorde vad han kunde för att fokusera på VM, men inuti honom pågick bearbetningen av alla frågor och känslor som hade väckts. Han hade svårt att koncentrera sig på träningen. Den vanliga upprymdheten, förväntan och härligheten som bubblat i honom inför varje stort mästerskap infann sig inte. De känslorna hade ersatts av andra som handlade om vilken hans plats egentligen var i laget och i familjen. Jörgen tyckte att han hade ställt upp för familjen och han valde att bryta med sin pappa.

Ni nådde en punkt där ni bröt med varandra?

– Det var lite konstiga kommentarer innan VM. Då kände jag bara att nu räcker det.

I stället blev legendaren Stellan Bengtsson en fadersfigur för Jörgen som dragit lärdom av sin problematiska relation med sin far i sin egen papparoll till Oliver och Emily.

Går era problem att lösa?

– De sitter rätt hårt. Vi är ganska envisa bägge två.

Har du pratat med honom om att boken kommer ut och att du berättar om er relation?

– Nej, det har jag inte.

 

LÄS MER: Jörgen avslöjar sprickan i landslaget med J-O 

 

Barnen vände motgångarna

Hur tror du han kommer reagera på det som står där?

– Jag får hoppas att han tar det. Han vet ju om att det finns. Vi har träffats någon gång, men vi har ingen kontakt.

När Kvällsposten, efter lite letande, når pappa Christer Persson berättar han att kontakten med sonen varit nästan obefintlig de senaste 25 åren. Christer säger att han i dag är mycket ångerfull över bråket 1993 och det han sa till sonen.

– Det är inget jag högaktar mig själv för. Jag är jäkligt ångerfull att det blev som det blev, säger Christer Persson.

– Jag säger inte emot det han påtalar, men det var lite annat som låg bakom som blev infekterat ju längre tiden gick.

Tror du att ni skulle kunna reda ut era problem?

– Där ligger egentligen bollen lite hos honom. Vi träffades någon gång för att snacka och lägga det bakom oss men det rann ut i sanden.

– Det är en självklarhet att jag gärna velat att han tog kontakt för att reda ut det. Men det sitter hårt rotat det i Göteborg och det skäms jag för.

1991 träffade Jörgen Persson sin blivande fru Madelaine.

1993 kom första sonen Oliver. Två år senare föddes dottern Emily.

Tillökningen i familjen kom vältajmat.

Jörgen Persson hade radat upp framgångar, men efter uppbrottet med pappan och sprickan i landslaget som ledde till att Jörgens vän Stellan Bengtsson tvingades bort från landslaget, mötte han sina första stora motgångar och tappade en del av sugen på pingisen.

– Min karriär hade bara gått spikrakt. Det blev en liten chock. Sen kom Oliver och Emily och det underlättade mycket. Jag fick ett annat perspektiv, något väldigt positivt i livet, säger Jörgen om vändningen.

Skilsmässan: ”Vi gled isär”

Men att balansera livet som make och pappa med en framgångsrik bordtenniskarriär var inte helt lätt.

Vissa månader kunde Jörgen vara bortrest två av fyra veckor, ibland mer och han saknade sin familj.

– Det var inte helt enkelt. Det var det inte heller för min ex-fru Madelaine som fick ta ett stort ansvar. Men så är det nog för alla när man är borta mycket att man får lite dåligt samvete om man är hemma för lite, säger Jörgen Persson som gjorde allt han kunde med barnen när han väl var hemma.

Familjen flyttade också till Oslo för att underlätta för hustrun som hade sitt jobb där. Men det höll inte.

Äktenskapet var en omöjlig ekvation. 2008 var det över. Madelaine hade träffat en norrman från Oslo. Jörgen nästan flydde, ”drog hem till Halmstad”. Madelaine och barnen, som nu var tretton och femton år, bodde kvar i villan i Oslo. Resten av barnens tonårstid var Jörgen en sorts varannan-helg-pappa.

– Det blev att vi gled isär där, säger Jörgen.

Han och Madelaine fortsatte ändå vara vänner, inte minst för barnens skull, och man firar också jul ihop.

Jörgen berättar att han i efterhand har pratat med sina barn om deras uppväxt och att han var borta så mycket.

– Men de säger att de fick uppleva mycket. De fick hänga med på några coola grejer och resor, och när jag var hemma gjorde vi en massa grejer. Det är deras upplevelse och det är kul att höra i dag. Men då var det lite tuffare.

