Golfbloggen

Ultimata Ryder Cup-upplevelsen: Del 5 – att spela golf på en soptipp

Det låter värre än vad det är.
Faktum är att golf på en före detta soptipp utanför Chicago kan vara både fantastiskt och underbart.
I det näst sista avsnittet av Den ultimata Ryder Cup-upplevelsen testar jag Harborside International Golf Center.

Den klassiska ankargreenen och Chicagos mäktiga skyline.

CHICAGO, ILLINOIS. Efter dryga 200 kilometer på spikrak motorväg söderut skymtar jag äntligen Chicagos mäktiga skyline. Skyskraporna möter den klarblå himlen som för dagen inte befläckas med ett enda moln.
Precis som majsfält, billboards och stars & stripes i modell oversize är det något magnifikt och storslaget över de lika många som höga husen.

Chicago är med sina tre miljoner invånare i innerstan och nio miljoner i storstadsområdet USA:s tredje största stad, något som tydliggörs av det faktum att man också har tre flygplatser.

Senast jag besökte Chicago var 2017, och en dag då gangstervåldet nådde rekordhöjder med 36 skjutningar på en och samma dag.
Trots det tillhör staden med sin kultur, arkitektur och fantastiska restaurangliv en av mina favoritdestinationer. Grönområdena tillför ytterligare en dimension precis som promenadstråken längs med Lake Michigan.

Vi talar om en mytomspunnen världsstad med filmisk puls. Givetvis finns det mängder av golfare i Chicago och många av dem spelar på små charmiga niohålsanläggningar mitt inne i staden. Här finns också hela USA:s äldsta golfklubb i Chicago Golf Club, en mycket privat klubb som jag hoppas besöka en annan gång.

LÄS MER: Så var det att som ensam svensk bevaka Ryder Cup på plats

Starboards 18:e green ovanifrån, en härlig dubbelgreen som delas med Ports 18:e till höger.

En topprankad soptipp

Men valet faller nu på Harborside International Golf Center, och därmed på en före detta soptipp i ett tidigare hamnområde där man byggt de två 18-hålsbanorna Port och Starboard. Båda banorna har av GolfWeek rankats bland de 50 bästa kommunala banorna i USA och anses oftast vara bland de 15 bästa i Illinois.

Sedan Dick Nugents två banor slog upp portarna har Harborside varit hemvist för majoriteten av Chicagos golfare. Från stadskärnan tar det (beroende på trafik) 20 minuter ut till banorna där Chicagoborna, med läcker utsikt tillbaka in mot staden, kan lägga intensiteten bakom sig. Det är precis därför denna anläggning byggdes och det är precis därför jag njuter i fulla drag när jag slår mig ned på restaurangterrassen och blickar ut över den dubbelgreen som sammanför de båda avslutningshålen.
Kort därefter serveras jag en ”crunchy taco” och en Arnold Palmer (iste blandat med lemonad) och jag är i sjunde himmeln.

LÄS MER: Här hittar du samtliga avsnitt av Den Ultimata Ryder Cup-Upplevelsen

Resan har gått via Hazeltine, SentryWorld, Erin Hills och Whistling Straits. Vi befinner oss nu i Chicago, och i nästa avsnitt (vilket också är det sista) avrundar vi med kronjuvelen Medinah Country Club innan det är dags att flyga hem.

En trevlig plats som tjänar sitt syfte

Själva banan är öppen historia som ska föra tankarna till linksgolf och de brittiska öarna. Dock finns det absolut ingenting naturligt med Starboard, som vi spelar denna dag.
De gamla träskområdet har med människans krafter förvandlats till ett böljande landskap och jag kan bara föreställa mig hur många bulldosers man behövt för att åstadkomma detta.

Men även om det är emot min natur att gilla en sådan typ av anläggning så är det en ganska förtjusande plats. Harborside är ett rekreationsområde för storstadsfolket, där de har tillgång till en träningsanläggning som erbjuder det mesta; trevliga lokaler att hålla fest på och två golfbanor som båda erbjuder både fina spelupplevelser och tuffa utmaningar.

På Starboard hittar vi en hel del roliga risk & reward-hål, men främst är det avslutningen som sticker ut. 16-18 består av en tuff par fyra där en djärv drive kan spara dig många meter, en par trea över vatten som måste ses som banans signaturhål, och sedan en lång par femma (runt samma vatten) med sin läckra avslutning framför klubbhusterrassen.

Jag kan inte påstå att Harborside International Golf Center på något vis är den bästa golfbana jag spelat, men så mycket mer storstadsgolf än så här blir det inte.
Och just därför hoppas jag en dag komma tillbaka.

Hål 17 på Starboard. En läcker liten par trea som för dagen spelades rakt in i vinden. 110 meter blev helt plötsligt ganska svårt.

Jag spelar denna dag med familjevänner från Chicago, och givetvis hade upplevelsen inte varit fullbordad utan ett besök och middag i stadskärnan. Vi bestämmer oss därför för att avrunda på en liten lokal italienare, bara runt hörnet från Lincoln Park. Magnifikt på alla sätt och vis, och smakerna talar tydligt om för oss vilka möjligheter som ges i en större stad. På något vis känns hela Chicago-upplevelsen typisk för de fina bonuseffekter spelet medför; det aktiverar och skapar generationsöverskridande vänskap.

HAR DU NYHETSTIPS? KONTAKTA MIG HÄR

Följ Golfbloggen på Twitter: @mhardenberger
Facebook: Golfjournalist Martin Hardenberger
Instagram: Hardenberger