Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Golfbloggen

Golfbloggen i St Andrews: Old Course

Så är det äntligen dags; Old Course.
Du kan resa runt och spela golf på de mest exotiska och lyxiga platser.
Ändå är det hit du vill. Till St Andrews, där det hela startade.

Inget slår ett besök på St Andrews, här ettans och 18:es delade fairway från ovan.Foto: Julien Tizot

LÄS MER: Lista – bästa utländska banorna 2019

Den mysiga lägenheten på North Street är precis som de flesta lägenheter på gatan inredd med idel golftavlor. Är det inte Old eller Young Tom Morris är det Willie Park eller porträtt av när Bobby Jones, Arnold Palmer eller Jack Nicklaus vinkat adjö till den skotska golfpubliken.

I denna lägenhet, en mjuk järnnia från Dunvegan’s och en femma från ettans tee, delade jag rum med farsan. Han snarkade högre än sin högsta fanfar, och då han jobbar som trumpetare säger det en hel del.
Själv vet jag inte om det var hans rossliga pustande eller det faktum att jag var så exalterad över att spela gamla banan i St Andrews som gjorde att jag hade svårare att sova än en 8-åring på sitt första fotbollsläger.

LÄS MER: Golfbloggen i St Andrews dag 1 – ankomst och Jubilee

När solen då äntligen gick upp denna nästintill frostiga morgon den 26:e oktober kändes det oavsett som en lättnad.
Dessutom. Vädergudarna var på vår sida, kallt och ganska blåsigt, men inget regn.
Starttid strax efter lunch.

En bortskämd skara på väg till gamla banan.

Världens bredaste fairway blir smal

Efter föregående kvälls förstärkta middag på Little Italy hade vi bestämt oss för att sova lite längre och sedan äta en sen men stor frukost i klubbhuset.
Morgonen bestod således av endast en kaffe, Jan-Ove – ni vet styrelsemannen med den tjocka plånboken – tog sin morgoncigg och sedan traskade vi runt Dunvegan’s-hörnet och ner mot gamla banan.

På många sätt är det egenheterna som gör Old Course till vad det är. Ettan och 18 delar fairway. När du vilken annan dag som helst passerar här känns det som hela världens absolut bredaste kortklippta yta – så känns det inte när det väl gäller…

LÄS MER: Tester av bollar, klubbor, kläder och skor – här hittar du alla Golfbloggens utrustningsartiklar

Under denna promenad ser du också sänkan framför 18:e green. Gropen går under namnet ”valley of sin”. Slår du ner där ställs du inför ett väldigt svårt slag, något Costantino Rocca bevisade under British Open 1995.
Först duffade han ner en chip i hålan, men därifrån sänkte italienaren en tillsynes omöjlig putt för att tvinga fram det särspel som John Daly senare skulle vinna.
Roccas reaktion påminde om matadorens utbrott i jul-klassikern Tjuren Ferdinand.

Pappa och jag på Swilcan Bridge.

Ett par hundra meter längre ner skymtar du Swilcan Bridge, bron som sammanför 18:e tee och fairway. Där promenerar du förhoppningsvis efter att ha undvikit träffa en bil, människa eller lägenhet till höger om fairway.
På denna lilla stenbro har det tagits många klassiska fotografier på British Open-vinnare eller ikoner som sagt farväl till golfens kanske mest hövliga och pålästa publik.

Egenheterna gör banan älskvärd

På sju av greenerna på Old Course hittar du två flaggor, de är så kallade dubbelgreener. 18-hålsbanan har alltså endast elva greener. Det är ovanligt i sig, och att kombinationen av hålens nummer alltid blir 18 känns nästan mystiskt.
Exempelvis delar hål 2 och 16 green, precis som hål 4 och 14.

Den här typen av saker lägger du märke till under varje steg du tar på denna mark där golf spelats sedan mitten av 1500-talet.
Då, i början, bestod den gamla banan av 22 hål. Elva av hålen sträckte sig bort från klubbhuset innan man vände och spelade elva till för att komma ”hem”.

Men 1764 tyckte medlemmarna i Society of St Andrews Golfer (som senare bytte namn till The Royal and Ancient Golf Club) att de första fyra hålen var för korta. De fyra hålen förvandlades till två och banan till 18 hål, vilket senare skulle bli standarden för golfbanor världen över.

En av många dubbelgreener i St Andrews.Foto: Julien Tizot

En annan intressant detalj är att banan kan spelas i två riktningar. Med- eller moturs. Nuförtiden spelas den oftast moturs, men någon gång då och då vänder man på banan mest för gamla tiders skull.
Anledningen till att man förr i tiden, varje vecka, vände på steken var för att låta gräset återhämta sig.

En sak man dock än i dag håller fast vid är att banan stängs varje söndag för att erbjuda St Andrews invånare en park där de kan rasta hunden eller bara ta en picnic med vänner.

Därför ska du ha caddie

Efter inmundigad frukost med utsikt över hål 1, 2, 17 och 18 var det således dags att göra sig redo.
Första gången jag spelade gamla banan var 2015 – några månader efter att Zach Johnson efter särspel vunnit British Open sedan vädergudarna tillsammans med domarna raderat Jordan Spieths chanser och Tom Watson vinkat hejdå på Swilcan Bridge.

