Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jean Van de Velde: Världens mest älskade förlorare

Han skulle ta en historisk fransk seger i den mest historiska av tävlingar.
Istället är namnet Jean Van de Velde i dag synonymt med tidernas värsta kollaps.
– Det som hände mig hade redan hänt nästan alla spelare den veckan, enda skillnaden var att nu inträffade det på det sista hålet, säger han.

Foto: AP

Året var 1999.
Carnoustie, den kanske svåraste banan av de 14 värdbanorna, var för sjätte gången platsen för The Open Championship.
Fransmannen Jean Van de Velde stod på 18:e tee.
Det var söndag eftermiddag. Han skulle slå sitt 72:a utslag och vad som var tänkt att vara det sista för tävlingen. Han ledde den mest klassiska av golftävlingar med tre slags marginal.
– Jag ledde inte med tre slag, det var två. Justin Leonard framför mig hade inte spelat klart. Han slog också i vattnet, droppade och gjorde bogey, säger Van de Velde i en intervju med Viasat Golf.

Inte sedan 1907 hade Frankrike lyckats vinna en major på herrsidan. Då vann Arnaud Massy The Open på Royal Liverpool.
Catherine Lacoste vann sedan 1967 som amatör US Open för damer.
Men det hade varit sparsmakat med franska framgångar inom golfen och en seger för Van de Velde skulle med andra ord kunna innebära ett nytt genombrott för spelet i hans kära hemland.
Istället svarade han för tidernas mest omskrivna kollaps.

LÄS MER: Golfbloggen på drömresa – Thracian Cliffs

Van de Veldes extrema otur

Utslaget seglade höger. Men låg bra.
Nu handlade det om att ta sig över den kända bäcken Barry Burn, en bäck som likt en tavla ramar in 18:e fairway och som straffat många.
– Om jag funderade på att lägga upp mig innan bäcken? Nej. Från där jag stod gick fairway diagonalt och var svår att träffa. Dessutom är det inte så jag spelar golf, säger Van de Velde.
Också inspelet gick höger.
Bollen träffade en av de stolpar läktaren var uppbyggd på och studsade rakt tillbaka, över bäcken.
– Bollen träffade en bit metall som inte var mycket större än bollen själv.
Van de Velde hade nu på nytt ett slag över Barry Burn. Han hade bara 50 meter till flaggan, men bollen låg nu djupt begraven i den knähöga, fuktiga och tjocka ruffen.
Det var som att slå i taggtråd.
Bollen gick ned i vattenhindret.

LÄS MER: Golfbloggen testar Titleist nya premium-boll

Klassiska foton

Och nu skulle ett av de mest klassiska ögonblicken i golfens mest klassiska tävlingar utspela sig.
Van de Velde tog av sig skorna och klev ned i vattenhindret.
Hela världen frågade sig; skulle han spela därifrån? Bollen låg ju minst en decimeter under vattenytan.
– Jag var ganska lugn när jag gick ned där. Sedan insåg jag att bollen var för djupt under vattnet, det skulle inte gå. Jag fick plocka upp den och gå tillbaka.
Under minuterna som gått medan Van de Velde tagit av sig sina skor och strumpor hade tidvattnet dragit in. Han hade inget val mer än att ta på sig igen och på nytt droppa bollen i den djupa ruffen.

Kamerablixtarna smattrade av och scenerna var dramatiska på ett nästan filmiskt vis.
Huvudpersonen var given.

Med sitt femte slag fick Van de Velde bollen över vattnet.
Men den gick i stället ned i en bunker.
Från bunkern fick han upp den på green och från dryga två meter lyckades han sedan sätta putten för en sjua. Det var så klart med blandade känslor han knöt näven och vrålade ”Oui”.
Efter att ha varit i ledningen i två dagar hade Jean Van de Velde tagit sig till särspel.
Sedan vann Paul Lawrie.

Följ Golfbloggen på Twitter: @mhardenberger
Facebook: Golfjournalist Martin Hardenberger
Instagram: Hardenberger