Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Golfbloggen i Irland: Ballyliffin Golf Club – ”Laid out by God and mowed by men”

Under mitten av 90-talet landade världsettan Nick Faldo med sin privathelikopter bara några fotsteg från ettans tee på Ballyliffin Golf Club.
Han ville köpa banan.
Men medlemmarna sa nej – och skröt sedan om det i flera år.
10 år senare skulle samme Faldo stå för en omfattande renovering på klubben som i dag är känd som en av världens mest exotiska linksdestinationer.

Foto: Ballyliffin Golf Club

För Sir Nick Faldo (ja, Sir är det ju numera) var det kärlek vid första ögonkastet. Han kom för att spela nio hål. Det blev 18.
– Jag tyckte så bra om banan att jag var tvungen att stanna, har Faldo sagt till The Independent.
Året var 1996 och 1997 förhörde han sig om möjligheten att köpa banan.
Medlemmarnas nej till engelske Faldo, var något de skulle skryta om i flera år.

Tanken om att äga en bana lämnade honom dock inte och Faldo köpte så småningom Bartra Island.
Ungefär samtidigt slog Ballyliffins andra bana, den Pat Ruddy-designade Glashedy Links upp portarna.

LYSSNA: Martin Möter – linksspecial på Ballyliffin Golf Club

Faldo fick vara med och leka

Men så småningom skulle medlemmarna inte bara få skryta om att de en gång sagt nej till Faldo. De skulle också få skryta om att han faktiskt omdesignat deras bana.
När Glashedy skulle uppgraderas, bland annat med nya bunkrar, anlitade man 2005 just Nick Faldo.
– Bunkrarna var banans enda svaghet, och vi ser framemot att ändra det nu, sa Faldo i den där The Independent-intervjun.

Foto: Ballyliffin Golf Club

Utöver att både förbättra bunkrarnas skick så flyttades också några av dem för att lyfta banan ur en strategisk synvinkel. Faldo fick också i uppdrag att flytta några utslagsplatser på att så vis dra nytta av platsens unika natur och utsikt.

HÄR LÄSER DU ALLA GOLFBLOGGENS RESEREPORTAGE

Därför är Old Course en puckelpist

Man vet inte exakt när den första klubban svingades, men det har spelats golf i Ballyliffin sedan strax efter det andra världskriget. På den tiden fick medlemmarna ta med sina egna gräsklippare och själva klippa banan innan det var dags att ge sig ut.
1970 började man bygga på en ny bana – den som i dag kallas Old Links.
Detta var en tid då man inte kunde flytta stora landmassor, och det är därför den Old Links fairways i stora drag påminner om den typ av puckelpist vi kan hitta i diverse skidorter.
Först fick man till stånd nio hål, och 1973 var siffran 18. I mångt och mycket hade arbetet översetts av kände arkitekten Eddie Hackett.

Våra intryck: ”Laid out by god – mowed by men”

Det ska till en ganska ordentlig resa för att man ska hitta till Ballyliffin. För vår del flyger vi till Dublin för att sedan köra de närmre fyra timmarna till Ballyliffin, i det nordligaste hörnet av Irland, och det går inte heller att påstå att det handlar om några ”lätta” vägar.
Trots det finns det de som påstår att vi hittat till linksvärldens centrum – och det går inte att säga emot.

Nytt och fräscht klubbhus, där man känner sig extra välkommen med svensk flagga…

Inom ett par timmars avstånd hittar vi banor som Rosapenna, Royal Portrush och Royal County Downings, och när vi inför vår runda på Ballyliffin träffar klubbchefen John Ferran yttrar han orden ”laid out by god and mowed by men”.
Som medborgare i världens mest ateistiska land är de orden kanske aningen starka, men nog måste vi medge att det vilar något själsligt över denna plats.
Förutom gästvänligheten och charmen kan vi konstatera att det inte flyttades en sanddyn när den gamla banan byggdes, och det är en underbart rolig och trevlig linksbana vi inte glömmer i första taget.

