Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Golfbloggen

Golfens sålda själ

Golf, ett gentlemannaspel där ärlighet varar längst.
Det är så jag alltid har sett på spelet och vad som gjort att jag precis som så många andra högaktat de värderingar som kommer med det.
Men hur rent mjöl har man egentligen i påsen?
Håller proffstourerna på att sälja spelets själ?

Challengetourfinalen avgörs i år i Ras Al Khaimah. Här ett foto på det 18:e hålet.Foto: Martin Hardenberger

Det har gått nästan på dagen två år sedan första gången jag träffade mannen som jag då benämnde som Europatourpampen.

Vi talade då om etiska dilemman och hur man på Europatouren (och Challengetouren) spelade tävlingar i länder som i hög utsträckning förknippas med diktatur och brott mot mänskliga rättigheter.
Han skulle samma kväll åka vidare till Turkiet där Turkish Airlines Open spelade trots överhängande säkerhetsrisker, och trots att de turkiska myndigheterna ljugit för touren gällande den rådande situationen.
Det hade då bara dagar tidigare rapporterats om både missilattacker och bilbomber i turistområdet Antalya, inte långt ifrån spelplatsen.

Tävlingen spelades till slut och det hela blev väldigt lyckat.

Denna fredagsmorgon träffas vi på nytt. Av en slump hamnar vi mitt emot varandra vid frukosten, kort innan den tredje dagens spel av årets Challengetour skulle dra igång.
Förra året spelades Challengetourfinalen i Oman, och i år spelas den i ett annat emirat; Ras Al Khaimah.
Lägg till detta att Europatourens final DP World Challenge flera år i följd spelats i Dubai.
Golfen kommer dit (olje)pengarna finns, och visst är det så att man i viss utsträckning i och med detta sålt sin själ och gått emot sina grundläggande värderingar?

Ett politiskt ställningstagande

Den senaste, och den kanske mest anmärkningsvärda, nyheten är att Europatouren 2019 åker till Saudiarabien – det land som de senaste åren kanske i störst utsträckning av alla uppmärksammats för sin brist på jämställdhet och sina övertramp när det kommer mänskliga rättigheter.
Man åker dit för att spela om stora prispengar som bortsett från Rolex Series och WGC-tävlingarna på hela ET-säsongen bara slås av Dunhill Championship.
Det går att argumentera för att touren – på många sätt spelets ansikte utåt – släpper sina värdegrunder för att åka dit pengarna finns.
Signaler sänds oavsett om man åker dit eller ej.
Det sägs att politik och idrott inte hör ihop.
Men det är ofrånkomligt.
Politik och idrott går ofta hand i hand.
Därför är det beklämmande att golfen inte håller fast vid sina värdegrunder.


LÄS MER: Spelarna kritiska till nya tourschemat – ”Åker inte om jag inte måste”


Självfallet är det så att allt handlar om cash.
Under frukosten i Ras Al Khaimah:
”De betalar för sammanhanget stora summor för att vi ska komma hit”, säger pampen som under flera år varit en av Europatourens mäktigaste män.
Det här är ingen välgörenhetsverksamhet. Det är big business.
Det går att påstå att Europatouren kommer till de här delarna av världen för att hjälpa spelet växa. Men sanningen är den att turism, även om intäkterna ännu inte är i paritet med oljepengarna, en dag sannolikt kommer ersätta oljan som arabvärldens främsta inkomstkälla.
Inte minst nu vi globalt äntligen börjat inse att koldioxidutsläppen måste minskas.
Kanske kommer oljans värde i takt med att vetskapen sprider sig att minska?

Money, Money, Money!

Att touren kommer hit innebär värdefull reklam gentemot soltörstande golfare.
Man skulle kunna se det som en win-win-situation där oljan ger feta prispengar, men man skulle också kunna se det som att Europatouren (som också äger Challengetouren) likt blodiglar så länge de kan suger ut så mycket pengar som möjligt.
Reklamen är dyr.

I Ras Al Khaimah finns två golfbanor.
Jag har fått chansen att spela båda och det råder ingen tvekan om att veckans Challengetour-bana Al Hamra är den bättre.
Banan grundades 2007 och runt den hittar vi många av världens ledande hotellkedjor; Hilton och Ritz-Carlton för att nämna två.
Det är ett fint ställe, 100 meter från banan finns en enorm sandstrand som i skrivande stund ockuperas av tiotusentals turister.
Men med handen på hjärtat finns det många banor som skulle lämpa sig bättre för en tourfinal.

Haitham Mattar, VD på Ras Al Khaimah Tourism Development Authority:
– Högt profilerade evenemang som Ras Al Khaimah Challenge Tour Grand Final hjälper oss att öka antalet internationella besökare till regionen. Vi vill visa upp vårt vackra landskap, våra fina stränder och vår öken. Våra berg lockar också folk som vill slappna av i en ännu lyxigare omgivning.

Kan allt köpas för pengar?

Frågan är om Haitham Mattar insett att allt som visats av Challengetouren på svensk tv är en timme om dagen i Viasat Golf mellan 22-23.
Motsvarande tider i engelska Sky Sports Golf är samma klipp, men tre gånger om dagen.
I Ras Al Khaimah finns inte som i Dubai logistiken för att växa till att bli en Europatourtävling av rang och på det .
Undrar om de känner att de får valuta för pengarna…

Golfen är big business.
Prispengarna kan ibland förefalla monstruösa.
Men det är ingenting gentemot summorna som rör sig bakom kulisserna.
Summorna som köper golfens själ.

Hur långt är man egentligen villig att gå för pengar?
Kan allt köpas för pengar?
Det är frågor man nu måste ställa sig.



Följ Golfbloggen på Twitter: @mhardenberger
Facebook: Golfjournalist Martin Hardenberger
Instagram: Hardenberger