Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Golfbloggen

Golfen behöver inte Henrik Stenson för att vara spännande

I natt avgörs Fedex Cup, årets bästa spelare på PGA Tour ska krönas och bonuschecken på 10 miljoner dollar ska delas ut.
För andra året i följd är inte Henrik Stenson med.
Ett faktum som ur svensk synvinkel gör att det hela tappar lite ”edge”, men som inte gör spelet mindre intressant.

Foto: TT
Foto: TT

Ingen blir större än spelet, så är det bara.
Och golf är bannemig ett fantastiskt spel.

För det första är det otroligt svårt, jag brukar faktiskt påstå att det är det svåraste av alla.
Rät teknik är avgörande för att överhuvudtaget få bollen att lyfta och att sedan få den att flyga rakt dessutom är så svårt att det har en förmåga att lyfta fram de absolut värsta karaktärsdragen hos spelets utövare.
Så har det varit i flera hundra år.
I flera hundra år har vi älskats att plågas av detta spel.

Men det är ju också därför tillfredsställelsen när man väl lyckas är så enorm.

Kanske är det värsta att bollen ligger still. Spelet tar tid. Du hinner tänka.
Du reagerar inte instinktivt på att något eller någon kommer emot dig, på att en boll flyger i hög hastighet i din riktning.
Det är du som sätter stenen i rullning.
Vad du hinner fundera över innan du gör så är ganska underligt.
Under tiden du går fram till din boll, när du drar tillbaka klubban, och i toppen av din backsving hinner du fundera på så mycket mer och annat än vad du borde.

Ibland finner vi flow, gör allt rätt nästan utan att veta varför, och sedan är det som borta med vinden.

För mig är det också där någonstans vi hittar charmen med tävlingsgolf och hela anledningen till att spelet också är så fascinerande att se på.
I tre dagar går det långsamt, långsamt, långsamt:
Det handlar så klart om att spela bra och gasa på, men också mångt och mycket om att inte ”fucka up”.
Sedan med några hål kvar, på en söndagseftermiddag då alla tittar på de i som går i ledarbollen, gå allt  helt plötsligt så snabbt.

En boll flyger out of bounds, en putt trillar i från 30 meter, någon sänker en chipp.
Och alla kommer in i den här fasen med olika bagage, med sin egen historia.
Paul Casey har inte vunnit en tävling på PGA Tour på åtta år.
Under tre rundor har han spelat i stort sett spelat fläckfritt, men han har nu sovit ytterligare en natt på sin ledning – är känd för att sumpa det – och har nu fem timmar framför sig där han hinner tänka inför och under varje slag.

För att lyckas måste han bemästra tankar och känslor, något som alla vi golfare vet hur svårt det är, och samtidigt måste han spela karriärens kanske bästa golf.
Det är en filmiskt scenario.

Efter sig har Casey en vargflock som är redo att slita honom i stycken.
Spelare som Justin Thomas, Jon Rahm och Brooks Koepka som vunnit flera gånger i år. För att inte tala om Jordan Spieth och Dustin Johnson, som jag lovar inte har gett upp.
Det är en dramatik som är värd att följa.


Följ Golfbloggen på Twitter: @mhardenberger
Facebook: Golfjournalist Martin Hardenberger