Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Stor HA-genomgång efter en fjärdedel

Foto: Bildbyrån.

För några dagar sedan gick min kollega Sanny Lindström igenom SHL-tabellen, i samband med att en fjärdedel var spelad. Även HockeyAllsvenskan har hunnit så långt, och nu är det läge att summera lag för lag, för att gå igenom vad som varit bra, och vad som inte varit bra.
Så vi tar väl lagen, från ettan, till lag 14, och går igenom utropstecken, respektive frågetecken.

1. Oskarshamn – 31 poäng

Utropstecken: Laget har samlat ihop 31 poäng på 13 matcher och har gjort flest mål, samt släppt in minst antal mål. Det råder definitivt inget snack om saken gällande vilket lag som varit bäst. Här imponeras man framför allt av hur ledarna Per Kenttä, tillsammans med sin nya tränarduo Håkan Åhlund och Fredrik Hallberg fått ihop det här så pass snabbt. Man har många nya spelare, efter tunga tapp under våren, men har snabbt fått ihop ett riktigt slagkraftigt och bra lag, som gör vad det går ut på, vinner hockeymatcher. En plusvariant i varje lagdel: Adam Åhman, Jesper Dahlroth och Filip Sveningsson.

Frågetecken: Man kan tycka att allt borde vara frid och fröjd. Så är det inte. Trots att laget gått bäst, så har tilltänkte poängmaskinen Victor Öhman, tvingats att ta ett brejk på grund av personliga skäl. Det är givetvis väldigt tråkigt när en tilltänkt attraktion i ligan inte kan fokusera på ishockeyn. Kommer han tillbaka finns ytterligare kapital i truppen. En skada stör dessutom Robin Söderqvist, som såg ut att ha lossnat riktigt ordentligt i sitt spel. Här finns kapital, trots kanonstarten.

Filip Sveningsson en riktigt fin värvning av IKO.Foto: Jonas Ljungdahl / BILDBYRÅN

2. AIK – 29 poäng

Utropstecken: Weigel och Holm har verkligen hittat varandra, sedan återföreningen. De båda hade en riktigt bra kemi i Södertälje och tredjelänken, Jesper Frödén, har också ett förflutet i just SSK. Här har man hittat en bärande kedja, som kan leda laget.
Över 14 matcher har laget bara en enda förlust på ordinarie tid, och det är en styrka att laget är så pass svårslaget som man är.
Framför allt hemma på Hovet plockas poängen. Har dessutom en riktigt bra målvakt i Johannes Jönsson, som infriat förväntningar och spelat in poäng till laget.
Backen Johan Larsson har dessutom varit en otroligt bra och stark ersättare till Eric Norin, som stack till SHL i sista stund, i somras.

Frågetecken: Bredden i laget, som sportchef Anders Gozzi nu gjort någonting åt, när han presenterat Joakim Lilliehöök. Frågan är om det inte kommer behöva värvas in en forward också på sikt. Backen Ludvig Claesson har fått agera forward och det är givetvis inte bra, då man vet att skador, och avstängningar alltid dyker upp.

3. MoDo – 26 poäng

Utropstecken: Björn Hellkvists kulturförändring. Det märktes direkt i början av serien att nye tränaren satt en helt annan ton, och annan kravbild, sedan han tog över laget. Man spelade in poäng och skaffade sig en bra grund att stå på. På senare tid har laget tappat en hel del poäng, men det är nog en del i planen att träna hårt nu, för att få till en riktigt bra effekt senare.
Givetvis har Tobias Enströms inträde i laget betytt väldigt mycket, och det kan ha stor betydelse för unga backar som Tom Hedberg och Victor Berglund, som får ett riktigt proffs att se upp till. Målvakten Erik Hanses har hållt riktigt hög nivå dessutom.

