Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Golfbloggen

Masters 2006: Tigers mest emotionella förlust

Tiger Woods hade ett mål inför US Masters 2006.
Vinn för pappas skull.
– Den förlusten gjorde mest ont av dem alla, säger Tiger Woods.

Earl och Tiger.Foto: TT

LÄS MER: Masters och Augusta Nationals blodiga historia

Denna vecka skulle US Masters ha gått av stapeln. Men precis som med så mycket annat har Coronaviruset satt stopp.
Femfaldige vinnaren Tiger Woods hade givetvis hört till en av segerfavoriterna.
Men trots att han vunnit hela fem gröna kavajer finns det en missad chans som grämer honom än i dag; 2006.

Tiger Woods pappa Earl var inte en fader. Han var Tigers bästa vän, mentor och första svingtränare. Men 2006 var Earl Woods så sjuk att han inte orkade lämna sitt hem i Kalifornien för att resa till Augusta National i Georgia där US Masters årligen spelas.
Därför blev Tigers målsättning tydlig; vinn för pappas skull.
– Han är en kämpe. Om någon kan slåss och ta sig igenom detta så är det han, sa Tiger då.

DOKUMENT: Tigers långa resa från toppen till botten och tillbaka

”Aldrig haft fler puttar”

Trots den tunga mentala ryggsäcken bedömde Tiger sina chanser som stora, säsongen hade knappt börjat och redan hade han vunnit tre tävlingar detta år. Han hade också fyra Masters-titlar sedan tidigare.
Förutom att han ville ge sin far en fin farvälpresent hade Tiger också möjligheten att skriva om historieböckerna. Han hade två raka titlar 2001 och 2002, Jack Nicklaus 1965 och 1966 medan Nick Faldo lyckats 1989 och 1990. Men aldrig tidigare hade en spelare två gånger vunnit titeln back-to-back.

Augusta National spelades svår det här året. Banan hade förlängts och nya träd hade planterats. Trots detta var det framför allt var det på greenerna som Woods hade problem. Tre treputtar den första rundan gjorde att han kom in på 72 slag.
Två 71:or senare hade han dock tätkänning. När 18 hål återstod var han bara två slag bakom ledande Phil Mickelson.

Woods gjorde visserligen birdie på tvåan och var där och då bara ett slag bakom Mickelson. Men närmre än så kom han aldrig. Puttningen ställde till det på nytt och 70 slag den sista 18 hålen gjorde att Woods slutade delad trea.
– Sättet jag kontrollerade min bollflykt gjorde att om jag bara hade puttat normalt hade haft en bra chans att vinna. Men jag har haft fler treputtar än någonsin tidigare på Augusta National. Jag är säker på att pappa tittade på tv och säkert var lite arg på mig. Han vet säkert vad jag gjorde fel.

KRÖNIKA: Tiger gav oss ett minne för livet – tidernas största comeback

”Grät som en liten bebis”

Flera år senare avslöjade Woods att detta var karriärens tuffaste förlust.
– Jag hade förlorat tävlingar förut, men inget som den här. Jag visste att min pappa aldrig skulle leva tillräckligt länge för att se mig spela ytterligare en major.
– Jag försökte och försökte. Men i stället för att låta puttarna gå i av sig själv forcerade jag det. Jag visste att han satt hemma och tittade, och jag ville verkligen låta honom få vara del av en sista majorseger. Men jag lyckades inte.

Tre veckor senare lämnade Earl Woods oss.
Tiger skulle sedan missa kvalgränsen i US Open innan han vann en av sina mest klassiska segrar i British Open på Royal Liverpool.
– Då grät jag som en liten bebis, har Woods själv sagt om sin första majortitel utan Earl vid sin sida.

Följ Golfbloggen på Twitter: @mhardenberger
Facebook: Golfjournalist Martin Hardenberger
Instagram: Hardenberger