Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

THE OPEN-KRÖNIKA: Shane Lowrys sagoslut redan en klassiker

Han bars fram av en publik som trotsade både monsunregn och Atlantvindar.
Shane Lowrys  seger på Royal Portrush var en uppvisning av en urirländare, en uppvisning i mental styrka – och en show som redan är en klassiker.

Shane Lowry knöt näven. The Open hade inte spelats i Nordirland sedan 1951 – när tävlingen återvände bjöds man på ett sagoslut.
Foto: TT

LÄS MER: HÄR LÄSER DU ALLT OM BRITISH OPEN

Kvällen inför avgörandet prydde ett barnsligt leende Shane Lowrys ansikte. Han talade om vikten av att vara öppen med sina känslor och berättade hur coachen Neil Manchip och caddien Bo Martin får honom att dela med sig av känslor som både kan vara läskiga och ge fjärilar i magen.
”Vi pratar om allt, om olika scenarior och vad som kan hända. När jag är öppen om hur jag känner, det är då jag kan få ut mitt bästa. När jag är nervös så vill jag prata om det. Om jag inte lättar på trycket bygger jag upp oro”, sa Lowry innan han berättade hur han på Valderramas 17:e hål för några år sedan nästan gjorde i byxan så nervös han var.
”Jag tycker om att säga som det är”, tillade han.

LÄS MER: Lowry – ”Jag är en annan person nu”

Skulle han tappa det igen?

När Shane Lowry peggade upp för att inleda den sista rundan av sitt livs viktigaste golftävling såg det ut som han var nära på att göra i byxan igen.
Bo – caddien som han måste ha hittat via FaceApp och som ser ut som en 20 år äldre version av Shane själv – gjorde vad han kunde för att lugna.
Men det var ingen lätt uppgift.
Lowrys första utslag loopade ner i ruffen till vänster, nästa slag gick ner i en bunker och snart skulle en halvlång putt för bogey vänta.
När Tommy Fleetwood samtidigt gav sig själv en fin birdiechans såg det ut som att den fyraslagsledning Lowry sovit på minst skulle halveras och att tävlingen skulle få nytt liv.

LÄS MER: SÅ ÄR DET ATT SPELA BRITISH OPEN-BANAN

Tre år tidigare hade Lowry tappat en fyraslagsledning i US Open på Oakmont. Nu tog fansen sig för huvudet och Lowry grimaserade uppenbart stressad.
Skulle det hända igen? Den här gången framför familj, vänner och en rekordstor British Open-publik som inget annat ville än att han skulle lyckas.

Men Tommy Fleetwood missade sin birdieputt, några sekunder senare sänkte Lowry en ganska lång bogeyputt och vad som kunde ha varit ett skift om tre slag stannade på ett. Under lördagens runda så hade den skäggprydde irländaren spelat i eufori och glädjerus. Men aldrig hade lättnaden varit som nu och helt plötsligt var momentum med Lowry igen.

PODCAST: Alexander Björk om pappalivet på touren, Phils överraskning och beslutet som definierat karriären

Detta var Shane Lowrys helg

Årets tre första majortävlingar hade vunnits av amerikaner. Senast de kammat hem alla fyra var 1982. Men det här var en vecka då det inte ville sig för jänkarna.
Brooks Koepka var på förhand den främsta utmanaren. Men majorspecialisten som kommit 2-1-2 i Masters, PGA-mästerskapen och US Open inledde med den sista rundan med fyra raka bogeys – fyra raka bogeys hade han inte gjort sedan en Challengetourtävling för många år sedan i Kazakhstan.

Varken Brooks, hans amerikanska kompisar eller engelsmännen Lee Westwood och Tommy Fleetwood kom särskilt nära.
Publiken bar fram Lowry och regnet och hårda vinden bet inte på honom på samma sätt som det bet så många andra.

Söndagen den 21 juli klarade Shane Lowry av ett fem timmar långt mentalt test.
Detta var hans helg – och en uppvisning som redan är en klassiker.

 

Följ Golfbloggen på Twitter: @mhardenberger
Facebook: Golfjournalist Martin Hardenberger
Instagram: Hardenberger