Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

MrMadhawk.se

Någon gång åker man till slut dit

Foto: Simon Eliasson / BILDBYRÅN / COP 159 / SE0137

LULEÅ. Tredje raka säsongen med en bottenstrid.
Vid två tillfällen har Malmö Redhawks lyckats reda ut situationen.
Orkar man verkligen göra det en tredje gång på lika många säsonger?
Hur man än vänder och vrider på det, så faller man till slut dit och hamnar i det kvalspelet som inget av de 14 lagen vill hamna i, men som två lag gör.

Herregud, det är en halv säsong kvar, och mycket hinner hända.
Kanske någon säger.
Och det är helt sant.
Men det här ständiga dribblandet i botten, och pressen som ligger på en spelartrupp, det tär på alla.
Så hårt att man till slut kommer att hamna i det där kvalet.
2021 var det en Oscar Alsenfelt som spelade sin bästa hockey de sista 12-15 matcherna.
2022 ledde Carl Söderberg laget och Daniel Marmenlind fick sitt genombrott på SHL-nivå.
Vad har Malmö Redhawks för vapen 2023?
För att det blir en bottenstrid hela vägen in 2023 är det inget snack om.
Den situationen har man satt sig i även denna säsongen.
För tredje året i följd.
Jag hittar just nu ingenting som talar för att man ska kunna vända tillbaka säsongen likt 2021 eller 2022.
Visserligen gjorde jag inte det de säsongerna heller.
Men det går ändå att vända sig till att man förr eller senare åker dit.

Vi kan ta ett exempel som Modo.
2007 spelade man SM-final. Sedan var det ett långsamt mörker till den där aprildagen då man åkte ur SHL 2016 mot Leksand.
Det var lite missade slutspel, det var något år man halkade in i slutspelet för att åka ut direkt, det var ett kvalspel mot Vita Hästen och så var det den där otäcka matchserien mot Leksand.
Ni vet då när Modo var bättre i cirka sex och en halv match av sju möjliga, men Leksand ändå gjorde det omöjliga.
Antalet gånger man hade klarat sig, åt till slut upp Modo. Man åkte till slut ur.
Lite den känslan är kanske på väg att äta ifatt Malmö Redhawks.
Hur många gånger klarar man att leka vid stupet innan man till slut åker dit?

Nu är 26 matcher spelade.
26 är kvar.
Vad har då hunnit hända under de 26 matcherna, och hur presterar spelarna?
Om vi börjar med de som räddade upp skutan i våras, Carl Söderberg och Daniel Marmenlind, så är Söderberg mil ifrån den prestation han visade upp då.
Hans poängskörd trendar just nu mot att göra runt 20 poäng på 52 spelade matcher.
Förra säsongen landade han på 42, och då var han missnöjd, ville höja sig.
Han är dessutom inne på minusmål som motsvarar ett per match så här långt.
26 stycken.
På hela förra säsongen var det 36.
Daniel Marmenlind har haft sina matcher denna säsongen. Han har räddat poäng i en del matcher.
Han är dock inte nära den formen han visade i mars. Det brukar talas om prestationen, som han själv tycker är bra. Resultatet är dock någonting annat, och hur man än vänder och vrider på det, så slinker det igenom ett par lätta, lite för ofta.
Som mot Oskarshamn borta.
Eller som det gjorde när Jonathan Andersson gjorde viktiga 1-0 för Luleå den här kvällen.
Nu handlar det inte bara om de spelarna, utan det var de som vände skutan förra året i det främsta leder.
2021 var det tvillingarna Westerholm.
Just nu befinner de sig på en nivå som vår alla varningslampor att blinka på den skarpaste röda färg som går att hitta i det defensiva arbetet. Dessutom sprider de energi på att skälla på lagkompisar öppet.
Lägg därtill hur mentalt sköra man som lag är, med alla ledningar som man kastat bort i slutminuterna, när rädslan att förlora blivit så stor att man inte orkat stå emot, och gjort individuella misstag som inte är värdigt SHL.

Det är exakt 16 dagar till omstarten för SHL.
Tid att slicka sår.
Tid att spegla sig.
Ja, allt det där.
Då väntar 26 matchers kamp för att göra det omöjliga igen.
Orkar Redhawks verkligen vända det, för tredje säsongen i rad, eller halkar man till slut dit?