Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Golfbloggen i Skottland: Royal Troon, Postage stamp och hur man egentligen blir ”Royal”

Det har gått två år sedan jag senast besökte Royal Troon i det magiska golfdistriktet Ayrshire i Skottlands västra delar.
Först av fem stopp är ”Postage Stamp” och platsen där Henrik Stenson 2016 bärgade Sveriges första majortitel på herrsidan.

När Rory McIlroy träningsspelade inför British Open 2016 behövde han sex slag för att ta sig ur högerbunkern. Kort behöver inte vara lätt…Foto: Jamie Darling.

LYSSNA: Nytt avsnitt av podcasten Martin Möter – Prestwick, The Open och dagen då världens bäste dog av hjärtesorg

När vi svänger in på den stora parkeringen framför Royal Troons nästan lika stora klubbhus är det en tanke som slår mig.
Vad krävs egentligen för att en klubb ska få kalla sig Royal?
Svaret får jag när jag köper en putterheadcover tatuerad med Postage Stamps samtliga mått.

Den första klubben att kalla sig kunglig var Perth Golfing Society. Klubbens kapten Lord Kinniard begav sig 1833 till London för att ta ett snack med King William IV. Kinniard frågade kungen om han ville gå med i Perth Golfing Society och om de därmed fick kalla sig Royal Perth Golfing Society.
William sa ”kör till!” och sagan om de kungliga golfklubbarna hade fått sitt första kapitel.

På hål elva hittar du ett av de brittiska öarnas svåraste utslag. Par fyra-hålet mäter 440 meter från backtee, och allt du ser (bortsett från tågspåret till höger) är gorse.Foto: Jamie Darling.

Året efter nådde även The Royal and Ancient Golf Club i St Andrews kunglig status.
1870 försökte sig Royal Aberdeen sig på en fuling och utnämnde sig själv till Royal, när man sedan stämde av med hovet nekades man namnet.
Under 1800-talets sista år upprättades en formel ansökningsprocess och 1903 blev även Royal Aberdeen Royal.

LÄS MER: Här hittar du alla Golfbloggens resereportage

Vägen till British Open

När Royal Troon för tre år sedan agerade scen för en av de mest minnesvärda bataljerna golfvärlden skådat var det nionde gången man hade värdskapet för The Open Championship.
För detta har man ett gäng framåttänkande medlemmar att tacka.

När klubben grundades 1878 och banan lades ut (bara ett stenkast från Prestwick som vid den tiden var frekvent hem för The Open) var det nämligen inte på tal att man en dag också i Troon skulle få arrangera den klassiska tävlingen.

Härifrån kan man också se avgörandet i en golftävling. Bilden är tagen i Royal Troons klubbhus.Foto: Martin Hardenberger.

Men på Troon Golf Club hade man inflytelserika vänner. Hertigen (Duke of Portland) ägde strandnära mark och lät sina undersåtar Frederick J Turner och dennes son J Harling Turner att börja arbeta med marken. Klubbens kapten James Dickie höll i spakarna och man anlitade även Charlie Hunter, dåvarande banskötare på Prestwick, för att se till att skicket blev tipptopp.
Det dröjde inte länge innan man hade fått i ordning sex greener och spel kunde inledas.

Allting var vid det här laget fortsatt i sin linda och det var först när man 1882 bad George Strath ta hand hand om medlemmarnas trasiga svingar (och klubbor) som planerna om först 12 och sedan 18 hål tog fart.

PODCAST: Gunnar Mueller – en upptäcktsresande i golfens tjänst

Så föddes Postage stamp

Detta år byggdes också ett nytt klubbhus ditt herrklubben flyttade medan damernas klubb nu fick det ursprungliga huset till sitt förfogande.
1884 stod de 18 hålet klara. Det var i stort sett samma sträckning, om än lite kortare än den vi spelar i dag.

1887 tog Willie Fernie (som vann British Open 1883) över pro-ansvaret från George Strath och det är tack vare honom som golfare från alla världens hörn lockas till vad som då fortfarande bara hette Troon Golf Club (alltså inte Royal).
Under hans 37 år på klubben såg han nämligen till att banan förbättrades på flera ställen, och det var också han som designade och lade ut hål nummer åtta; The Postage Stamp.

