MrMadhawk.se

Ett välregisserat derby med hemmaseger

Foto: Petter Arvidson / BILDBYRÅN

ÄNGELHOLM. Rögle var starkast i Skåne den här gången.
Men jag tror de flesta Röglesupportrar ödmjukt kan uppskatta att man fick alla tre poäng den här lördagskvällen.
Malmö gjorde en riktigt bra arbetsinsats, men får man inte in pucken, så kan det alltid sticka iväg åt andra hållet.
Så blev det ikväll, och när det var en hemmapublik som levererade av högsta kvalitet, efter över 500 dagar, så blev det åtminstone välregisserat.

Redan på uppvärmningen var stämningen på topp i Rögles nya arena.
Jag kallar det en ny arena, för med sju meters höjning av taket, så har det blivit klart mer rymd i bygget.
Ändå tycker jag inte att stämningen påverkades det minsta.
Bäst var kanske det faktum att Rögle struntade helt i ”coolt intro” och körde in spelarna, till mittcirkeln, spelade hymnen, så de fick ta in atmosfären, och verkligen få en kick. Det här fick jag klart för mig att Färjestad också gör, och det är bara för klubbarna i Sverige att köra en copy-paste rakt av.
Så tror jag att alla lag vill komma in till en match.
Högra sittplats är Sveriges bästa sittplatssektion vad gäller att skapa trycka, och ståplatsen är kanske inte störst, men ljudtopparna kan få matcha. Det skulle väl vara Djurgården på ett fullsatt Hovet.
Att de krigarna på läktaren fick med sig en seger kan egentligen ingen klaga på.

Sedan om Rögle var värda alla tre poängen är en annan fråga.
Gör man två mål och motståndarna gör ett, så råder det inget snack.
Bortalaget från Malmö blev klart slagna av att man inte fick en bättre utdelning i den andra perioden.
Redhawks vann varenda närkamp, varenda lös puck, och Christoffer Rifalk fick svettas ordentligt.
Rögle var kanske något bättre i den tredje, då Redhawks mattades av, och då fick Ludvig Larsson, Malmösonen, avgöra, när han styrde in uddamålsledningen.
På tal om att någonting är välregisserat.

Plusvarianter hos hemmalaget tycker jag annars är doldisar som Linus Sjödin, och Adam Edström. Det var spelare som kunde ta kampen.
Sedan går det inte att komma ifrån vilka enorma steg Anton Bengtsson tar för varje gång man ser honom spela hockey.
Jag blir uppriktigt förvånad om han inte förekommer i diskussionen kring nästa landslagsuttagning. För det är en maskin, som gör det mesta rätt.
Precis som Dennis Everberg, men att han håller den klassen han gör var ingen nyhet.
Christoffer Rifalk är inte den snabbaste målvakten i världen, men hans lugn, och positionsspel håller högsta klass. När hans utespelare var illa ute i den andra perioden, så var det Rifalk som stod för lugnet, och jobbet.

Hos Malmö ska naturligtvis Daniel Marmenlind lyftas fram. En straffräddning, och ett par sanslösa sidledsförflyttningar.
Anton Bengtsson kliniska avslut i den sista nätmaskan, eller Larssons styrning får man acceptera att de går in.
Redhawks stora bekymmer har plötsligt blivit oförmågan att göra mål.
Ett mål mot Luleå, och ett mål mot Rögle.
Nåja, sett till hur det sett ut tidigare under säsongen så är målskyttet inga problem, och jag är helt övertygad om att man ändå kan andas klart positiva vindar efter den insatsen man stod för ikväll.
Det kunde gått åt båda håll.
Den här gången gick det åt Rögles håll, och det är egentligen bara att slicka såren. Det här kan vara två lag som placerar sig högt i tabellen båda två, när vi summerar efter 52 omgångar.

Rögle – Malmö 2-1
1-0 15.29 Anton Bengtsson (Mckiernan, Everberg)
1-1 23.36 Lance Bouma (Lauridsen, Lassen)
2-1 50.04 Ludvig Larsson (Johannesson, Jonsson)

Videoklipp med Joakim Fagervall efter matchen: