Sprängdes i luften. 22 februari 1979 sprängdes giftfabriken i Teckomatorp i luften. Fortfarande i dag finns spåren av skandalen kvar i marken där fabriken låg. Nu planeras nästa våg av saneringar att inledas. Förra gången det sanerades kördes 80 000 ton giftig jord bort, till en kostnad av 200 miljoner kronor. Foto: Thommy Bernquist
Sprängdes i luften. 22 februari 1979 sprängdes giftfabriken i Teckomatorp i luften. Fortfarande i dag finns spåren av skandalen kvar i marken där fabriken låg. Nu planeras nästa våg av saneringar att inledas. Förra gången det sanerades kördes 80 000 ton giftig jord bort, till en kostnad av 200 miljoner kronor. Foto: Thommy Bernquist

Spåren av giftet har aldrig försvunnit

Publicerad

Det är Sveriges största miljöskandal någonsin.

Växtgiftfabriken BT Kemi i Teckomatorp i Skåne grävde ner giftigt avfall i tunnor på sitt eget fabriksområde. Folk i byn slog larm om stank och allergier - men ingen lyssnade.

Till slut brakade skandalen loss. Företaget gick i konkurs, fabriken sprängdes i luften och giftjorden sanerades slutligen.

KvP-journalisten Kerstin Berlman gjorde scoop under skandalen. Men vissa saker pratades det för lite om, säger hon i dag. Pojken som fick växtgiftet dinoseb i stöveln och dog på några dagar, till exempel.

I dag lider Teckomatorp fortfarande av gift-stämpeln. Alla som har jobbat på BT Kemi har ökad risk för cancer. Och nu ska BT-området saneras - igen. Förra gången kördes 80 000 ton förgiftad jord till Tyskland.

- Det är minst lika stora mängder den här gången, säger projektledaren Lars Bevmo.

För journalisten Kerstin Berlman på Kvällsposten blev livet inte sig likt efter BT Kemi-skandalen. När första nyhetstipset kom till redaktionen var hon själv mammaledig. En manlig vikarie gjorde en artikel efter småbarnsmamman Monica Nilssons uppgifter om konstig lukt från fabriken i Teckomatorp. Men företagets vd Göran Prawitz hotade att stämma tidningen, och redaktionschefen Lars Braw stoppade publiceringen.

Dittills hade en enda journalist skrivit om saken, Sven Munke, M-politiker, bonde och journalist som skrev för Landskrona-Posten. Han konstaterade själv i sin 80-årsintervju i Helsingborgs Dagblad att han togs för "en byfåne".

Sedan var det slut på mammaledig-heten för Kerstin Berlman.

- Och mig vågade Braw inte stoppa, säger hon.

Fyrabarnsmamman Monica Nilsson blev en symbol för upproret mot BT kemi.Foto: Stefan Lindblom/Helsingborgs-Bild
En sak lärde hon sig av BT Kemi: I varje stor skandal finns flera små skandaler.

- Hälsovårdsnämndens ordförande i Svalöv till exempel, han fick tunnor med växtgift av BT Kemis vd Göran Prawitz. Det körde han genom samhället med. Och hällde på sina åkrar.

- Sedan handlade det inte bara om de 40 personer som jobbade på fabriken. Utan också 40 trädgårdsmästare som inte kunde använda sina odlingar. Det har det inte talats om så mycket.

- Men det allra värsta var att en ung pojke dog. Han fick dinoseb i sina stövlar och dog en vecka efter. Det blev aldrig någon sak av det.

- När man grävde efter tunnorna hade jag med min dotter, för min barnflicka hade blivit sjuk. Den lilla tösen hade ju kunnat få gift på sig. Det finns så många skandaler i skandalen.

- En annan skandal i skandalen var vid ett stort möte i Folkets hus. Björn Gillberg ville ha garantier att om BT Kemi gick i konkurs skulle moderbolaget betala. Men länsstyrelsen sa: "Vi litar på företaget". I stället har detta kostat skattebetalarna 100 000-tals kronor.

Hon hade massor av material hemma och planerade att skriva en bok om alltihop.

- Men sedan utbröt en eldsvåda hemma hos mig, och sedan orkade jag inte. Jag hade papper där som jag fått utsmugglat från BT Kemi, och man måste ju ha något att stödja sig på.

Ändå menar hon att BT Kemi förändrade hennes liv.

- Jag började se sammanhang. Det ledde mig in på hälsofrågor och jag blev medicinreporter. Efter det läste jag på Lunds tekniska högskola. Min pappa dog, så jag tog arvet till det. Jag ville inte bara tycka, jag ville veta. Och jag förstod vilken oerhörd betydelse det har att man är vaken som journalist.

Kerstin Berlman var den enda som intervjuade BT Kemi-vd:n Göran Prawitz.

- Jan Guillou bjöd mig på lunch för att jag skulle ge honom hans telefonnummer, men det gjorde jag inte, för har man lovat så har man.

