Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Två frågor: Är MFF bättre än 2014? Är MFF bättre än 1989?

Malmö FF åker till Trollhättan och rullar ut på en väg man inte slutfört på 28 år.
Jag tar med mig två frågor.
Är Malmö FF i dag bättre än innan CL-miljonerna 2014?
Och hur står man sig jämfört med 1989?

Det var ett helt decennium kvar av det förra millenniet.
Av spelarna i dagens Malmö FF-trupp var 19 av 25 inte ens födda, fem av de resterande sex var inte äldre än fyra år och en enda bör ens teoretiskt kunna komma ihåg vad som hände 1989.
Några axplock från året:
* Berlinmuren föll.
* Ett JAS-plan kraschade vid testflygning i Linköping.
* TV-serien The Simpsons hade premiär i USA.
* Christer Pettersson frikändes för mordet på statsminister Olof Palme.
* Malmö FF tog sin senaste titel i svenska cupen.
Strax efter lunch i går smög Per Ågren – backkugge i det där laget som med Roy Hodgson som tränare, Stefan Schwarz och Jonas Thern som innermittfältare och Martin Dahlin som anfallare vann MFF:s senaste cupptitel – genom medierummet på Swedbank stadion.
Jag frågade honom vad han sagt om någon där och då, efter 3–0-segern på Råsunda mot Djurgården inför 7 526 åskådare, sagt att det 28 år senare skulle vara MFF senaste cuptitel.
– Jag hade idiotförklarat personen, sa Ågren.
Men idrotten är förunderlig.
Och när Malmö FF nu åker till Trollhättan så saknas den där 25:e spelaren i truppen, den där enda som ens teoretiskt kunnat komma ihåg MFF:s senaste cuptitel.
För Markus Rosenberg har hunnit bli 35 år, lagkapten för MFF och avstängd mot Trollhättan.
Men det ska så klart gå hyfsat enkelt ändå för MFF.
Den största anledningen till det är att Magnus Pehrsson angriper matchen mot Trollhättan på ett helt annat sätt än Allan Kuhn angrep den mot Landskrona i fjol.
Den gången matchades många spelare som haft mindre med speltid. Den här gången ställer Pehrsson upp med vad han anser vara starkast möjlig manskap.
Visst kan det skrälla. Men MFF är starkare mot Trollhättan än man var mot Landskrona i fjol och Trollhättan spelar nu en division under vad Landskrona gjorde då.
Jag har gjort det förr men kan ändå inte låta bli att göra det igen, då och då.
Lyfta blicken och se vad Champions League-pengarna har gjort med Malmö FF:s slagstyrka.
Jag har nämligen inte alltid fått ihop den stora allsvenska ledningen med det jag sett på planen, men har också börjat vika mig för det faktum att en rekordledning alltid kommer av en historisk prestation.
Sedan fick jag syn på MFF:s laguppställning från den där cupfinalen 1989.
MFF:s videoanalytiker och assisterande tränare Jens Fjellström fanns i det förlorande Djurgårdslaget men för Malmö spelade storheter som nämnda Thern, Schwarz och Dahlin samt Joakim Nilsson och Niclas Nyhlén (VM-spelare året därpå i Italien 1990), Roger Ljung (given i VM-bronslaget 1994) och klubblegendarer som Leif Engkvist, Jonnie Fedel och Håkan Lindman. Och så den kommande sportchefen Per Ågren som även hade Peter Jönsson och Jean-Paul Vonderburg med sig i backlinjen.
Det var så klart andra tider i fotbollsvärlden då.
Men det fick mig att tänka på det lag som MFF byggde till 2014, utan storpengarna från Champions League.
Dagens MFF kan så småningom komma att nå den klassen man hade då, men några revolutionerande spetsförbättringar har pengarna inte gett. Däremot har bredden förbättrats väsentligt vilket syns på att MFF i förlustmatchen (!) mot jumbon AFC hade spelare som Kingsley Sarfo, Behrang Safari, Carlos Strandberg, Magnus Wolff Eikrem och Mattias Svanberg på bänken.
Och i längden är det sådan bredd som ger överlägsenhet i allsvenskan.
Medan det är den där yttersta spetsen, den som blivit trubbigare sedan 2014, som gör skillnad i Europa.
I ett möte med FC Trollhättan har Malmö FF både spets och bredd nog för att kunna vinna med hyfsat många måls marginal.
Och för Magnus Pehrsson är det en möjlighet att så småningom kunna göra vad ingen MFF-tränare gjort sedan den store Roy Hodgson: vinna svenska cupen.