 

Mer om Jörgen Persson

Ålder: 52.

Hemstad: Halmstad.

Gör: Var ambassadör för lag-VM i bordtennis i somras. Egen företagare. Hedersdoktor inom hälsa och livsstil.

Meriter som spelare: Spelat sju OS. Världsmästare i singel 1991 och fyra VM-guld i lag. Ett EM-guld i singel, två i dubbel och sex i lag. Med i landslaget som fick bragdguldet 1989. 15 SM-guld. Avslutade karriären 2013.

I skuggan av JO: ”Det var jag avundsjuk på”

Under i stort sett hela karriären, ända från ungdomsåren, hette Jörgen Perssons största rival Jan-Ove Waldner. ”JO” vann duons första VM-finalmöte i singel 1989, men Jörgen tog revansch två år senare i japanska Chiba.

Trots att Persson hade plusstatistik på sin svenske rival fick han många gånger finna sig i att stå i skuggan av Waldner.

Fanns det någon gång någon avundsjuka från din sida?

– Egentligen inte. När jag tittar tillbaka i dag på att jag var i skuggan av honom så är han en av Sveriges bästa idrottsmän genom tiderna och jag jämförs med honom så då är man rätt högt upp på listan egentligen. Jag är bara glad.

– Under tiden tänkte jag inte så heller. Vi höll på länge och utvecklades. Vi har hjälpts åt. Det var i så fall hans servar jag var avundsjuk på. Jag hade gärna tagit de servarna alla dagar i veckan, skrattar Jörgen.

Pikades av ”Foppa” i Mästarnas mästare

Jörgen Persson var van att vinna.

Men han har en fjärdeplats han håller högt.

I Mästarnas mästare.

– Det var en riktigt häftig och rolig upplevelse.

Persson föll på att han inte orkade lyfta tillräckligt mycket i finalgrenen Lyfta skottkärra full med sten.

I boken finns Peter Forsbergs pik med.

”Jörgen är sämst på fysik. Han har inte så stor överkropp.”

– Jag kände honom lite sen tidigare så det visste jag. Men det är min svaga vänsterarm, säger Jörgen och visar att han inte kan böja den vänstra lika mycket som den högra.

– Jag fick en spricka i den i skolan när jag var 11 år tror jag. Det var en som fällde mig på gympan och jag tog emot med armen. Det är en sån grej jag aldrig glömmer. Det stod pipor rakt ut, åt alla håll och kanter. Ambulansen hämtade mig och jag låg en vecka på lasarettet. Armen har aldrig helt återhämtat sig eller fått någon styrka efter det.

”Jag är inte arbetslös men...”

Han har varit tränare i Malaysia, i somras var Jörgen Persson ambassadör för VM i Halmstad, han hoppas fortfarande få igång sitt mjölkpulverföretag i Kina och är numera även hedersdoktor på Högskolan i Halmstad inom hälsa och livsstil.

Men han vill göra något mer.

– Jag är inte arbetslös men man får se efter nyår vad som händer. Jag måste göra något mer om vi inte får igång mjölkpulvret så jag tittar på lite andra möjligheter också. Oftast är det något med pingisen för det ligger närmast.

 

Jörgen Persson om...

Titeln "Den snälla världsmästaren":

– Jag fick höra det när jag var yngre att jag var för snäll för att vinna något. Men det är något som hände när jag kommer in i hagen, då är jag inte så snäll.

– Vi diskuterade om man kan ha boktitel som heter så. I dessa tider ska mycket vara så coolt, men det är så jag är.

 

Att JO och Äpplet inte minns sprickan i landslaget när Stellan Bengtsson tvingades bort:

– Jag hörde att de inte kom ihåg det. Precis som boken är min berättelse är det deras. Jag kan inte påverka om de inte kommer ihåg det. Det var kanske inte en stor deal för dem.

 

Änglavakten vid bilolyckan utanför Landskrona 1994:

– Jag hörde efteråt att jag hade fruktansvärd tur. Jag flög in i mitträcket och ut på åkern, men grejen var att det kom en långtradare bakom och den var så nära att klippa mig. Det berättade de som stannade. De såg det men jag hann aldrig uppleva det för jag snurrade. Där hade jag riktig flax. Där hade man änglavakt.