Golfbloggen

KRÖNIKA: Tourer och tävlingar kommer och går – men spelet består

Det skulle ha varit ett 150-årsjubileum. Världens äldsta tävling skulle firas med pompa och ståt. Istället stoppades några av spelets största från att närvara och det talades om att ytterliga några andra av dem de kommande dagarna skulle komma vända spelet ryggen.
Jag har fortfarande svårt att släppa det. Årets The Open, i golfens vagga St Andrews, hade något dunkelt över sig.
Men under resans gång blev en sak också väldigt uppenbar. Golfen överlever och klarar sig lika bra utan som med giriga golfproffs.

Vi kan bara hoppas att The Open även i framtiden kommer betyda vad tävlingen betyder i dag.Foto: Håkan Wedin

ST. ANDREWS. Det är måndag eftermiddag. Tävlingen är avslutad. Volontärer och arbetare plockar ned den klassiska gula ledartavlan som alltid sett likadan ut. Samma ledartavla som Rory McIlroy blickat upp mot från sitt rum på Rusack’s Hotel varje kväll den där magiska veckan. Precis som volontärer och hemmapublik drömde han om att det skulle stå McIlroy längst upp. Istället fick de ett nytt hjärtskärande avslut.
Det var nästan märkligt när de släppte in åskådarna och vad som kändes som hundratusentals åskådare följde sin hjälte upp längs 18:e fairway – bara för att se honom sluta trea.

Nu infinner sig en tomhet. Jag sitter i baksätet på en mindre Ford. Inklämd mellan golfbagar och resväskor. Vi kör från Fife och mot East Lothian. Jag tänker på den uråldriga tävlingen och att den inte får ändra på sig.
Men om de som styr LIV Golf får som de vill kanske den gör det. Kanske betyder inte The Open samma sak de kommande 20 åren som det gjort de gångna 200.
För ute på stan i St Andrews, i mediecentret och bland publiken har frågeställningarna denna vecka varit lika skräckinjagande som det vattendrag Swilcan Burn som likt en otäck orm sträcker sig över första och sista hålets delade fairway. Vad kommer hända med golfen?

Pengar över heder och sportliga meriter

Tävlingen fick en upplösning som saknade motstycke. Cam Smith gick sex under par de sista nio hålen för att förstöra hemmahoppets fest.
Australiern hade inte mycket mer än sänkt segerputten innan det började ryktas om hans eventuella övergång till LIV. Tidigare samma dag hade vi avslöjat nyheten om Ryder Cup-kapten Henrik Stenson.
R&A-chefen Martin Slumbers hade ju hotat med att stänga ute LIV-spelare från The Open.
Kunde verkligen både mannen med europeisk golfs tyngsta hedersuppdrag och The Open-mästaren föredra pengar över heder och sportsliga meriter?

Än värre, vilka signaler skulle det sända? Vad får Henrik Stensons beslut för långsiktiga effekter på proffsgolfen…?
Det är ju så diametralt motsatt till spelets värdegrunder.

Bilen rullar vidare. Golfbana efter golfbana passerar utanför. Sanddyn efter sanddyn. Links efter links. Det är kondens på fönstret. På något konstigt sätt är det alltid fuktigt i Skottland. Till och med när solen skiner. Det är en del av charmen. Precis som heltäckningsmattorna och den högst tvivelaktiga maten. Haggis med whiskysås. Vad är det ens? Ganska gott trots allt…

LÄS MER: HÄR HITTAR DU ALLA KRÖNIKOR

Spelet kommer alltid vara större än individen

Det står att nätet ska vara 4G, trots det tar det närmre fem minuter att ladda fram artikeln ”a hostile takeover on golf”. Nu pratas det också om Asiens främsta, Mastersvinnaren Hideki Matsuyama.
Vad kan egentligen göras för att hindra honom från att ta steget över till den mörka sidan? Ganska mycket, men ingenting så länge girigheten talar och redan väldigt rika golfstjärnor väljer pengar före allt annat.
Saudiska fickor har ingen botten. Alla har ett pris. Vi har lärt oss det nu.

Jag suckar uppgivet och tittar på nytt ut genom den immiga rutan. Ytterligare en golfbana passerar. Lundin Links. Här har det spelats golf sedan mitten av 1800-talet. Nu är det 2022. Där kryllar av människor. Sannolikt bryr sig ganska få av dem om Henrik Stenson, Cam Smith och Hideki Matsuyama.

När jag är ute och reser spelar jag alltid så mycket golf jag bara kan. Denna gång besökte jag Musselburgh, Dumbarnie, Crail, Lundin, The Renaissance, The Glen och North Berwick. Vid vart och ett av besöken blev jag påmind om en sak. Det finns tusentals anledningar till att proffsgolf är medryckande, infernaliskt spännande och kul att följa.
Men vi är otroligt många fler som spelar spelet än som följer tävlingarna.

Därför kan man fråga sig vem som egentligen är spelet golf.

Mästerskap och tourer kommer och går. Men spelet det består.


HAR DU NYHETSTIPS? KONTAKTA MIG HÄR

Följ Golfbloggen på Twitter: @mhardenberger
Facebook: Golfjournalist Martin Hardenberger
Instagram: Hardenberger