Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Golfbloggen

Golfbloggen i St Andrews: Avresa och Jubilee

För en golfälskare finns det inget som går att jämföra med vallfärden till St Andrews.
Faktum är att du inte ens behöver älska golf så himla mycket för att känna förväntan bubbla inombords.
För det tar bara några dagar i golfens hem innan du är frälst.

Välkommen till golfens Mecka.

Foto: Julien Tizot

Universitetsstaden St Andrews ligger längs den skotska östkusten en aning nordöst om Edinburgh.
Då SAS helt glömt bort att tusentals golfande svenskar årligen åker hit flyger de oss istället i sällskap med ett gäng oljearbetare till Aberdeen.

Men först. En mycket viktig pølse med ”de hele” (och lite förstärkande) på Köpenhamns flygplats Kastrup.
Denna pølse är mycket viktig. För att man inte ändrar ett vinnande koncept.

Vår lilla resa löper över tre nätter och går under namnet Putte Invitational. Putte, en lång herre vars riktiga namn är Patrik, ansvarar. Han är något av en St Andrews-expert och spelar den gamla banan ungefär lika ofta som Tiger Woods byter flickvän (dvs. en gång om året och ibland oftare).

Årets inbjudna är Puttes pappa, min pappa och jag.

LÄS MER: Bästa golfbanorna jag spelat utomlands 2019

Gammal bana – gammal vana

Ska du ha en förbokad starttid på Old Course måste detta arrangeras långt i förväg, och dessutom kostar det beroende på vilken resebyrå du använder ofta skjortan. Därför har Patrik denna gång – precis som vanligt – säkrat en plats i ”lotteriet”.
”Lotteriet” arrangeras av St Andrews själva och är precis vad det låter som. Det är din chans att spela banan som ursprungligen designats av Old Tom Morris, och som sägs vara den första plats där man spelade spelet golf – en plats dit British Open återvänder vart femte år.

Jag vet människor som lagt sig i detta lotteri både fem och tio gånger men som aldrig fått chans att komma ut på den ädlaste av golfmarker, som aldrig fått känna fjärilarna i magen på första tee, som aldrig fått slå det där utslaget över hotellet på 17:e och som aldrig fått gå över Swilcan Bridge.

Om det har med pølsen att göra eller inte låter jag vara osagt. Men det är tradition att Patriks pappa Jan-Ove – en styrelseman med så tjock plånbok att den puttinggreen i St Andrews som namngivits efter bergskedjan Himalaya förefaller platt – bjuder på pølsen. Samtidigt har det har bara skett en av 15 gånger att Putte och Janne inte fått den där så eftertraktade starttiden på Old Course.
Att ändra på konceptet är ingen risk värd att ta.

Beskedet om du ”vunnit” din plats på Old Course kommer två dagar före din eventuella starttid.
Efter att ha checkat in och beställt vår pølse får vi vårt svar; game time!
Vad som redan var en glad tillställning övergår i fest.

LÄS MER: Tester av bollar, klubbor, kläder och skor – här hittar du alla Golfbloggens utrustningsartiklar

”Home of golf”

Efter att ha bemötts av service som rättfärdigar beslutet att välja bort lågprisbolagen färdas vi en timme och 45 minuter med bil innan vi anländer till St Andrews klart efter solens nedgång.

Vi kastar in bagaget i lägenheten vi hyrt innan vi i rask takt beger oss ned mot området där 18:e green och 1:a tee ligger. På denna gräsplätt vann en 24-årig Tiger Woods sin första British Open-titel och blev yngst någonsin att vinna alla fyra majors. Här har Jack Nicklaus, Nick Faldo och Severiano Ballesteros vunnit.

Men framför allt är det i det stora granithuset bakom ettans tee – The Royal and Ancients klubbhus – där reglerna för vårt underbara spel skrivits sedan 1754.
Det är inte för inte som St Andrews kallas ”home of golf”.

Vad slår en nattvandring på gamla banans 18:e green?

