Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

US OPEN-KRÖNIKA: Bara en spelare ville vinna när Woodland blev ”last man standing”

9 215 spelare kvalade för att spela i US Open.
Det var som att bara en ville vinna när Gary Woodland blev ”last man standing”.

På Montereyhalvön hör hajattacker inte till ovanligheterna och likt vithajar med blodad tand kom tungviktarna efter Gary Woodland.

NU ÄR BILJETTERNA SLÄPPTA – HÄNG MED GOLFBLOGGEN TILL PORTUGAL

Justin Rose började gjorde birdie på ettan och gick upp jämsides.
Brooks Koepka visade varför han vunnit fyra av de åtta senaste majortävlingarna när han puttade fem puttar på lika många hål, gjorde fyra birdies och på allvar blandade sig i diskussionen.
Henrik Stenson gjorde fyra birdies sina första åtta och både Adam Scott och Xander Schauffele gick sex under par sina första nio.

Helt plötsligt hade US Open utvecklats till ett getingbo där alla utom tigern var välkomna. Men Woodland höll tungan rätt i mun, darrade inte på manschetten, och gjorde två birdies sina första tre hål.

Men sedan ändrades allt.

Som att ingen ville vinna

Justin Rose hade under nästan hela tävlingen tvingats förlita sig på sin puttning. Engelsmannen slog bollen för dåligt och med tiden skulle stressen ta ut sin rätt.
Efter 38 enputtar på 67 hål missade han till slut en kort och halkade två bakom Woodland.
Australiern Adam Scott – mannen med den silkeslena svingen – slog out of bounds och vår svenske isman Henrik Stenson gjorde två raka bogeys.
Det var som att ingen ville vinna den 119:e upplagan av tävlingen som anses vara den svåraste av dem alla att vinna.

Gary Woodland hade inför US Open vid sju tillfällen haft ledningen inför den sista rundan på PGA-touren.
Inte vid ett enda av de tillfällena hade han lyckats knyta ihop säcken.

Woodland har lärt av missarna

Men det som definierar vinnare är att de lär sig av sina misstag.
Efter att ha vacklat en aning tog Gary Woodland på det 14:e hålet ett beslut som skrek ”jag vill vinna det här”. Han gick för green med andraslaget på par fem-hålet nummer 14, lyckades och kunde så småningom putta i för birdie och två slags ledning.

På 17:e slog han sedan ytterligare ett mästerligt slag. Efter att ha missat utslaget plockade han sin pitch (som han faktiskt slog från green) kirurgisk rent och bollen drog i handbromsen precis vid hål.
Inför 18 var Woodland två före Brooks Koepka.

Just Koepka – mannen som vunnit fyra av de åtta senaste majortävlingarna och som hade chansen att bli först sedan 1905 att vinna tre raka US Open – hade i stort sett samma minut som Woodland praktiserat kirurgi på 17:e duffat sin chip på 18:e och därmed serverat pokalen på vit duk till sin kollega.

Att Woodland dräpte en putt över hela 18:e green för att vinna med tre slags marginal var därefter inget annat än grädden på moset för den 35-årige Kansas-killen.
Som lite krydda på grejerna slår hans vinnarscore om 13 under par dessutom Tiger Woods från 2000 med ett slags marginal.

LÄS MER: Norrman blev tidernas bäste amatör

Förbered er för en ny massaker

Det var dock en annan typ av golftävling än när Tiger Woods 2000 var ensam spelare under par och vann med 15 slags marginal.

Flera kritiker menade i år att USGA satt upp banan för lätt, och att scorerna var för långt under par.
USGA hade tagit hjälp av den lokale (och riktigt coola) caddie-ikonen Casey Boyns och nu fick man ryggdunk av (vad kan tyckas) bekväma spelare.
Spelarna å sin sida njöt. Phil Mickelson menade att Pebble Beach separerade de bra från de dåliga, och Zach Johnson tyckte greenerna var perfekta.
Själv vill jag att US Open ska vara ännu mer av en ”survival of the fittest”, och ha en vinnarscore runt par snarare än dryga dussinet under.
Att US Open ska vara svårt har genom åren gett tävlingen det epitet och särställning den har i dag och dessutom är det bara ju något spelarna får genomlida en av årets 52 veckor.

Om vi likt 1974 får en ny ”massacre at Winged Foot” avgörs av hur mycket makt spelarna fått över USGA.
Jag hoppas nästan på en ny massaker.
För detta kändes nästan lite mesigt.

 

PODCAST: Martin Möter Marcus Kinhult – om att pekas ut som den näste Stenson, hantera motgång och att sparka sin caddie

 

Följ Golfbloggen på Twitter: @mhardenberger
Facebook: Golfjournalist Martin Hardenberger
Instagram: Hardenberger