Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Drömspel i Irland: Ballybunion Cashen Course

Cashen course är vacker som få och en bana jag gärna spelar igen.
Men det här är en tuff historia, med många blinda slag och inget jag rekommenderar som semesterbana.

Foto: Martin Hardenberger

Vi började med att blåsa sönder på Portmarnock.
Vinden var inte svagare när vi spelade Ballybunions Old Course.
Och när vi på Cashen course också ska brottas med en rad blinda slag där vad som ser bra ut kan innebära en förlorad boll ska varken jag eller min spelpartner, den världskände fotografen Jacob Sjöman, sticka under stol med att humöret tröt en gång eller två.

LÄS MER: Drömspel i Irland – Golfbloggen på Ballybunion Old Course

På Ballybunions Cashen Course bjöds vi denna dag på våldsamt läckra vyer.
Men också en rad hål – som när man spelar dem för första gången – känns direkt dåliga.
Det blev en dag i frustrationens tecken.

Inte den vanlige Trent Jones Jr.

Ni som läst bloggen frekvent under de senaste åren känner till att undertecknad har något av en förkärlek till två bandesigners i Robert Von Hagge och Robert Trent Jones Jr.
De båda banskaparna har designat rikligt med 18-hålare som är utlagda för att turister ska kunna spela dem och ha kul oavsett om de spelar en eller flera rundor.
Vad du ser är väldigt mycket vad du får, och när man spelar en bana för första gången så är detta ofta väldigt trevlig – man bjuds inte på några otäcka överraskningar.

Cashen Course designades av Robert Trent Jones Jr 1971, och den är full av just otäcka överraskningar.
– När jag såg vilken terräng jag hade att jobba med blev jag så glad att jag knappt kunde finna ord, ska Trent Jones Jr. ha sagt.
Men det är svårt att sträcka sig till att han lyckats fullt ut.
Det ska dock tilläggas att om du spelat den en gång och vilka linjer som är att föredra, då är det säkert en helt annan upplevelse.

Foto: Martin Hardenberger

Sanddynerna på Cashen Course är ännu högre än på Old Course och frågan är om banan inte också är ännu svårare trots att den spelas nästan 300 meter kortare.
Förmodligen är det för att fairways här är smalare och landningsområdena mindre.
Precis som dagen innan spelar vi inte osällan från sanddyn till sanddyn och en duff eller topp är därmed ”dead”.

Bra slag kan försvinna

Hål nummer åtta och nio är båda par femmor. Åttan ett skarpt dogleg där vi tror att Jacob slagit en monstruös drive runt kröken.
Men vi hittar inte rackaren.
Själv slog jag en sorkdödare som tog backen och rullade långt ned på fairway.
Det kändes inte riktigt rättvist.

På nästa hål är det min tur att slå en pangdrive. Jag har en järnnia in som jag slår precis vänster om green. Missa inte där… Lobben över bunkern är omöjlig.
Den här typen av incidenter kan göra att man tappar modet en aning på Cashen Course.

Klichén ”banan ser så naturlig ut att man kan tro att den legat här i flera hundra år” passar dock in på Trent Jones Jr:s skapelse.
Här har han inte flyttat en sanddyn.
Och bara det att naturen själv kan skapa ett sådant här landskap är ganska häpnadsväckande.

Foto: Martin Hardenberger

Betyg

Layout: 2
Kommentar: När det kommer till layouten så kastas jag lite mellan hopp och förtvivlan. Ungefär hälften av hålen på Cashen är världsklass. Den andra hälften glömmer jag gärna snabbt.
Detta är inte bara en bana som är svår – den straffar till och med bra slag.

Det ska tilläggas att jag pratade med flera medlemmar i klubbhuset som hävdade att de till och med föredrog Cashen framför Old Course. Jag antar att det här är en bana som blir bättre och bättre desto mer man spelar den.

Skick: 5
Kommentar: Hårda fairways och greener. Fläckfria tees och vackert högt och blekt gräs i ruffen. Det här är en bana som egentligen har allt en linksgolfare älskar.

Estetik: 5
Kommentar: Egentligen oslagbart. De enorma sanddynerna, det blekta gräset och kvällssolen som efter en (oftast) blåsig och regnig dag speglar sig i Atlanten ger en inramning att dö för. Bara skuggspelet är som en teater i sig.
Ur ett naturperspektiv så blir upplevelsen av en golfrond knappas häftigare än på Ballybunion Golf Club.

Detta har man givetvis på en så pass stor turistdestination som den här banan lärt sig att dra nytta av. Klubbhuset är beläget med utsikt över det 18:e hålet – och så klart Atlantens vilda vatten.

Foto: Martin Hardenberger

Atmosfär: 4
Kommentar:
Du kan givetvis inte ge Cashen samma höga betyg som Old Course. Banan är nästan 100 år yngre och har inte omdesignat av Tom Watson.
Men klubbhuset är samma och allt runtomkring likaså.
Du är bara lite mer irriterad när du är klar med din runda här.

Restaurang: 3
Kommentar: Ja, vad ska man säga? Man måste ge dem att de i alla fall försöker i Irland. Det hade varit en lögn att påstå att de lyckas på Ballybunion, men de är i alla fall mindre taffliga än på många andra ställen. Litet plus så klart här för positioneringen av serveringsytan…
Steak sandwich, chicken curry och den typen av rätten är att rekommendera.

Boendemöjligheter: 4
Kommentar: Bortsett från kalsongupplevelsen på The Cliff Hotel (läs om den här) så är boendemöjligheterna helt okej i förhållande till hur liten by Ballybunnioun (ja, byn stavas med två N) är.
Här finns en rad bed and breakfast-ställen, The Cliff Hotel (som vi bodde på) och även ett lite mindre hotel på andra sidan parkeringsplatsen från golfklubben sett.
Vi snackar absolut inte om något femstjärnigt, men det fyller ändamålet och är fantastiskt mysigt.

Totalt: 23/30

Följ Golfbloggen på Twitter: @mhardenberger
Facebook: Golfjournalist Martin Hardenberger
Instagram: Hardenberger