Frågetecken: Joakim Hagelin handplockades till klubben, och har jobbat med Björn Hellkvist tidigare. Han borde ha massor av mål i kroppen, som av någon anledning inte kommer ut. Bara två stycken på 14 matcher är knappast godkänt. Har haft en dålig målvaktssituation då Isak Edman valde att lämna väldigt tvärt, men här har sportchef Micke Sundlöv löst det bra genom att värva tidigare AIK-målvakten Linus Lundin.

Tobias Enström betyder mycket.Foto: Andreas L Eriksson / Bildbyrån

4. BIK Karlskoga – 26 poäng

Utropstecken: Efter ett riktigt tufft år, så har BIK verkligen hittat tillbaka och blivit en stark lagmaskin igen, och det är hemma i Nobelhallen, som inget lag hittils har lyckats slå Bofors över 60 minuter. Här är man ett av seriens bästa hemmalag. Individuellt är det ”rätt” spelare som sticker ut, med Fredrik Forsberg, Gustaf Franzén och Gustaf Thorell som bärande spelare. Målvakten Henrik Lundberg har dessutom hittat tillbaka till Västeråsformen och är högst delaktig i den fina starten Karlskoga har fått. Kul att se division 1-värvningar, som Jesper Kokkonen och Jonatan Harju lyckas så väl, dessutom.

Frågetecken: När ska det egentligen lossna för Victor Ekarv. Man förväntade sig att BIK var helt rätt förening för honom att komma till, men inte heller här har produktionen varit på en tillfredställande nivå. Har bra offensiva verktyg och det borde lossna, men har helt enkelt inte gjort det. Kom dock in sent i truppen.

5. Leksand – 24 poäng

Utropstecken: Kedjan med Lang-Persson-Valkvä håller SHL-klass. De har verkligen visat vägen under stora delar av säsongen och när Persson var borta på grund av tillökning i familjen klev Anton Karlsson in och gjorde det bra. Laget har skaffat sig en helt okej position utan att briljera på något sätt och det finns utrymme för mer, när Mattias Ritola kommer tillbaka från sin skada.

Frågetecken: Inte en säsong utan ett visst kaos. Ben O’Connor har försvunnit och det finns röster som menar på att Leif Carlsson inte är rätt man. Dessutom kan man ifrågasätta matchningen av Johan Porsberger stundtals, som fick spela i en fjärdekedja, utan några riktigt vassa offensiva medspelare. Här gör Porsberger ingen nytta och då kan man lika gärna vila honom. En rutinerad spelare som Jesper Ollas förväntar jag mig dessutom betydligt mer av, än det han hittils har visat. Framför allt med den lönechecken.

6. Karlskrona – 23 poäng

Utropstecken: Någonstans känner jag att KHK presterar ungefär där jag har förväntat mig. Har satt ihop ett helt nytt lag, men tränaren Ove Molin verkar redan ha fått ihop det rätt bra. Jag gillar vad jag ser i värvningen av doldisen Viktor Liljegren, som ser jobbig ut att möta. Dessutom gillar jag att rutinerade pjäser som Marcus Paulsson och Niklas Johansson verkligen leder laget framåt.

Frågetecken: Mikael Kurki har spelat division 1-hockey, under tiden KHK varit i SHL. Han var en riktigt fin spelare för klubben när man gick upp, men repriser brukar sällan bli lika bra och Kurki har knappast briljerat, även om det handlar om en spelare som spelar med stort hjärta och stor passion för klubben. Bland de yngre spelare hade jag förväntat mig att Linus Karlsson skulle sticka ut mer än han gjort, men man glömmer lätt bort att det handlar om första hela A-lagsssäongen.

Marcus Paulsson är lagkapten och leder laget.Foto: Magnus Lejhall / BILDBYRÅN

7. Södertälje – 22 poäng

Utropstecken: Var riktigt illa ute i tabellen ett tag, men har repat sig starkt och det är ”Skånekedjan” man Sebastian Dyk, Nicolai Meyer och Cristopher Liljewall som leder laget. Meyer leder hela poängligan, men den som spelmässigt imponerat mest är Sebastian Dyk, som ser ut att ha hittat en riktigt bra harmoni i flytten till Södertälje, där han trivs utmärkt. Marcus Fagerudd är dessutom, som förväntat, en offensiv back som alltid levererar poäng på den här nivån.