Betyg

Skala:
1 Geting: Underkänt
2 Getingar: Godkänt
3 Getingar: Hög Svensk klass
4 Getingar: Internationell toppklass
5 Getingar: Världsklass

Layout: 5
Kommentar: Två fantastiskt trevliga och utmanande banor i Glashedy och Old Links – men de är också väldigt olika. Att ha två tävlingsbanor av det här slaget, Glashedy har stått värd för Irish Open och Old har haft seniortouren på besök, är en stor tillgång.

Par treorna på Gleshedy har alla en tidlös sex appeal som får hjärtat att bulta oavsett om det är andra eller fjärde gången du kommer på besök.
Fairways på Old Links får tankarna att fara tillbaka till till en tid långt före titaniumdrivers.

Även greenerna skiljer sig en hel del då Glashedy är mer av den stora och moderna tävlingsbanan med gigantiska avrinningsytor, medan Old har greener som oftare är nedbäddade mellan sanddynerna.

Allt som allt kompletterar de båda banorna varandra på ett väldigt fint sätt.

Skick: 4
Kommentar: Det är hårt och snabbt på Glashedy medan greenerna under vårt besök är aningen strävare på Old.
Fairways är hårda och fasta på ett sätt som bara supermodeller kan drömma om – i typiskt irländska grönska är de med andra ord både en fröjd att se på och slå ifrån.

Estetik: 5
Kommentar: Det är något speciellt med den irländska linksgolfen. Då sanddynerna ofta är högre är den ofta mer dramatisk än den skotska och engelska. Samtidigt som det regnar mer än någon människa med sunt förnuft skulle uppskatta, Atlantvindarna kan få vem som helst att börja slica, ger havets strömmar ett mild klimat året runt.
Grönskan är sannerligen speciell.
Tillsammans med det ruffiga och härdade skapar det en svåröverträffad skönhet.

Atmosfär: 4
Kommentar: I Ballyliffin finns det inte mycket mer att göra än att spela golf. Och det märks. Detta är en by som andas golf och dit linksälskare från alla världens hörn vallfärdar för att pinas av Atlantens hårda vindar.

Klubbhuset är – precis som klubbhus är i den här delen av världen – klätt i heltäckningsmattor, troféer och gamla tavlor. Precis allt du köper i shopen har klubbens emblem.

Man är stolt.

Resturang: 3
Kommentar: Nja, vi  är i den där delen av världen där fish & chips klassas som en delikatess… Men faktum är att vi den första dagen på klubben inmundigar ett gäng musslor som både är lokala och håller bra klass.

Dag två blir det en aningen tråkigare burgare. En sömnig hög ostdränkta nachochips med salsa hinner vi också med. Just den dagen är vi glada att Guinnessen är fin.

Vi bor under vår visit i Ballyliffin på Ballyliffin Lodge & Spa. Här har det blivit tradition för både irländare och nordirländare att hålla sina bröllop. Denna helg får min kompis Daniel och jag två gånger om chansen att skapa vår egen version av Owen Wilsons och Vince Vaughns Wedding Crashers – tyvärr inte med samma utgång.
Att de ändå väljer att lägga sina bröllop här tyder förutom utsikten på att maten måste hålla en viss nivå.

Även om vi inte trillar av stolen efter de kulinariska upplevelserna går vi ändå och lägger oss nöjda (och jag med en viss hetta i munnen efter en god curry).

Boende: 4
Kommentar: Bara vyerna från rummet på Ballyliffin Lodge & Spa är värda en fyra, att det sedan av förståeliga skäl är dunka-dunka så hela våning två skakar en bra bit efter klockan 04.00 kanska drar ner betyget en aning.
Frukosten är god och och personalen trevlig.
Spa-avdelningen är plockat från ett badhus anno 1990, men är trots allt ganska mysigt och ger en fin och avslappnande effekt för muskler som behöver repa sig efter allt för många duffar.

 

Totalt betyg: 25/30

Följ Golfbloggen på Twitter: @mhardenberger
Facebook: Golfjournalist Martin Hardenberger
Instagram: Hardenberger