Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

MASTERS: Tigers Woods långa resa – från toppen till botten och tillbaka

1997 vann Tiger Woods för första gången på Augusta National.
22 år senare har han gått igenom mer än vad någon någonsin skulle kunna föreställa sig.
Det har varit en resa från toppen till botten och tillbaka.
– Cirkeln har slutits, säger Woods.

Woods skriker ut glädjen tillsammans med familjen.
Foto: TT

LYSSNA: Ny podcast ute nu – lyssna på Martin Möter 

– Han är hela anledningen till att jag och de i min generation spelar golf, sa Brooks Koepka efter att han vunnit PGA-mästerskapen i fjol.
Att Tiger Woods där och då var nära på att vinna en major igen var inget annat än ett mirakel. Han hade 15 månader tidigare genomgått sin fjärde ryggoperation och denna gång betydde det steloperation i ländryggen.

Vi spolar fram till den 14 april 2019.
Tiger Woods har puttat i US Masters sista putt. Precis som 2005, när han senast vann den anrika tävlingen, bär han en röd polotröja och svarta byxor.
Bortsett från att Woods i dag är betydligt tunnhårigare är det som att ingenting förändrats på 14 år – men i själva verket kunde det inte vara mer annorlunda.

Rankar segern högst av alla

Tiger Woods har sedan dess varit inte bara varit igenom rygg- och knäoperationer. Han har släpats i smutsen gång på gång efter att otrohetsskandaler och poliskonfrontationer granskats offentligt.
– Jag skulle ranka den här segern högst, det måste vara så efter allt jag varit med om, sa Tiger Woods efter att han på söndagen för femte gången i karriären fått dra på sig den gröna kavajen som delas ut till vinnaren av US Masters.

För att till fullo förstå vem Tiger Woods är och resan han gjort måste man känna till hans barndom. Uppväxten med pappa Earl och mamma Kultida.
För där finns sanningen. Det var pappan som drillade honom likt en militär och som tog med honom för att svinga golfklubbor i tv redan som fyraåring. Det var mamman som både lärde honom meditera och sa till honom att äta konkurrenterna levande.

Tiger Woods och Nick Faldo 1997.
Foto: Scanpix.

Han fick tidigt lära sig vad Tiger själv kallar ”mental toughness” och det var därmed en killer utan pardon som erövrade världen och Augusta National 1997.
Woods vann med hela tolv slag före tvåan Tom Kite.
Men det var inte bara mentalt han var stark. När Woods vann den där segern 1997 slog längre än alla andra.
– Jag var den ende som gick på gymmet då. Jag var egentligen helt ensam bortsett från Vijay Singh som också tränade. I dag tränar alla på touren och spelarna är både större och starkare. Nu tränar ju till och med Phil Mickelson, skojar Woods när han efter årets seger får frågan om hur han under sin karriär påverkat golfen.

Hjälteglorian föll

Woods blev proffs 1996 och segern på Augusta 1997 gav karriären en kickstart. Woods inkasserade segrar på löpande band och när han kammade hem PGA-mästerkapen 2007 var det nummer 13 i ordningen. Woods var då bara 31 år gammal.

Nästa sommar vann Woods sin senaste major; US Open.
Han lyckades trots ett brutet ben ta sig till särspel och slog sedan Rocco Mediate över 18 hål på måndagen. Segern är en av de mest minnesvärda i idrottshistorien.
– Jag förstår än i dag inte hur han gjorde det, sa Rocco Mediate i samband med förra årets tävling.
Men efter segern förändrades allt. Woods opererade sitt ben och blev borta under en längre tid. Samtidigt började ryggen ställa till det allt mer och i november 2009 föll hjälteglorian fullständigt när världens kanske mest uppmärksammade otrohetsskandal såg ljuset.

Den 25 november 2009 publicerade magasinet The National Enquirer den första av en rad skakande artiklar kring Woods privatliv. I den första hävdades att världsstjärnan haft en affär med nattklubbsägaren Rachel Uchitel. Uchintel nekade till påståendena.
Två dagar senare, 2.30 på natten, lämnade Woods sitt hem i södra Florida och inte långt därifrån kraschade hans Cadillac Escalade i en vattenpump.
Woods lät efter incidenten meddela att han inte skulle närvara vid sin egen välgörenhetstävling några veckor senare och inte eller spela några av årets återstående tävlingar.
Bilden blev snabbt allt klarare, otrohetsskandalen var ett faktum.
Den 2 december – efter det att US Weekly rapporterat om en kvinna som hävdat att hon haft sexuellt umgänge med Woods – bad han i ett pressmeddelande om ursäkt för sina felsteg. Inom de kommande dagarna hävdade ytterligare ett dussintal kvinnor att de också haft samlag med Woods.

