Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

KRÖNIKA: OS – golfens stora chans, Stensons stora chans

Det skulle bli den stora chansen.
Men under sex månader har topp-profilerna gjort vad de kunnat för att kasta den dit pepparn växer.
Nu är Henrik Stenson den som ska göra golfens OS-comeback till fest – och något för generationer framöver att bygga vidare på.

Höjdarna hade ruvat på frågan länge. Hur skulle golfen växa och bli en sport som utövas över hela världen, av rika, fattiga, kvinnor, män barn och pensionärer?
Rika, män och pensionärer var avklarat sedan länge.
I mångt och mycket flera av de andra kategorierna också – så länge vi pratar om västvärlden, och i viss mån även Asien och Australien.
Men hur skulle man få spelet att växa i Sydamerika? Hur skulle man få det att växa i Afrika?
Golfen har till stor del länge varit en mansdominerad sport, hur skulle man få upp kvinnornas intresse? Antalet barn som spelar har också minskat, hur skulle man vända tappet?

Svaret var givet; OS.

Ett evenemang som suger åt sig hela världens blickar. Som alla följer. Och som i år tar plats i Brasilien.
Det var den stora chansen. Här skulle intressefröet sättas.

Men…
Redan när tävlingsformatet bestämdes begicks det första misstaget. Man valde 72 håls slagspel – precis som vilken vanlig vecka som helst, som vilken vanlig tävling som helst.
Detta efter att man haft chansen att göra något nytt, något spektakulärt.
Stön.
Tänk matcher, tänk slutspel, ”här möter Sverige Japan” eller Här möter Sverige USA”.
Tänk lag, Henrik Stenson och David Lingmerth mot Ricky Fowler och Bubba Watson – det kunde blivit så häftigt, så dramatiskt.
Men 72 hål slagspel blev det.
Visst, kanske är det mest rättvist.
Snark…

Efter att golfen efter många om och men kommit till OS började i april spelarna oroa sig för myggor.
Snark. Igen.

Givetvis var det ett svepskäl. Myggor har blivit synonym för schema, pengar och rankingpoäng. Likt tennisen, som inte heller gjorde något direkt bejublat intåg i OS har golfen under århundraden byggt sig en egen identitet utan inslag av olympiska spel.
Givetvis har både PGA- och Europatouren haft ett stelt finger med i spelet.

Med detta sagt förstår jag att OS inte är nummer ett på stjärnornas checklistor, men likväl är Rory McIlroys ord att han ”inte kommer att titta på OS-golfen utan i stället se sporter som betyder något” och att han ”inte började spela golf för att få spelet att växa” oerhört beklämmande.
Har han inte fattat någonting?
What goes around comes around…
Fanns där inte någon världsstjärna som en gång i tiden inspirerade Rory McIlroy? Fanns där aldrig en förståelse för idrottens grunder? För kärleken. För glädjen. Kom pengarna och celebriteten alltid först?
Han hade chansen att bli inspiratören, förebilden som fick tusentalsbarn att börja spela golf i en ny del av världen.
What goes around comes around…
Rory McIlroy vann ingen major 2016.

Ingen McIlroy, ingen Spieth, Ingen Day och ingen Johnson.
Nu är det i stället Henrik Stenson som ska sälja spelet, som för golfens räkning ska sätta de där intressefröna som förhoppningsvis en vacker dag blommar.
Det är han och de andra stjärnorna som är på plats (ja, de finns faktiskt), publiken (som kanske finns) och medierna (som definitivt finns) som ska göra golfens OS-comeback till en fest.
Och vilket läge svensken har. Han är bäst rankad i ett förhållandevis litet och svagt startfält. Det är en bana som passar honom väl och det kommer att vara lite busigt väder vilket snabbt bör sålla agnar från vete.
Golfens stora chans är också Henrik Stensons stora chans.

Det lovar gott. Det har länge pratats om medalj.
Men det är golf. Det är sport. Det är OS.
Och allt kan hända.
Låt spelen börja.

 

Följ Golfbloggen på Twitter: @mhardenberger