Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

MrMadhawk.se

Spelar inte som ett bottenlag men uppträder som ett

Foto: Niclas Jönsson / BILDBYRÅN

MALMÖ.
Bra energi.
Kommer ut bra.
Vinner skottstatistiken.
Borde fått med sig bättre utdelning sett till chanserna.
Vi måste göra mål
Faller på individuella misstag.
Känner ni igen fönstret? Jodå, det tror jag de flesta som frustrerat följer Malmö Redhawks gör.

De flesta skriker på förändringar.
Den vanligaste frågan i min inkorg är utan tvekan ”Nu måste de väl göra något?” eller ”Varför händer det ingenting?”
Svaret är nog rätt enkelt.
Den trupp som man satt på benen, går inte att göra någonting åt.
Oavsett om man spelar ut kortet byta tränare så är frågan om det verkligen går att göra någonting åt kompetensen som finns i truppen.
Min bild är att det finns 13 lag som har bättre trupper, och att det krävs större förändringar i en trupp än att byta en tränare eller lyfta in något enstaka nyförvärv.
Här behöver man röra om i grytan mycket mer.
Problemet? Att det inte går att göra det på en begränsad marknad mitt under säsongen.
Om någon är ute efter att leta syndabockar så är det Patrik Sylvegårds lagbygge, med en viss krydda från Björn Liljander.
Det tjänar dock egentligen ingenting till att göra det.
Det där är herrarna kloka nog att inse själva.

Sedan går det så klart att skruva på vissa saker.
Varför fick inte Lukas Wernblom spela en enda sekund? Ja, det kan man fråga sig.
Ska man ha en effekt av en utlåning som ledde till speltid i en förstakedja, och två mål på två matcher, så måste man fortsätta rida vidare på det.
För mig blir det en gåta att Wernblom inte spelar en sekund när han kommer tillbaka.
Samtidigt är det inte vad det handlar om.
Det handlar snarare om hur försvarsspelet är och hur vekt det är i egen zon.
Dessutom är målvaktsspelet inte på den nivån man vill att det ska vara.
DÄR är problemet, snarare än att någon forward får spela hit eller dit, även om jag inte kan förstå hur Wernblom får sitta en hel match.
Så länge backspelet är på tok för svagt, och Daniel Marmenlind inte är nära den nivån man måste kunna vara på för att vara en så pass klar förstamålvakt i SHL, så kommer det inte lyfta.
Frölunda var okej, men de tyckte inte själva att det var särskilt bra.
Sett till vad som skapades i den här matchen borde det blivit hemmaseger, men nu är det inte så enkelt.
Då gjorde Fredrik Dichow en kanonmatch och bjudningarna i försvaret var inte nära det som bjöds på andra sidan.
Då vann också Frölunda.

Malmö har satt sig i ett extremt jobbigt läge.
De 12 raka hemmaförlusterna är givetvis bedrövliga, och enda anledningen att man fortfarande är med i den här matchen, beror på poängen man spelade in på bortaplan under hösten.
Man må kanske inte spela som ett bottenlag alla gånger, men man uppträder som ett, och när man väl får laget i gungning så blir det oerhört skört.
Det krävdes i sanningens namn inte mycket för Frölunda för att skaka Malmö lite. Någon minut av individuella misstag och 1-0 hade blivit 1-2.
Och när Marcus Sylvegård gjort 2-2, så var det bara att sticka upp, någon markeringsmiss hit och så satt 2-3.
Kort sagt, motståndarna får alldeles för enkla mål, mot ett skört försvar.
Om Björn Liljander har någon försenad julklapp så är det två pucksäkra backar med fart i benen och en målvakt som kan sätta lite press på de befintliga.
Sparka tränaren kommer inte att lösa några problem, även om varje förlust sakta men säkert kommer göra att de behöver fatta ett sådant beslut i en resultatbaserad bransch.

Snack med Tomas Kollar efter matchen: