Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

MrMadhawk.se

De där klapporna

En sak som blivit alltmer frekvent i svenska hockeyarenor är klappor.
I Malmö vet jag att man inspirerats ordentligt från handbollen till att plocka in detta.

Kortfattat är det en pappersbit, som är hård, som man viker ihop som ett dragspel, och sedan slå man den i handen, och det för ett högt och ganska speciellt ljud.
Det piskar upp stämningen i en ishall ganska så rejält.

Klubbarna kan sälja ut platsen på klapporna till sponsorer och tjänar lite pengar. Eller snarare, det bekostar ofta klapporna.

Fenomenet är kanske bland det mest hatade just nu på läktarna, bland de verkliga hockeyfantasterna.
Främst från de som har turen att inte ha det i sina arenor.

Och nog är det ett rätt irriterande fenomen.
Hur svårt är det att klappa händerna, egentligen? Inte så svårt alls va? Det är nämligen exakt den funktionen som de här klapporna fyller. Att man slår en pappersbit i näven istället för sin andra hand.
Och ljudet blir något högre. Men också irriterande högt. Och irriterande falskt.

Sedan kan jag också känna att det blivit lite ”trendigt” att klaga på de här klapporna. Utan att egentligen veta varför.
Det är precis lika oäkta med ett dånande trumljud eller att man behöver musik i högtalarna, som man sjunger till.
I alla fall i min bok.

Fast oavsett, med tanke på allt plastigt trams som hockeyn drar med sig, så behövs det inte ytterligare en sak.
Så jag ställer mig bakom de som vill ha bort klapporna. Kan vi börja med att plocka bort de, så kan vi gå på nästa sak senare.
Det skulle vara en bra början.
Hockeyn behöver inte klappor.