Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

LPGA-mästerskapen: ”Vi behöver någon att heja på”

Årets tredje dammajor spelades i Chaska inför närmast sörjande och var på amerikanska sportbarer lika sällsynt som en sanning från Donald Trump.
Återigen belystes det uppenbara.
Västvärlden behöver en ny superstjärna för att lyfta intresset. En profil som fascinerar och som vi kan heja på.

BILJETTERNA ÄR SLÄPPTA – HÄNG MED GOLFBLOGGEN TILL PORTUGAL

Inför US Open uttryckte sig Tiger Woods tidigare tränare Hank Haney på ett sätt vars klumpighet och burdusa ton bara kan jämföras med den amerikanske presidentens Twitter-konto.
”Jag kan inte namnen på mer än sex spelare på LPGA-touren. Så länge jag inte behöver ge dig ett förnamn skulle jag gissa på Lee, då hade jag nog haft bra chans. Utöver Lexi Thompson, och Michelle Wie som ju är skadad känner jag ju inte till så många”, sa Haney när han skulle tippa vinnare i det radioprogram han senare sparkades från.

Allmänheten bryr sig inte

Haney fick utstå hård kritik både från aktiva och före detta spelare.
Sedan vann Jeongeun Lee6 – som valt att sätta en sexa efter sitt namn då hon var den sjätte spelaren med samma att spela på proffstouren.
Komiskt? Absolut.
Intressant? Ja.
Problem? Kanske, när det kommer till det västerländska intresset för damgolf i stort.

Jag befinner mig i skrivande stund i USA och San Diego där jag veckan efter att ha bevakat US Open för herrar hade planerat en veckas semester. Men då jag är en sann golfnörd ville jag så klart också denna vecka följa årets tredje major på damsidan och tänkte att detta kunde göras på någon trevlig bar i vad som utvecklats ett mikrobryggeriernas Mekka.
Mission impossible. Intresset för tävlingen är noll och nada.
I stället fick jag förlita mig till en liten lägenhet och Viaplay.

Samtidigt så kan jag inte räkna till hur golffans jag sett gå runt med tröjor och kepsar med US Open 2019 och Pebble Beach tryckt på dem.
Och på golfklubbarna i San Diego visades tävlingen som spelades i bakfyllan av detta, Traveller’s Championship.

Anonyma stjärnor

Det går att både tycka och tänka mycket när det kommer till damgolf, hur den bevakas i medierna och vad som är vägen framåt. Det går att diskutera allt ifrån kvalité och underhållningsvärde till om mediernas roll är att ge tittare och läsare vad de vill ha för stunden eller om det också finns en poäng i att vara progressiv och att jobba för jämställdhet.

En sak som fascinerade mig i mitt sökande efter information om tävlingen var att man från LPGA-tourens egna Twitter-konto försökte skapa intresse genom att dela med sig av uppsnacket. I flera videor man delade stod den snubbe på drygt 30 och intervjuade en gubbe på drygt 60.

Gubben på drygt 60, som i detta fall agerade expert, heter Ron Sirak och är en av världens mest respekterade golfjournalister. Men hade det inte representerat produkten bättre med en kvinnlig expert eller reporter?
Kanske en intervju med Annika Sörenstam eller Juli Inkster, spelets egna profiler.

Vi behöver någon att heja på

Damgolfen har de senaste åren dominerats av Asien och Oceanien. Sedan 2010 har 24 av 34 majors vunnits av spelare från någon av dessa två kontinenter, och av de västerländska spelarna så är det bara Stacy Lewis som vunnit mer än en stor tävling under de här åren.
Lewis har vunnit två och karriären är dalande.

Fixstjärnan Michelle Wie verkar ha gjort sitt och Amerikas just nu stora hopp Lexi Thompson kämpar på och har sina fanns.

Åtta av de tio bästa på världsrankingen kommer i dag från Asien eller Oceanien. Samtliga av dessa åtta är fantastiska golfare och idrottare, men det krävs ingen kärnfysiker för att räkna ut att spelet ut ett intresseperspektiv skulle må väldigt bra av en ny europeiskt eller amerikanskt fenomen á la Annika Sörenstam eller Tiger Woods.

En profil.
Vi behöver någon att heja på.