Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Golfbloggen i Skottland: Kilmarnock (Barassie) Golf Club

Redan på 1870- och 1880-talet spelade gubbarna från Kilmarnock golf.
Men då nere på Troon Golf Clubs karga sanddyner.
Året innan Karl Benz producerade sin första bil hade de fått nog – och en egen bana blev verklighet ungefär två drivar in i byn.
Kilmarnock (Barassie) Golf Club är sista stopp för årets Skottlandsresa.

Foto: Kilmarnock (Barassie) Golf Club

LYSSNA: Nytt avsnitt av podcasten Martin Möter – Prestwick, The Open och dagen då världens bäste dog av hjärtesorg

Det är en kvartett redan slagna hjältar som ger sig ut på Kilmarnock (Barassie) Golf Club.
Vi har under loppet av tre dagar betat av tuffingar som Royal Troon och Western Gailes, och dessutom lyckats knö in en dold pärla i West Kilbride.
British Open-kvalbanan Glasgow Gailes Links gjorde inte heller någon besviken, men det faktum att våra kroppar inte riktigt är byggda för fyra rundor på tre dagar har gjort att slagen blivit för många och sorgerna dränkts i Tennent’s och GT.
Kombinationen har tagit ut sin rätt, blåsorna är många och lederna är stela.

Men det är något med den där ovillkorliga kärleken till spelet golf.
Precis som vanligt tänds hopp och lust när vi svänger in på parkeringen och ställer oss intill platsen som är reserverad för ”lady captain”.
Spelmässigt är det som vanligt och kärleken besvaras inte heller denna gång.
Däremot blir resans sista 18 hål en mysig promenad på en 27-hålsanläggning som både har links-, park- och hedkaraktär.
Faktum är att vi när vi är som närmst havet bara har en halv lobbwedge över tågspåret för att komma till Western Gailes sydligaste hål.

LÄS MER: Här hittar du alla Golfbloggens resereportage

Vad en golfklubb egentligen är

När vi inför rundan läser på lite om klubbens historia ges vi också ett par minuter att reflektera en aning över vad en golfklubb egentligen är, eller kan vara.

Här startade gubbarna sin klubb med spel på andra sidan byn på Troon Golf Club (som på den tiden inte blivit Royal ännu).
1887 höll man ett möte där 14 av dem samlades på George Hotel i Kilmarnock. På mötet kom man fram till att det var för långt att ta sig till Troon Golf Cub eller Gailes där det också spelades golf, och man bestämde sig därför för att bygga ett eget klubbhus och sin egen bana i de nordöstliga delarna av byn.

Ta själv en minut att fundera över detta. På många banor i Skottland finns det än i dag flera verksamma klubbar, ofta med separata klubbhus eller lokaler – det är en struktur som skiljer sig ganska rejält mot hur vi har det i Sverige.
Här behöver alltså inte golfbana och golfklubb vara detsamma.

PODCAST: Gunnar Mueller – en upptäcktsresande i golfens tjänst

Ett klassiskt första utslag med gubbar som säkert funnits här lika länge som banan (alltså sedan typ år 1900).Foto: Martin Hardenberger

Kilmarnocks expandering

De första nio hålen byggdes i mångt och mycket fältmarker, därav ser vi en flera stengärdsgårdar som en gång i tiden avgränsade böndernas ägor.
1894 var det dags för nio nya hål, vilket också gjorde att klubbhuset flyttades dit det ligger i dag, i Barassie.
De hålen ligger precis intill järnvägen och ger banan en mycket speciell karaktär, men gjorde det också lätt att ta sig till och från klubben.

Exakt hundra år efter att klubben grundats öppnades ytterligare nio hål.
I dag blandas de hålen med de gamla och det är svårt att säga vad som är vad.
Senaste tillskottet är en par trea, hål nummer 12, som inte bara är en läcker rackare utan som också på ett bra sätt sammanlänkar den mer kustnära och linksaktiga delen av banan med resten.

Betyg

Skala:
1 Geting: Underkänt
2 Getingar: Godkänt
3 Getingar: Hög Svensk klass
4 Getingar: Internationell toppklass
5 Getingar: Världsklass

 

Foto: Kilmarnock (Barassie) Golf Club

 

Betyg

Skala:
1 Geting: Underkänt
2 Getingar: Godkänt
3 Getingar: Hög Svensk klass
4 Getingar: Internationell toppklass
5 Getingar: Världsklass

Layout: 3
Kommentar: Vid en första anblick ser Kilmarnock ut som en inlandsbana med en hel del träd och få vyer över havet. Men den havsnära känslan gör sig senare in i rundan allt mer påtaglig, innan man på slutet sedan vänder upp tillbaka in på de gamla åkermarkerna.
Detta är en ganska svår bana, vilket säkerligen gjort att man stått värd för kval till British Open. Det krävs också en hel del erfarenhet och ”lokalsinne” för att lyckas här. Flera hål svänger kraftigt och har blinda utslag.

Ett plus för riktigt bra par treor!

Litet minus för att du inte får samma spektakulära vyer som på grannbanorna.

Skick: 5
Kommentar: Kanske är det så att man på Kilmarnock (Barassie) Golf Club har snabbast greener i Ayrshire – och det säger inte lite då man har höjdare som Prestwick, Troon, Western Gailes och Turnberry i området.

Estetik: 3
Kommentar: Det är en fin och trevlig bana, men du kommer inte upp i de där riktiga höjderna.

Atmosfär: 4
Kommentar: Klassiskt skotsk klubbhus av den bättre graden. Medlemmarna har som brukligt sina egna lokaler, och dit får du som gäst inte gå så länge du inte är ”inbjuden”
Samma sak gäller i omklädningsrummen där medlemmar skiljs av från gäster.
Det är med andra ord precis som det ska vara på de brittiska öarna.

Resturang: 3
Kommentar: Långsam service men också relativt gott för att vara i den här delen av världen.
Mitt val faller på en steak panini – som faktiskt funkar hur bra som helst.

Förresten sägs det att världens bästa fish & chips finns i hamnen nere i Troon – men att ha bäst fish & chips är det å andra sidan många som påstår sig ha.

Boende: 4
Kommentar: Vi bor på två hotell olika under resans gång. Gailes Hotel som ligger precis vid Glasgow Gailes och Western Gailes, och så Faulty Towers, eller förlåt jag menar så klart South Beach Hotel.
Även om det är långt ifrån det bästa jag bott på har South Beach faktiskt en svårslagen charm.

 

Totalt betyg: 22/30

 

Följ Golfbloggen på Twitter: @mhardenberger
Facebook: Golfjournalist Martin Hardenberger
Instagram: Hardenberger