MrMadhawk.se

Växjö tar hela handen när de får ett finger

Foto: Niclas Jönsson / BILDBYRÅN

En sak är klar när det gäller Malmös möten med Växjö de senaste säsongerna.
Ger man Växjö Lakers ett lillfinger, så tar de hela handen.
I den första perioden var känslan att Malmö körde över Växjö, som stod emot med en hel del flyt och några räddningar från Janis Kalnins. Därmed 0-0.
Trots att Malmö tog ledningen i den andra perioden, så var det då tendenserna kom att Växjö var på väg att äta sig in i det.
I den tredje fick Växjö utdelningen, och fick pole position. Då är det ett av de svåraste lagen att slå.

Brynäs gjorde det i förra veckan.
Man vände ett underläge mot Växjö, så nog går det. Men då var det Växjö som hade ledningen inför tredje perioden.
Min känsla är att när Växjö lyckades reda ut det som var i den första perioden, så skulle man ge sig fan på att inte bjuda på någonting.
När Richard Gynge gjort 2-1 till bortalaget, så var det också till stora delar nedstänkt, även om Malmö hade två i ramen. Det är dock naturligt att lägen kommer när ledningen bara är ett mål.
Tittar man på Växjös backsida så ser den verkligen inte så fancy ut för världen. Men de gör bra saker i den föreningen och Ludvig Claesson, Hardy Häman Aktell och den typen av spelare har snabbt anpassat sig och gör exakt vad man kommer överens om.

Framåt har man fortfarande riktigt vassa vapen i exempelvis Richard Gynge och Robert Rosén, som fått en helt makalös start på säsongen.
Är det något man inte ska göra när man möter Gynge, så är det att ge honom minst lilla.
Det tog tre minuter för duon att vända matchen i tredje perioden. En match som Malmö nog anse sig ha en ganska skaplig kontroll över.

Redhawks får ta det som en ren läropeng. Släpper man minsta lilla, så smäller det.
Och framför allt, om man inte förvaltar sitt stora spelmässiga övertag, så är risken stor att man inte kan knyta igen säcken, då man spillt energi för ingenting.
Mot Djurgården löste det sig ändå, för att man har ett klart sämre lag än Växjö och inte i närheten av samma struktur som Sam Hallams mannar.
Mot lag som Växjö så kräver det att man förvaltar det man får, och inte släpper iväg greppet en sekund.
Ändå kunde Redhawks fått med sig någon poäng här idag. Det hade man förtjänat sett över 60 minuter.
Nu är det dock inte så mycket att förtjäna när man inte gör mål. Utan det är bara att ta nya tag.
Det som kan konstateras är att inget lag kommer åka ner till Malmö den här säsongen och bara hämta något. Den saken är definitivt säker.

Givetvis går det inte att nämna att det kändes helt galet att bevittna den här matchen inför 12.600 andra.
Även om de förstås inte fick se mer än ett hemmamål, så tror jag att det andas en hel del hopp. Sett till vad de fick se hemma i tv-sofforna förra säsongen, så är det ett annat Malmölag.

Till sist: På matchen fanns Frans Nielsens agent Morten Green. Han meddelade att danskens beslut nog inte är särskilt långt borta.
Hans prioritet kommer vara att familjen, som får tillökning i december, ska ha det så bra som möjligt. Det gör att han förmodligen räknar bort Ryssland som alternativ för Nielsen.
Schweiz eller Sverige är trolig destination.
Om Nielsen bestämmer sig frö Sverige, så kommer nog Patrik Sylvegård att slå till, även om det kommer ge honom en totalt överfull centersida.
Det kan man se som ett problem, eller som en enorm fördel. Jag skulle nog säga det sistnämnda.

Malmö – Växjö
1-0 34.07 Lance Bouma (Sylvegård, Söderberg)
1-1 45.00 Miika Koivisto (Gynge, Rosén)
1-2 48.00 Richard Gynge (Rosén, Claesson)
1-3 59.35 Emil Forslund (Tom kasse)

Video med Joakim Fagervall: