Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
MFF-BLOGGEN

Planen på stadion nära kosta MFF en Europaplats

Malmö FF vände och vann starkt mot Hammarby hemma på Stadion.

0–1 i paus blev till slut rättvist 2–1.

Markus Rosenberg avgjorde föga förvånande ännu en gång och snart måste Daniel Andersson sluta prata om att det är upp till Rosenberg om han vill förlänga eller inte och istället bara kliva in med ett bud som inte går att säga nej till för MFF-kaptenen.

För Rosenberg är en business-man och sådana erbjudande finns alltid. Sedan är det inte säkert att de måste innehålla så mycket pengar som möjligt. Som Rosenberg börjat bygga för livet efter karriären finns mycket MFF – bland annat genom Nätverket (sponsorsammanslutningen) eller styrelseplats – kan locka med.

Rosenbergs mål efter Antonssons passning (Antonsson är ett stycke för sig, inte lysande spelmässigt i dag heller, ändå gick han hem med ett mål och en ass och det är vad han är värvad för) tar MFF tillbaka in i kampen om Europapspel 2019.

Vilket för oss till ämnet för den här bloggposten (bloggpost, vilket härligt 2003-ord).

Nämligen att MFF i nästan 20 effektiva spelminuter var i princip borta från Europaplatserna.

Och framför allt varför man var det.

Nämligen planen på Stadion.

Va?, säger ni.

Det här säger jag.

Det ni ser längst till vänster är Johan Dahlins fot när han kastat sig för att rädda Jiloan Hamads straff som gav Hammarby 1-0.

Det ni ser i gräsmattan lite till höger om Dahlins fot är den stora grästuva som släppte när Dahlin kastade sig efter straffen.

Dahlin hade minst fyra fingrar på bollen trots att han halkade rejält när gräset släppte då han tog avstamp för att kasta sig.

Så här sa Dahlin själv:

”Jag tar den om jag inte halkar i målet. Planen är som en jävla bunker. Det var tråkigt, det grämer mig. Jag brukar inte skylla på saker, men i dag gör jag det faktiskt. Det var synd. Jag tar den, jag får honom dit jag vill. Jag har nästan hela handen på den men jag har ju ingen kraft.”

Ord och inga jävla visor från Dahlin.

Stadion i Malmö är en av Sveriges absolut bästa arenor.

Men gräsmattan har i flera år varit usel.

Vad jag hört gav gräsexperter redan inför årets säsong råd om hur den skulle kunna bli betydligt bättre, men MFF valde andra (billigare) alternativ.

Klubben hade hoppats på att kunna lägga in en hybridmatta som håller betydligt bättre men experimentet på träningsplanen utanför har ännu så länge inte fallit väl ut (planen har ansetts för hårt) och därför har MFF under Uwe Rösler ibland tränat på Malmö Stadion.

I dag gick planproblemet till en ny nivå.

När SM-guldet sedan länge är borta kunde det ha kostat MFF en plats i Europa 2019.

Bekymret är alarmerande.

Och Malmö FF måste komma till rätta med det så fort det bara går.

MFF tar varje chans man kan att slå fast att fotboll ska spelas på gräs. Och det har man rätt i, konstgräs är för bredd, ungdom och träning.

Men tunnan skramlar tomt när man själv har en gräsplan så dålig att den kan kosta klubben 10-tals miljoner kronor i uteblivna framgångar.