Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Golfbloggen på drömresa: Thracian Cliffs

Det finns de som säger att det är världens vackraste bana.
Ändå kan samma människa vara rasande efter 18 spelade hål.
Thracian Cliffs är lite som ett Pebble Beach på droger.
Förförande vacker. Men elak som få.

Foto: Jacob Sjöman/Thracian Cliffs

Snart behöver resenärer till storsatsande Thracian Cliffs och regionen Cape Kaliakra inte längre göra samma, aningen omständiga, resa som vi tar denna sommarsemester.
Austrian-kärran går för oss via Wien till Varna och efter en timmes bilfärd i vad som känns som ”mitt i ingenstans” så kommer vi fram.
Nej, till Thracian Cliffs flyger man på utvalda datum från och med september direkt från både Stockholm och Köpenhamn.

Oavsett vad så är det som möter resenären minst sagt spektakulärt.
”You will not find a golf course like this anywhere else on the planet.” sa Gary Player när hans underverk slog upp portarna.
Och nog måste man ge honom rätt.

Bulgarien inget golfland?

Jag hade besökt Thracian Cliffs en gång tidigare. Året var 2014 och minnet av de dramatiska vita klipporna, greenerna bara centimetrar från stupet ned till strand och havet, och utslagsplatsen 50 meter ut i Svarta Havet, hade etsat sig fast i hjärnbanken på ett sätt väldigt få banor gjort.
När jag så småningom skulle ta med min flickvän på hennes första golfresa ville jag ta henne till en alldeles speciell plats.
Där golfen var bra.
Vyerna vackra.
Och solen sken.

Många höjde på ögonbrynen när jag sa Bulgarien – ”det är ju inget golfland” – men jag visste…
Bulgarien hade för mig redan med kraft slagit sönder förutfattade meningar.
Det här skulle bli bra.

Foto: Martin Hardenberger

Vårt besök äger rum under den sista veckan av maj.
Det känns lite som att vi är ensamma på en öde ö.
Det är 28 grader varmt, men den egentliga säsongen har inte börjat ännu. För närvarande lastas det glass in i frysarna och strandrestaurangerna håller på att öppna.

För oss är det perfekt.
Vi kan ta det lugnt när vi spelar golf och har stranden för oss själva.

Det var bara en sak jag glömt.
Thracian Cliffs är om inte Europas svåraste bana, så i alla fall en av dem.

”Flyg ditt åbäke”.Foto: Privat.

Betyg

Layout: 4
Kommentar:
När det kommer till skönhet så är det inte många som slår Thracian Cliffs på fingrarna.
Hål för hål så är det som att du 18 gånger får dansa med balens snyggaste tjej.
Dock så är det också väldigt sällan du vågar gå fram till den där tjejen, för du tänker att ”du ändå inte har en chans”.
Man tar kanske chansen och lyckas i bland. Men det är svårt att göra det 18 gånger i rad…
På Thracian Cliffs så är det som att du har fjärilar i magen och på varje tee måste ta det där beslutet och slå det där slaget som du inte riktigt vågar.

Heter du inte Tiger Woods eller Henrik Stenson så blir det aningen för bra.

Sexans green, längst ned i bilden. Det här är en par trea som spelas ca 50 meter nedför. Från backtee mäter rackaren dryga 220 meter.Svinga lugnt.Foto: Jacob Sjöman.

Det är ju också så att när man hade Europatourtävlingen Volvo Matchplay Championship var tanken ursprungligen att det skulle vara en slagtävling, där varje slag räknas. Men touren tog beslutet att ändra formatet till matchspel. Man ville inte att proffsen skulle se för dåliga ut på tv.

Jag har två i handicap och kände mig i hyfsad form när vi kom till Thracian Cliffs. Efter tre ronder hade jag slagit bort 15 Pro V1:or och inte varit i närheten av att få ihop en score.

