Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Golfbloggen

Linnea Johansson och bilen – tjejen som vägrade ge upp

Hon är ny på LPGA-touren.
Men framförallt är Linnéa Johansson ett levande bevis på att vilja kan ta dig långt.
2018 mer eller mindre bodde hon i sin Chevrolet Equinox och hösten 2019 ledde gnetandet till en plats i golfens finrum.
– Bilen blev lite som ett andra hem, säger hon.

2018 körde Linnéa Johansson mer än 24 000 kilometer. Foto: Göran Söderqvist.

Linnéa Johansson är hemma på besök i Sverige för att träffa pojkvännen Philip Nygårdh. Det är milt, 7-8 grader, men fortfarande betydligt kallare än vad Älmhultstjejen Linnéa vant sig vid de senare åren.

För ett par veckor sedan kom hon delad 26:a i ett gastkramande kvaldrama och säkrade sin plats på nästa års LPGA Tour, den bästa nivån du kan spela på som damgolfare.
Men resan dit har varit lång – och långt ifrån rak.
Detta är berättelsen om en tjej som sällan målats upp som den där supertalangen, men som vägrade ge upp.

LÄS MER: Då mobbad – nu LPGA Tour-stjärna

Aldrig med i juniorlandslaget

För att förstå det unika i Linnéa Johanssons berättelse går vi tillbaka i tiden. Hon är i dag 26 år och det är således dryga tio år sedan hon sökte till gymnasiet. Etta på listan var Riksidrottsgymnasiet i Klippan.
– Jag trodde inte att jag skulle komma in, men de sa ”det är klart vi vill du ska gå här, du är målmedveten och jobbar väldigt hårt”, säger Linnéa och berättar om tre år hemifrån där hon lärde sig ta hand om sig själv.
– Vi var som en stor familj och jag bestämde mig ganska tidigt att jag också ville prova på college i USA. Jag ville möta de bästa i världen.

Hon hade förvisso vunnit några juniortävlingar, men inget större och landslaget hade det inte varit tal om.
– Jag var hela tiden precis utanför. Jag hade varit med på framtidsläger, men aldrig i laget. Och så har det egentligen alltid varit. Men jag har kämpat och krigat på, det har gjort att jag tagit steg för steg i alla fall. Jag har fortsatt att utvecklas utan att ta de där jättekliven, det har gått ganska långsamt.
Men inte så du funderade på att avsluta satsningen?
– Nej, jag var med och spelade okej. När jag inte nådde hela vägen tänkte jag ”bara en kan vinna och inte hela världen”. Jag kände att jag utvecklades och blev bättre. Jag hade mina statistikmål och en tydlig plan.
– Så var det både på gymnasiet och på college, jag vann aldrig. Eller jag vann när jag spelade på en lite mindre division 2-skola på college, men då insåg jag också att det var lite lättare än vad jag trott. Jag kände att jag behövde röra på mig för att fortsätta utvecklas som golfare.

Slog igenom på college

Även om motståndet inte var av yppersta klass var det på den där ”mindre division 2-skolan” som både landslag och större skolor fick upp ögonen för Linnéa Johansson.
Innan hon för två år sedan blev proffs hann hon trots allt spela fyra lag-EM som damsenior.
När hon bytte skola gick hon från Nova Southeastern till Oklahoma State University – en skola känd för att ta fram många framgångsrika golfare.
Det gick bra också där. Linnéas snittscore (72.74) det andra året är den näst bästa någonsin bland skolans damer och överträffas bara av Caroline Hedwalls (72.14) från några år tidigare.
– Det var på något sätt ett bevis på att det gick åt rätt håll, säger Linnéa som slutade bland de 10 bästa i sex av sina 13 tävlingar det året.

Bilen blev hennes andra hem

Under sin uppväxt hade Linnéa lärt sig att det lönar sig att kämpa och gneta.
Hon fortsatte med samma metod när hon 2018 gjorde sitt första år som proffs.
Den säsongen reste hon mestadels med bil – flygbiljetterna var dyra och det blev hela 2 414 mil längs med de amerikanska vägarna.
– Bilen blev lite som ett andra hem, jag och många andra reste runt i bil från tävling till tävling. Banorna ligger ofta inte särskilt centralt så om man flyger två-tre timmar och har en lay-over funkar det oftast lika bra att köra.
– Det var också ett plus med friheten det ger att ha en egen bil.

Men i takt med att framgångarna blivit allt fler har bilen – en Chevrolet Equinox – fått vila mer och 2019 har hon inte kört lika mycket.
– Men jag trivs med körandet, det gör att man får se ganska mycket.

Det är ingen lögn att säga att Linnéa ”bor där hon är”. Hon har sina grejer i ett förråd i Stillwater (Oklahoma) och en säng hemma hos föräldrarna i Båstad.

Foto: Göran Söderqvist

”Vi gläds bara med varandra”

I och med att de reser tillsammans har Linnéa tillbringat mycket tid med vänner som också är konkurrenter.
– Vi svenskar brukar hålla ihop, förklarar hon.
Hur funkar det när ens bästa vänner också kan vara ens värsta konkurrenter? Ni skulle exempelvis kunna mötas i särspel…
– Vi har aldrig haft särspel om en seger och det har varit skönt att slippa. Men detta är väldigt bra vänner och vi har både vuxit upp och spelat i landslag tillsammans, så vi gläds bara med varandras framgång.
– Golf är en individuell sport och det enda du kan påverka är ditt eget spel, så vi känner ingen rivalitet. Skulle det sedan bli ett särspel om en vinst så är det klart jag vill vinna. Men då spelar vi om det och den som vinner hon vinner.

Gnetandet gav framgång

Årets säsong på Symetra Tour, en nivå under LPGA gav en direkt plats till slutkvalet på klassiska Pinehurst i North Carolina. Det var ett riktigt maratonkval bestående av åtta rundor med kvalgräns efter sex.
Linnéa delade 26:e-platsen med vännen Louise Ridderström och känner att det faktum att hon genom hela sin karriär tvingats gneta, och att hon inte fått något gratis, hjälpte henne säkra en plats i golfens finrum.
– Det tror jag, kvalet är tufft, långt och mycket nerver. För mig var det väldigt viktigt att bara fokusera på vad jag kan påverka.
– Jag visste att jag under åtta rundor skulle göra både bogeys och dubblar, det händer. Men jag visste också att jag skulle göra birdies.
– Jag hade verkligen fokus på mig själv, ett slag i taget, ett hål i taget och en dag i taget.

Melodin gav något som i mångt och mycket kan beskrivas som ett nytt liv. Bättre tävlingar, bättre motstånd och mer prispengar – kanske en ny bil.
– Detta är något jag drömt om och en plats där jag vill höra hemma. Så det är jättekul att ha tagit sig dit. Jag har aldrig spelat lPGA-tävling och är nyfiken på hur det är att matchas bästa damspelarna i världen.
– Sedan är det klart att det är mer pengar, men det blir också dyrare med mer flyg och längre resor.
– Till en början ska jag bara gneta vidare, det kommer inte bli någon dans på rosor. Det är nu det börjar. Jag har fått en ny och bättre arbetsplats. Men golfen ska fortfarande spelas.

 

Följ Golfbloggen på Twitter: @mhardenberger
Facebook: Golfjournalist Martin Hardenberger
Instagram: Hardenberger