Frågetecken: Släpper in alldeles för många mål och det är ett problem man behöver jobba och har jobbat med. Har stora skadeproblem på backsidan just nu, och kanske behöver man överväga att ta in en riktigt stark försvarspjäs. Det finns äldre och skadebenägna backar i laget och man skulle kanske behöva täcka upp, om någonting händer, som nu. Målvakten trodde jag var ett litet bekymmer, men sanningen är att de knappast har imponerat. Måste steppa upp!

8. Pantern – 20 poäng

Utropstecken: Ska man peka på en enskild individ som verkligen spelat in poäng till laget så handlar det utan tvekan om Lars Volden. Han är precis så bra, som Pantern har värvat och betalat honom för att vara. Dessutom ser Malmöförvärvet Lukas Haudum ut att ha kommit igång efter sina skadeproblem i början på säsongen. Österrikaren behöver vara en ledande förstacenter i detta lag! Backen Oliver Larsen har gjort bra insatser, precis som landsmannen Nick Olesen, som leder lagets interna poängliga.

Frågetecken: Man är på ren svenska, åt helvete för ojämna i sina insatser. Kan varva riktigt bra insatser, med att vara bedrövliga i nästa. Här har tränaren Viktor Stråhle att jobba med, att få laget att gå, kväll, efter kväll. Forwarden Erik Nyström är dessutom ett mysterium, som har så mycket hockey i sig, men som inte levererar alls på den nivån man kan förvänta sig.

9. Västerås – 19 poäng

Utropstecken: Samuel Ersson har varit riktigt bra i målet och spelat in poäng till laget. Men i Västerås pratar vi knappast individer. Här pratar vi lag. Här pratar vi någonting som tränare Thomas Paananen byggt upp från grunden och som gjort det väldigt bra i sin återkomst till HockeyAllsvenskan, där man hittils varit med och varit störiga med alla lag man mött den här säsongen. En doldis som Kalle Östman har gjort det riktigt bra och tagit tillvara på speltiden han fått i powerplay. Marcus Bergman tillhör också en av de mer framstående spelarna i laget.

Frågetecken: De etablerade värvningarna tycker jag inte riktigt levt upp till förväntningarna att vara ledande spelare för laget. Då tänker jag främst på Mattias Beck och Sebastian Benker, som jag trodde skulle vara helt givna spelare i toppen av laget. Inte heller SHL-förvärvet Alexander Younan, som sportchef Zetterberg skröt om att ha plockat framför näsan på sina allsvenska kollegor har varit strålande. Han har till och med varit petad i en match.

Karl Östman har verkligen tagit kliv.Foto: Tobias Sterner / BILDBYRÅN

10. Björklöven – 17 poäng

Utropstecken: Här har det verkligen varit i stort sett nattsvart hela säsongen, men nog är väl laget på väg att lyfta sig? Klubbens ledning ska hyllas för att man inte fick panik och sparkade tränare Fagervall, som hade varit en enkel lösning.
Bland spelarna som utmärkt sig, så sticker Jacob Andersson ut på backsidan, som hade spelat SHL-hockey om det inte hade varit så behagligt att bo hemma i Umeå, och vara kung i egna laget. Oskar Stål Lyrenäs tillhör också en plusvariant i denna bedrövliga start från laget.

Frågetecken: Var ska vi börja? Lyckades hitta sätt att förlora matcher i början av serien, men har hämtat sig. Har inte lyckats vinna en enda förstaperiod och det innebär att man ständigt sätter sig i dåliga situationer, som tvingar laget att jobba i uppförsbacke. För att inte rabbla alltför mycket av allt dåligt så nöjer vi oss med att konstatera att hela seriens största flopp finns i Umeå, och heter Kevin Goumas. Kung när Mora gick upp, nu har han fått agera 13:e forward i ett bottenlag.