Skilde sig med Elin Nordegren

Som en konsekvens av otrohetsskandalen bröt flera storsponsorer med Woods.
Än värre: hans svenska hustru, och mamman deras två barn, Elin Nordegren begärde skilsmässa.

Detta var bara början på några helvetesår för den amerikanska storstjärnan. Skadorna duggade nu allt tätare och under säsongerna 2014-2017 spelade Woods ytterst sparsmakat med tävlingar. 2014 kom han inte till spel i årets två första majors och säsongerna 2016-2017 spelade inte alls.

För drygt två år sedan arresterades Tiger Woods av en polis i Jupiter Island, Florida. Han misslyckades då med att böja sig ned för att nudda vid sina tår, ett test polisen använde för att kontrollera hur påverkad Woods var.

Det skulle senare framkomma att Woods för att lindra massiv ryggsmärta stoppat i sig en cocktail av mediciner så stark att han helt enkelt däckade bakom ratten på sin Mercedes.
Ett par månader senare bekräftade han för amerikanska medier att han fortfarande hade så ont i ryggen att han inte ens kunde åka golfbil. 

Blev sin egen tränare

Vägen tillbaka började med ett uppbrott. Woods sparkade i december 2017 svingtränaren Chris Como för att anställa en ny. Sig själv. Han skulle nu likt tennisens Roger Federer ensam bära ansvaret.
– Sedan jag stelopererades har jag jobbat hårt för att lära känna min kropp och sving igen. Jag har gjort detta genom att förlita mig på min känsla och det jobb jag tidigare lag ned tillsammans med Chris. Men för närvarande så tror jag det är bäst att jag fortsätter på egen hand, sa Woods då i ett pressmeddelande.
Woods motiverade beslutet med att ”ingen tidigare varit med om det han går igenom” och att det var han som kände till sin kropps begränsningar bäst.
– Jag är i ett oupptäckt land. Ingen har tidigare tvingats steloperera ryggslutet och sedan försökt slå den typen av slag som jag gör. Jag måste försöka klura ut det själv, och det är faktiskt svårare än vad folk inser. Jag är verkligen nöjd med hur långt jag kommit.

Sakta men säkert började formen återfinna sig.
Tiger Woods gick i ledarboll i The Open Championship på Carnoustie och var sedan också nära att vinna i PGA-mästerskapen i St. Louis.
Den första segern kom sedan i Fedex Cup-slutspelets final på East Lake i Atlanta i september månad.
– Den segern betydde mycket för mig. Jag hade varit nära några gånger men inte lyckats vinna. I den tävlingen var de 30 formstarkaste spelarna med och jag insåg att jag äntligen kunde vinna tävlingar igen, säger Woods.

Foto: TT

Eufori tillsammans med familjen

Ett halvår senare vann han en än mer betydelsefull seger. Framför ögonen på barnen Charlie och Sam, flickvännen Erica Herman och mamma Kultida fick Woods återigen trä på sig den gröna segerkavajen – och han fick göra det där det hela startade.
Han gjorde det inte som det till synes kallblodiga rovdjur han en gång var.
Han gjorde det som en varm, ödmjuk och framför allt väldigt glad familjefar.
– Jag är hes från att ha skrikit så mycket. Jag minns inte vad jag gjorde direkt efter segerputten. Men jag skrek. Det känns som att cirkeln har slutits. Det var fantastiskt att ha mina barn här. Min pappa var här när jag vann 1997 och nu är det jag som var pappan.
– Det är överväldigande, med allt som hänt. Jag kunde inte vara gladare. Att få dela detta med mina barn är fantastisk. Jag finner inte ord.

Nu siktar han på att erövra Jack Nicklaus rekord på 18 majorsegrar.
– Jag ska njuta av nummer 15 först, men kommer säkert snart att börja tänka på det.

 

Följ Golfbloggen på Twitter: @mhardenberger
Facebook: Golfjournalist Martin Hardenberger
Instagram: Hardenberger