Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

MrMadhawk.se

Kramen en symbol för ett Malmö som sitter ihop

Foto: Andreas Hillergren / TT / kod 10600

ÄNGELHOLM. Malmö vinner Skånederbyt mot Rögle.
Ingen hade förmodligen protesterat om det blivit 2-2, eller om Rögle dragit det längsta strået.
Men Redhawks behöver inte be om ursäkt för någonting.
En bra, stabil genomförd insats i en tuff bortamatch.
Tre poäng in på kontot efter att ha visat stabilitet och stark lagmoral, igen.
Ett lag som sitter ihop på ett helt annat sätt.
Fredrik Händemarks lycka, och kram till Carl Söderberg är verkligen en symbol för den sammanhållning det här laget har.

– Det är lite skillnad i år, säger Emil Sylvegård till mig efter matchen.
Han antyder samtidigt att det här är ett lag som sitter ihop, som spelar för varandra, som inte lämnar någonting åt slumpen.
Som löser den utvisningen som han drog på sig när han puttade på Röglemålvakten Calle Clang.
Och nog känns det verkligen som att han har en poäng.
När Oscar Alsenfelt kom tillbaka förra säsongen, och Fredrik Händemark vände hem, så kändes det som att hierarkin aldrig riktigt satt.
Händemark fick aldrig spelet att stämma.
Den tidigare lagkaptenen fick en hattig säsong, och trygghetsmänniskan har mer hittat tillbaka på sin rätta nivå.
Hans lycka när han gjorde 1-0-målet denna kvällen, på nuvarande kapten Söderbergs passning gick att ta på.
Det är så symboliskt för ett Redhawks som mår rätt bra.
Som efter fyra matcher tagit nio av tolv poäng.
Som inte legat under en enda gång under spelet.
Som har de flesta kedjorna på plats.
Och som har ett försvarsspel som ligger på en helt annan nivå.

Mycket förra säsongen handlade om Joakim Ryan och Adam Ollas Mattsson när man löste den situation man hade satt sig i, som i värsta fall hade kunnat innebära kvalspel.
Det var inte särskilt mycket struktur, och Tomas Kollar fick till slut hygglig ordning på det.
Backarna spelar säkrare, mer aggressivt och löser situationerna på ett väldigt bra sätt.
Bästa nyförvärvet så här långt är utan tvekan Thomas Schmetisch.
Låt mig tvivla på om Patrik Sylvegård över huvudtaget hade gjort den typen av värvning.
Sylvegård hade inte särskilt stor lycka med sina importvärvningar. Han har för all del gjort ett par riktigt bra värvningar genom åren. Adam Ollas Mattsson som är lagets backgigant är en sådan.
Daniel Marmenlind en annan.
Men Schemitsch hade han förmodligen aldrig plockat in. Det troliga är att han istället hade gått på ett mer beprövat namn som spelat i Europa, och helst i SHL tidigare.
Björn Liljander letade länge efter en back. För länge tyckte säkert många. Men han ville vänta, till han kunde hitta rätt spelare.
Då slog han till.
Jag är tveksam till om jag över huvudtaget sett kanadensaren göra ett misstag i Malmötröjan.
Och då är det ändå första gången han spelar på stor rink.

Mycket sitter i Redhawks.
Men det är fortfarande ett faktum att man inte har en förstakedja som är speciellt bra i fem mot fem. Det känns inte som en slump att Carl Söderberg varit inne på sex baklängesmål i antingen lika styrka eller fyra mot fem.
Kedjan saknar fart och hotar inte tillräckligt offensivt.
Jag håller det inte som omöjligt att Eric Engstrand får en chans där snart, ch att Lukas Wernblom kommer ha en plats där vad det lider.
För så här kan det inte se ut i match efter match.
Söderberg måste ha mer fart med sig. Han behöver inte bevisa någonting, men både Marcus Sylvegård och Lance Bouma måste kunna visa mer, om man ska spela i den typen av kedja, som man ändå vill vara.
Sylvegård har ett sylvasst skott i powerplay, men i fem mot fem ska han inte spela i mer än en tredjekedja i ett fungerande lag.

Rögle då?
Nog är känslan att de saknar några pjäser.
De har en ruskig offensiv spets i spelare som Zaar, Tambellini och nye Riley Sheen kommer också producera.
En sådan som Kim Rosdahl var nästan lika blek som han en gång var i Malmötröjan när han pendlade mellan trettondeforward, till att i bästa fall ta plats i en tredjekedja, om någon annan var skadad.

Jag är övertygad om att RBK snart kommer presentera inte bara en, utan två spelare.
Kanske till och med tre.
Backsidan behöver omedelbart få bredd, för en enda skada, så är man illa ute rent numerärt.
De som spelar, får spela mycket.
Sedan måste man ersätta Ted Brithén. Det är trots allt en tilltänkt toppspelare som saknas.
Och frågan är om han över huvudtaget kommer att komma tillbaka?
Men Rögle kommer att komma igen, var så säkra.
Just nu råkar Malmö bara he ett lag som sitter lite mer ihop, medan Rögle är ”ute på en resa” som det så fint brukar heta.

TV-snack med Tomas Kollar efter matchen: