Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
MrMadhawk.se

Skillnaden har aldrig varit större

Foto: Bildbyrån

Rögle går som tåget i SHL.
Man leder förvisso inte serien, men i teorin gör man det, då man har tre poäng upp till förstaplatsen och sex matcher färre spelade än Frölunda.
Rögle har aldrig varit bättre.
Skillnaden mot rivalen i Skåne, Malmö Redhawks, har aldrig varit större.
Skillnaden mot marknadskonkurrenten i nordvästra Skåne, Helsingborgs IF, har aldrig varit större.

För bara ett par år sedan var det inget snack. Malmö Redhawks hade etablerat sig på allvar i SHL. Två raka semifinaler, och när man avancerat till den första efter att ha slagit ut Växjö, så gick Rögle BK samtidigt en kamp om att få stanna kvar i SHL, via ovisst kvalspel mot BIK Karlskoga.
Det är inte längesedan.
Närmare bestämt våren 2017.
Men någonting hände, och det var hösten efter som det verkligen vände.
Närmare bestämt den 9 november samma år.
Då anslöt Chris Abbott.
Han är mannen bakom allt, skulle jag vilja påstå.
Tanken var först att han skulle ansluta i maj 2018, men arbetet satte igång avsevärt mycket tidigare.
Redan tio dagar senare var första stora värvningen i hamn.
Ett välbekant ansikte. Brorsan Cam Abbott var klar som ny huvudtränare.
Ut med Anders ”Masken” Carlsson som sportchef, som efter en relativt lyckad sejour, då han faktiskt tog upp Rögle i finrummet igen som sitt stora uppdrag, och som han lyckades med.
Ut även med Anders Eldebrink som i ärlighetens namn inte uträttade speciellt mycket bra under sin ganska korta tid.

Första åtgärden är att plocka in brorsan.
Hörde vi svågerpolitik? Lätt att svänga sig med sådana uttryck
Men rent praktiskt handlade det om någonting helt annat.
Det här är två herrar som ville förändra. Som ville sätta avtryck.
Chris Abbott hade nyligen avslutat sin aktiva karriär med SM-guld i HV71 och skulle bara ”stöka av” sin 18 månader framskjutna bröllopsresa, innan han började.
Cam Abbott hade redan skaffat sig tränarerfarenhet, men bara via Växjös J20-lag.

Det var knappast en dans på rosor. Man fick ta lite obekväma beslut och det har inneburit att det blivit tack och hej till röglehjärtan som exempelvis Daniel Sylwander.
Målet har varit tydligt.
Nu ska en vinnerkultur skapas, och då är det hårt jobb som gäller.
Jag har hört många historier om hur aktiv Chris Abbott är. Hur han satt sig i bilen för att träffa spelare han är intresserad av, hur spelare bjudits till Ängelholm för att han ska få till ett personligt möte.
De spelarna han varit intresserad av, har känt sig attraktiva.
I båset har Cam Abbott haft sina duster med spelare mellan varven.
Men både de här bröderna har gjort det för en enda anledning. Man vill ta Rögle BK till toppen, och det har varit deras enda syfte.

Nu är man där.
Rögle har det överlägset bästa poängsnittet i ligan och i sanningens namn så växer man fram som en allt mer tydlig favorit att ”ta hem hela skiten”.
Man är en vinnarklubb.
Laget har inte förlorat på hemmaplan på snart ett år.
Man är där bröderna Abbott har velat ta laget.

Samtidigt har man vunnit mycket marknadsandelar både i området och på den skånska hockeykartan.
Faktum är att avståndet mellan Rögle BK och Malmö Redhawks aldrig har varit större.
Jodå, så är det faktiskt.
Det skiljer just nu elva placeringar mellan andraplacerade Rögle och trettondeplacerade Malmö. Efter derbyt den 10 november var det tretton placeringar mellan lagen, vilket det hade varit nu också, om lagen spelat lika antal matcher i ligan, och vi gått efter snittabellen.
Inte ens när Malmö låg i HockeyAllsvenskan och Rögle i elitserien för runt tio år sedan, så har skillnaden varit så stor.
2008/2009 var skillnaden nio placeringar när Redhawks blev nia i HockeyAllsvenskan och Rögle slutade sist elitserien.
2012/2013 var avståndet lika stort när Redhawks blev åtta i HockeyAllsvenskan och Rögle slutade näst sist i elitserien.
Nu är avståndet alltså elva placeringar.

En annan viktig kamp som Rögle går är kampen om sponsorernas pengar i nordvästra Skåne.
Samtidigt som Rögle bygger ut sin egen arena, och skaffar sig en tredje isyta på området vid Catena Arena, så är det totalt haveri i fotbollsklubben Helsingborgs IF.
Laget har precis åkt ner i Superettan för andra gången på bara fyra år. Det blir naturligt för de riktigt stora och penningstarka företagen i nordvästra Skåne att lägga mer pengar på det riktigt stora laget, där man kan vända sig till flest antal människor.
Det är ingen tvekan om att exponeringen är större för ett topplag i SHL än ett lag som precis blivit klart för Superettan och som saknar både styrelseordförande och huvudtränare.

Mycket ser ljust ut för Rögle BK.
Det kan vara nu man ska göra det.
Samtidigt har man också ett brödrapar som leder skutan. En skuta som numera andas vinnarkultur så det sjunger om det.
Då kan det kan det kanske få ta ett eller ett par år innan man löser det som Abbotts så mycket suktar efter. Att få vinna något.
Om de får fortsätta jobba på, så vinner man nog. Förr eller senare.