14:e green. Här sänkte Henrik Stenson en riktig dräpare när han vann British Open 2016.

Slår du ut på tågspåret ska du också skylla på Willie Fernie, han ritade nämligen även hål 11. Ett hål som enligt många proffs har The Open Championships svåraste utslag.

Wimbeldon-mästarinnan också bäst på golf

1900 hade medlemsantalet nått 700 personer och fyra år senare arrangerade man sin första riktigt stora tävling. The Ladies Championship vanns av Lottie Dod – som också var femfaldig mästarinna av Wimbeldon.
Detta var den första av 38 öppna tävlingar, varav nio varit Open Championships och det senaste alltså vanns av Sveriges Henrik Stenson.

1978 fick Troon Golf Club sin kungliga status. Man blev alltså Royal Troon Golf Club samma år som man fyllde 100.

Betyg

Skala:
1 Geting: Underkänt
2 Getingar: Godkänt
3 Getingar: Hög Svensk klass
4 Getingar: Internationell toppklass
5 Getingar: Världsklass

Layout: 5
Kommentar: Postage stamp. Postage stamp. Postage stamp.
Par trean mäter bara 1oo meter och spelas nedför, ändå är det ett av de mest diaboliska och retfullt svåra par treor jag spelat.
Dessutom rakt ut mot havet.
Detta är en av de bästa par treor jag spelat.

Näst bästa hålet måste vara elvan. Utslaget – från tee ser du bara gorse och tågspår – har satt skräck i tusentals golfare.

Sett till det stora hela är det de första nio du behöver skrapa ihop dina poäng. Inte minst om du spelar i den ”vanliga vinden”. De sista nio är nämligen bland de svåraste som går att hitta i British Open, och de spelas dessutom allt som oftast i en pinande hård motvind.

Skick: 5
Kommentar: Det har gått nästan på dagen två år sedan mitt första besök på Royal Troon. Och banan är denna gång i samma fina skick. Det är hård och har fin turf, på greenerna rullar det som på en nyvaxad och vältränad bringa, och ruffen påminner om Ian Poulters frisyr från tidigt 00-tal.

Lika som bär?

Estetik: 4
Kommentar: Royal Troon är absolut inte någon av de vackraste British Open-banorna. Charmen finns i det råa, svåra och förrädiska. När det kommer till skick och skotskhet är den dock svårslagen.

Atmosfär: 5
Kommentar: Givetvis helig mark för oss svenskar i och med Stensons bragd. Klubbhuset är ett muséum med tavlor och bucklor. Marine Hotel ligger bara meter från 18:e fairway och green, och i byn med cirka 15 000 invånare är whisky-provning den stora grejen. Samtidigt så är det hela lite så där skönt sunkigt som det bara kan vara på de brittiska öarna.  Vi golfnördar trivs som fisken i vattnet.

Tänk på att du måste vara ute i god tid för att boka din starttid. Bara ett fåtal timmar om dagen är för gäster.

Resturang: 3
Kommentar: Vid mitt förra besök bodde jag på klassiska Marine Hotel. Jag minns att jag vid min ankomst fick en macka som fick mig att vilja åka hem igen.
Klart bättre är maten på South Beach Hotel där det för kvällen blir havskräftor. Det är lite John Cleese och Faulty Towers över det knarriga hotellet, men det är också svårt att blunda för charmen.
Ska jag rekommendera en restaurang så blir det innestället Lido som håller riktigt bra klass hela vägen från förrätt till desert.

Maten på klubben? Den vanliga degklumpen, pasta med sås utan kryddor eller soppa.

Boende: 4
Kommentar: Måste säga att jag gillar South Beach Hotel, det är udda men också mysigt. Ägaren är supertrevlig och faktiskt medlem på Royal Troon.
Hittar du ner i baren (där man faktiskt har schysst käk) finns där en riktigt god lokal golfgin som producerats av Eden Mill.

 

Totalt betyg: 26/30