Då var jag så nervös när jag i fyra-fem klubbors motvind skulle slå första utslaget att jag nästan gjorde i byxan.
Det var fjärilar i magen även denna gång, men upprymdheten artar sig på andra sätt när man varit med om någonting förut, kanske är det mer njutbart.

Våra caddies väntade på oss vid puttinggreen. Pappa använder alltid samma, en ganska tystlåten herre som trots att solen denna kalla oktobermorgon kämpar hårt för att ge ifrån sig en enda D-vitamin använder så mycket solkräm att nästan hade kunna fylla den kanal som korsar fairwayn framför oss.

Själv har jag samma som föregående dag; en kort och glasögonprydd man klädd för en upptäcktsfärd till Antarktis eller möjligtvis Grönland.
Det kostar 45 pund för att en av dem ska bära din bag, och är du inte överdrivet missnöjd så bör du dricksa åtminstone 20.
Det är en rejäl slant svenska pengar, inte minst för en journalist, men åker du till St Andrews är min rekommendation att du inte snålar i just denna fråga.

Att ha en bra caddie på Old Courses puckelpist-aktiga greener kan vara A och O. I alla fall för den som är intresserad av att få bollen i hål – och för många av oss är just det en detalj som förhöjer upplevelsen.
Om inte annat kan jag garantera att de här ofta ganska speciella människorna har en uppsjö spännande historier att berätta.

På 17:e hålet spelar du runt Old Course Hotel och sedan vaktar vägen en smal green, därav namnet ”Road Hole”. Hålet benämns ofta som det svåraste på Old Course.     Foto: Julien Tizot.

Bästa tänkbara upplevelse

Dagens runda börjar fint. Jag slår ett serve-ess på ettans tee och en järnnia senare har jag en kort birdie-putt. Tyvärr är det scoremässigt här det roliga tar slut. Putten slinker bredvid och på nästa tee skickar jag ett utslag – så krokigt att det får en ostbåge att förefalla rak – ner i en gorse-buske till höger.
Scorekortet påminner till slut mer om när Tom Kidd 1873 vann British Open efter rundorna 91-88 (bara 36 hål på den tiden) än när när Tiger Woods satte nytt Old Course-rekord för lägsta score över fyra rundor på -18.

Samtidigt är det väl så för majoriteten av de 45 000 golfspelare som årligen spelar gamla banan.
Precis som jag bjuds många av dem trots bristfälligt spel på den kanske bästa golfupplevelsen de får vara med om.

Betyg

1 Geting: Underkänt
2 Getingar: Godkänt
3 Getingar: Hög Svensk klass
4 Getingar: Internationell toppklass
5 Getingar: Världsklass

Layout: 5
Kommentar: Det finns de som påstår att St Andrews är vad det är tack vare sin historia och det faktum att den ligger i St Andrews.
1. Jag kan inte vara mer oenig.
2. Nu ligger ju Old Course där den ligger.

Banan är unik och rolig på på så många sätt. Favorithålet är nummer 17. Här ska du slå utslaget (med svag vänsterskruv) över stora ”O” i texten Old Course Hotel, men faktum är att det finns ganska mycket plats till höger i fall du missar.
Även andraslaget är bland de både roligaste och svåraste du kan föreställa dig.

Skick: 5
Kommentar: Vi snackar inte samma typ av finish som exempelvis Augusta National eller Valderrama. Men detta är härdat linksland, och så bra sådant du kan hitta.

Estetik: 5
Kommentar: Do I need to say more? Inget slår att spela de sista nio hålen efter att ha vänt blicken in mot byn St Andrews.

Hål 1, 18 och The Royal and Ancients klubbhus, bortanför ettans green ser vi också 17:e och Old Course Hotel.Foto: Julien Tizot.

Atmosfär: 5
Kommentar: Ha! Alla golfares paradis. Avsluta din runda med att prata minnen på Dunvegan’s, det har golfare gjort sedan urminnes tider.
I pubben finns förresten ett plakat tillägnat Arnold Palmers caddie James ”Tip” Andersson. När Arnold Palmer inte kunde delta i British Open 1964 rekommenderade han Tony Lema att anlita ”Tip”. Lema hade aldrig tidigare spelat St Andrews – men under vägledning av Tip lyckades han trots det sensationellt vinna tävlingen.

Resturang: 3
Kommentar: Att påstå att skottar är bra på matlagning är ungefär som att säga att konstgräs hör hemma i allsvenskan. Generellt kass, men så finns det undantag.
The Seafood Ristorante ett stenkast från The Royal and Ancients klubbhus är bra men äckligt dyr medan både Little Italy ett par kvarter upp från banan Tailend och Tulsi är trevliga alternativ.
I klubbhusen är nog frukost det bästa alternativet. Undvik deras fåniga försök till vitlöksbröd.

Boende: 5
Kommentar: Vi fick chansen att hyra en läcker liten lägenhet, en bottenvåning på North Street. Perfekt för ändamålet och bara en kort promenad från ettans tee på Old Course.
För den som vill ha hotell finns det mängder att välja på, allt från enkla bed & breakfast till Old Course Hotel och olika Airbnb.

Totalt betyg: 28/30

Följ Golfbloggen på Twitter: @mhardenberger
Facebook: Golfjournalist Martin Hardenberger
Instagram: Hardenberger