Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Mystiken bakom klassiska 17:e

Det är egentligen bara en par trea på 120 meter.
Ytterst sällan missar proffsen green från det här avståndet – ändå har så många slagit i vattnet på TPC Sawgrass klassiska 17:e.
– Det var det enda hålet som gjorde mig nervös, jag tänkte på det flera dagar före tävlingen, säger den förre British Open-vinnaren Johnny Miller.

Oh oh! Alltid lite extra spännande på 17:e.Foto: AP

Segern 2009 var Henrik Stensons dittills största framgång. Han hade visserligen kammat hem matchspelstävlingen WGC-Accenture knappt ett år tidigare, men det här var ”golfens femte major” och klassisk mark.
När han kom till nummer 17 var han fyra slag före jagande Ian Poulter. Det handlade om att inte göra bort sig.
– Jag hade råd med bogey-bogey de sista två hålen och det är ju en ganska klädsam situation att vara i, sa Stenson till ESPN efter segern.

LÄS MER: Tippa The Players – vinn en rond på PGA National

”Är där jag hör hemma”

Stenson gjorde par de två sista hålen och kammade hem storkovan.
– Det känns som att jag är där jag hör hemma nu, berättade han för TV-kanalen.
– Att gå ut där och kontrollera nerverna på det sättet den sista dagen på TPC Sawgrass samtidigt som jag lyckades hålla tillbaka ett så starkt startfält, det ger en enorm boost för självförtroendet. Om jag kan göra det här, då är det klart jag kan göra det i majors också.
Det dröjde sju år, men till slut bar det hela vägen också i en major för Stenson.
Men en sak är säker. På ett individuellt plan är triumfen på Sawgrass än i dag Stensons främsta merit efter The Open-titeln.
För det är något speciellt med den här banan – och dess 17:e hål.

Ett mardrömshål för många

Varje år slås cirka 120 000 bollar i vattnet runt 17:e greenen. Men Att från 125 korta meter med en wedge träffa en 24 meter lång green borde vara lätt för erfarna proffs, men med en green helt omgiven av vatten med tusentals förväntansfulla åskådare har det många gånger förvandlats till en mardröm.
2013 låg Sergio Garcia – som då var i en öppen dispyt med Tiger Woods – i delad ledning med just Woods. Två slag senare hade Garcia slagit lika många bollar i vattnet och det var game over.
2005 låg Bob Tway efter två rundor och 17 hål på tionde plats i tävlingen.
Då skickade han två gånger bollen i vattnet, och följde upp det med att två gånger pricka greenen men se bollen rulla ner i vattnet. När han till slut ham­nade rätt treputtade han och fick en 12:a i hål – och låg 72:a.
–  Du spelar bra och så plötsligt, på ett hål tappar du allt och kan lika gärna gå hem, sade Tway efter debaclet.

Foto: AP

”Tycker om att se andra spela det”

Tv-tittare världen över älskar det, och spelarna med.
– Jag tycker inte att ett sådant hål ska avgöra en så stor tävling, har den förre världsettan Tiger Woods en gång i tiden sagt.
Nå ja, vi andra gillar det i alla fall.
Johnny Miller vann British Open 1976. I dag kommenterar han i amerikansk tv. Hans ord får summera magin.
– Jag gillar när andra spelar hålet, jag gillade det inte lika mycket när jag själv gjorde det.

 

Följ Golfbloggen på Twitter: @mhardenberger
Facebook: Golfjournalist Martin Hardenberger
Instagram: Hardenberger