På hörnet mellan Golf Place och North Street ligger den klassiska pubben Dunvegan’s. Här har de serverat öl sedan ölen uppfanns (nåja, det är ju inte riktigt sant men i alla fall känns det så) och här har golfberättelser berättats sedan Old Tom Morris slog sin första topp. Som om det vore after-ski i Alperna ställer den som har golfbagen med sig klubborna i farstun.

Trötta efter dagens resande och exalterade över de kommande dagarna diskuterar vi vilt vad som komma skall.
I morgon väntar Jubilee och nästa dag Old Course.

Svåraste avslutningen i St Andrews

Jubilee är efter Old och New Course den tredje äldsta av de sju golfbanorna i St Andrews. Kanske är det också den mest underskattade. John Angus fick i mars 1897 uppdraget att sätta upp en bana som skulle lämpa sig för nybörjare.

Den 22 juni samma år slog man upp portarna samma dag som Drottning Victoria firade 60 år vid tronen och den dåvarande 12-hålsbanan fick därmed namnet Jubilee.
Willie Auchterlonie (1900) och Donald Steel (1988) har sedan i förlängt och förbättrat banan som i dag anses vara en tävlingsbana med de svåraste avslutningshålen i hela St Andrews.

Intressant nog ligger Jubilee på den kanske bästa marken i St Andrews, inne i stan men samtidigt mellan Old Course och havet (St Andrews Bay).
Detta tillsammans med en ofta förbisedd layout är det en bana du absolut vill klämma in när du besöker golfens hemstad.

LÄS MER: Old Course, Sawgrass och Ullna – här hittar du alla Golfbloggens resereportage

Betyg

1 Geting: Underkänt
2 Getingar: Godkänt
3 Getingar: Hög Svensk klass
4 Getingar: Internationell toppklass
5 Getingar: Världsklass

Layout: 4
Kommentar: Bansträckningen är typisk för Skottland och St Andrews med nio hål i en vädersträckning och nio hål tillbaka.
Jämfört med övriga banor inne i St Andrews är Jubilee lite mer kuperad och du spelar ganska mycket mellan sanddyner och in i gryt.
Man kommer betänkligt närmre havet än på Old och New Course vilket höjer betyget en aning.

Skick: 4
Kommentar: Vi spelar i oktober, och under vad som kallas ”shoulder season”. Med detta i beaktning så är skicket riktigt bra, framförallt på greenerna som rullar fint.

Estetik: 5
Kommentar: Ja, du är i St Andrews. När du vänder efter att ha spelat nio hål har du havet på vänstersidan samtidigt som du spelar dig tillbaka mot golfens hemstad – vad mer kan du önska dig?

Golfbloggen på plats i St Andrews…

Atmosfär: 5
Kommentar: För en golfare så blir inte atmosfären bättre än i St Andrews, en stad som andas golf mer än någon annanstans. Ge dig själv tiden att ta en extra promenad för att insupa stämningen. Gå till Old Tom Morris grav, ät lunch i klubbhuset och ta din pint på Dunvegan’s.

Resturang: 3
Kommentar: Att påstå att skottar är bra på matlagning är ungefär som att säga att konstgräs hör hemma i allsvenskan. Generellt kass, men så finns det undantag.
The Seafood Ristorante ett stenkast från The Royal and Ancients klubbhus är bra men äckligt dyr medan både Little Italy ett par kvarter upp från banan Tailend och Tulsi är trevliga alternativ.
I klubbhusen är nog frukost det bästa alternativet. Undvik deras fåniga försök till vitlöksbröd.

Boende: 5
Kommentar: Vi fick chansen att hyra en läcker liten lägenhet, en bottenvåning på North Street. Perfekt för ändamålet och bara en kort promenad från ettans tee på Old Course.
För den som vill ha hotell finns det mängder att välja på, allt från enkla bed & breakfast till Old Course Hotel och olika Airbnb.

Totalt betyg: 26/30


Följ Golfbloggen på Twitter: @mhardenberger
Facebook: Golfjournalist Martin Hardenberger
Instagram: Hardenberger