Min flickväns första golfresa? Det var svårt, men vi hade så kul och vyerna var så vackra att det inte spelade någon roll.

Med allt detta sagt så är det nästan komiskt att man knappt får några slag alls enligt slopen.

Skick: 5
Kommentar: Under vårt besök var greenerna snabba, och eftersom de också var relativt svårlästa så gjorde det ju inte saken enklare.
Fairways har en bra, fast och skön turf, som man lätt för schysst spinn från.
Enda minus är alla bollar man slår bort. Som om inte röda och vita pinnar var nog är även ruffen totalt omöjlig att hitta bollen i.

Bredvid fairways växer både lavendel och som här jasmin.Foto: Martin Hardenberger

Estetik: 5+
Kommentar: Jag har spelat många både vackra och kända banor. Inte alla har jag hunnit recensera här. Men jag kan säga som så att både Pebble Beach, Cypress Point, Augusta National, St Andrews, Ballybunion och ett gäng andra skönheter finns på listan.
Jag tycker inte om att jämföra dessa skönheter då de alla har bedårande egenskaper som kan förföra varje golfare till att tro att det minsann inte kan bli läckrare.

Men när det kommer till Thracian Cliffs så blir man verkligen mållös.
Här finns en wow-effekt på varje hål.

Också när det kommer till estetiska saker runtomkring så har man koll på läget. Det är rent och snyggt och man har den där lilla extra kollen på detaljerna som förhöjer upplevelsen.

Varför inte en middag på en strand under ett träd?Foto: Thracian Cliffs.

Atmosfär: 5
Kommentar: Bulgarien har så klart inte världens rikaste golfhistoria, men det man har är man stolta över. I baren ”The clubhouse” hänger flaggor och tavlor fulla med autografer.
Bakom 18:e green har man smällt upp en liten uteservering där två mysiga gubbar serverar nygrillade burgare av olika slag, och givetvis häller de mer än gärna upp en lokal öl eller resortens egenproducerade rosévin.

Vi har det bra här, och egentligen vill vi inte alls åka när det efter tre nättre redan är dags.

Restaurang: 5
Kommentar:
På Thracian Cliffs resort hittar vi två enklare matställen i form av det redan nämnda klubbhuset och BBQ-tältet bakom 18:e. Här finns också två restauranger belägna direkt på de två sandstränderna Argata och Bendida nedanför banan.
Nere på stranden är mysfaktorn om möjligt än högre än uppe vid banan, och då här inte är överdrivet mycket folk så känner man sig minst sagt utvald.
En av restaurangerna har fokus på lokalt fångad fisk grillad på vulkanisk kol och den andra har en marockansk touch.

Uppe på resorten finns ytterligare två restauranger Olivo och Geti, där Bulgariens vinnare av Masterchef kockar på den senare.

Om man nu ska gnälla över något så kan frukostbuffén på Olivo kanske steppas upp en aning.

Detta vägs dock upp av ett stort plus i och med El Balcon Del Mundo, en restaurang belägen ungefär en kilometer upp för berget ovanför banan. Här har du inte bara en enastående utsikt ut över golfbanan och havet. Här har du också regionens bästa kulinariska upplevelse.
Under vårt besöka åt jag en het scampi med mangosorbet, och drack ett lokalt vin. Det var fem getingar och sedan blev det bara bättre…

Visst, man kanske inte ser hela världen från Balcon Del Mundo. Men det här får duga…Foto: Martin Hardenberger

Boendemöjligheter: 5
Kommentar: Stor och skön säng och en läcker balkong med utsikt över havet. Redan där är det ju minst sagt lovande.
Rummen, som egentligen är lägenheter, är stora och rymliga, och byggda i gedigna material. D e erbjuder det mesta du kan tänkas önska.
Till och med tvättmaskin och torkställ…

Totalt: 29/30

 

Följ Golfbloggen på Twitter: @mhardenberger
Facebook: Golfjournalist Martin Hardenberger
Instagram: Hardenberger