Joakim Fagervall har klarat sig utan att få sparken.Foto: Johan Löf / BILDBYRÅN

11. Almtuna – 15 poäng

Utropstecken: Gammal är äldst! Tony Mårtensson har flyttat hem till Märsta och på kvällarna är han ny kung i Gränbyhallen. Leder lagets offensiv och visar att han fortfarande kan, 38 år gammal. Imponerande som han rest sig efter att inte alls kunnat motsvara förväntningarna vid hemkomsten till Linköping.

Frågetecken: Bara Södertälje släpper in mer antal mål och Almtuna har dessutom flest förluster, hela nio stycken på på 14 matcher. Det är långt ifrån godkänt för Marcus Ragnarssons lag, som behöver jobba med försvarsspelet. Då har dessutom målvakten Arvid Ljung en klart godkänt räddningsprocent. Om han inte haft det, så hade Almtuna kunnat vara i den absoluta botten.

12. Västervik – 13 poäng

Utropstecken: Trevor Mingoia är en riktig plusvariant, som redan har SHL-ögon på sig. Av alla värvningar som sportchefen Emil Georgsson gjorde, med nordamerikanskt ursprung så har Mingoia verkligen stuckit ut som laget främste offensiva spelare. Lånet från Rögle, Emil Kruse, har dessutom varit en trygg målvakt att lita på.

Frågetecken: Med en av de tunnare plånböckerna i serien, så blir kanske resultatet därefter, men det är svårt att hitta positiva saker i det här laget. Man har endast en trepoängare över hela säsongen och den kom relativt nyligen mot IK Pantern på bortais. En rutinerad back som Andreas Frisk måste kunna leda laget bättre än att vara inne på flest baklängesmål av samtliga i laget.

Trevor Mingoia har dragit SHL-ögon till sig.Foto: Erik Mårtensson / TT

13. Vita Hästen – 13 poäng

Utropstecken: Det kan tänkas vara tjatigt, men precis som vanligt är det Marcus Eriksson och Jesper Samuelsson som leder laget. Dessutom har man fått in en stark målskytt i Henrik Rommel vid sin sida i PP. Lever mer eller mindre på dessa rutinerade herrar och när den dagen kommer, som det blir dags för de att lägga av (Macke är närmst), så måste nog klubben ha hittat nya spelare som kan bära klubben, annars åker man ur första säsongen man spelar utan dessa båda herrarna.

Frågetecken: Jag vet att man hade stora förväntningar på Erik Borg, som en liten trollgubbe, som kunde bjuda på offensiva prestationer. Tillsammans med tidigare Frölundakompisen Kevin Elgestål skulle de vara bärande spelare i offensiven. Så har det verkligen inte blivit. Utan att peka ut för många spelare, så är det bara att konstatera att man helt enkelt saknar tillräcklig kompetens i laget för att vara högre upp i tabellen.

14. Tingsryd – 10 poäng

Utropstecken: Nu får vi gräva djupt. Men jag har faktiskt hittat en spelare som jag tycker gjort det bra. Charlie Dodero har egenskaper som jag vet fått andra klubbar att börja titta på honom. Användbar i powerplay och har levererat 0.5 poäng per match. Målvakten Tex Williamsson har dessutom varit bra, även om det inte hjälpt laget att lyfta i tabellen.

Frågetecken: Sportchef Tomas Bergstrand rekryteringsarbete måste ifrågasättas. Tränare Per Ljusteräng fick gå tidigt och är enda tränare att ha fått sparken så här långt. Dessutom har centern Mark Macmillan, som skulle vara offensivt ledande varit en tokflopp och lämnat laget för spel i Tyskland. Man har inte fått ut speciellt mycket i sina nyförvärv och framför allt importerna tror jag är en nyckel för att man ska lyckas lyfta. De måste sitta. Annars blir Tingsryd ett lag för botten.

Larry Pilut är numera huvudtränare för Tingsryd.Foto: Dennis Ylikangas / Bildbyrån