- Prawitz var väldigt butter. Han menade att han bara levererade det som hans chefer i Danmark ville ha. Han tyckte att han fick ta hela skiten. Han var inte direkt en elak människa, men okunnig, och rädd om sitt eget skinn.

Tillverkningen av ogräsbekämpningsmedel startade 1965 i Teckomatorp, nära Braån. Efter två ägarbyten tog det danska företaget Kemisk Værk Køge A/S över 1971. Folk i området började klaga på att det luktade konstigt från fabriken, att Braån stank och att växter som bevattnades med vatten från ån dog. Men varken myndigheter eller företaget brydde sig om klagomålen.

1976 stämde trädgårdsmästarparet Agnethe och Carl Johan Ahl BT Kemi. Björn Gillberg från nystartade Miljöcentrum blev deras advokat - och de vann. 1,25 miljoner kronor fick de i ersättning, men Agnethe Ahl säger till P3 Dokumentär att paret hade så stora skulder efter att gifterna förstört deras affärer, att det bara blev 50 000 kronor över.

- De åkte vi till Amerika för, sa hon till P3 Dokumentär.

När domen fallit flyttade företaget sina tillgångar till sitt danska moderbolag och gick i konkurs.

Under förhandlingarna avslöjades vidden av skandalen. BT Kemi hade grävt ner stora mängder av miljögifter i marken på fabriksområdet. Vd Göran Prawitz fälldes för ekomonisk brottslighet kring skandalen, men inte för miljöbrott, eftersom preskriptionstiden på den här tiden bara var två år. Eftersom bolaget gått i konkurs fick svenska skattebetalare står för den första saneringen som gick på 50 miljoner kronor.

22 februari 1979 sprängdes fabriksbyggnaden i luften. Skandalen ledde till att miljölagarna skärptes betydligt.

- Det var ett uppvaknade för hela Sverige, konstaterar Kerstin Berlman.

Teckomatorpsbon Monica Nilsson, i dag 62 år, var den som slog larm, först och ljudligast. På den tiden var hon småbarnsmamma och hennes son led av astma och han grät när han skulle sova. Monica Nilsson blev ensam representant för befolkningen, det var ingen annan som vågade eller orkade.

- "Monica, du är ju hemmafru" sa de, och det ena gav det andra, säger hon.

Hennes barn kallades för "giftungen" i skolan, hon själv för "giftkärringen" och folk sa att hon tjänade pengar på hela saken.

- Barn är inte så snälla alltid. Det som föräldrarna sa om mig hemma, det fick mina barn höra i skolan.

Varför orkade just hon stå upp då? När alla andra var tysta?

- Ja du, det är en fråga som jag har fått många gånger. Från allra första början handlade det om att det luktade illa, och att vi hade barn som mådde dåligt. Jag hade ingen aning om att det skulle bli en sådan här stor historia, säger hon.

Hon är envis, säger hon, men samtidigt försiktig.

- Om jag tar mig för en sak, så tänker jag mig nog för innan. Jag snackar inte en massa. Har jag tagit mig an något, då vill jag slutföra det.

Barnen var stolta över sin mamma, men BT-kemiskandalen var jobbig också.

- Vi pratar mycket sällan om BT Kemi numera. Min son är den som minns alla dörrknackningar, telefonsamtal. Det är inte positivt. Men han tycker nog, precis som mina andra barn, att det var en bra grej jag gjorde. De tyckte det var rätt och bra. Ingen av dem har någonsin sagt: "Sluta nu, mor". Aldrig någonsin.

Hon bor kvar i Teckomatorp, trots allt. Det är här hon är född, hennes pappa växte upp här och tre av hennes fyra barn har valt att slå sig ner här.

- Vi trivs här. Och Teckomatorp förändras. För var det många äldre, men nu flyttar det inte unga, småbarnsfamiljer. Vi litar på att saneringarna fungerar.

Frågan är om giftstämpeln på Teckomatorp är rättvis - och ifall människor kan drabbas av den giftiga jorden än i dag?

Monica Nilsson säger att hon fick missfall samtidigt som åtta andra kvinnor i byn, men det är inte bevisat eller ens undersökt ifall det hade samband med BT Kemis tillverkning. (När Lunds kvinnoklinik senare undersökte graviditeter fann man ingen ökad risk.)

Fabrikschefen Ragnar Nilsson dog hastigt av cancer i bukspottskörteln, mitt under skandalen. En 17-åring som skördade ärtor avled då han fick en halv deciliter av besprutningsmedlet dinoseb i stöveln, en produkt som tillverkades av BT Kemi.

- Det ändade hans liv, för det sögs upp av huden, säger Margareta Littorin, överläkare i Arbets- och miljömedicin på Labmedicin Skåne.

Ragnar Nilssons död är det svårare att dra några slutsatser ifrån.

- En enskild cancer kan man inte säga säkert vad den beror på, säger Margareta Littorin.

Hon har varit med och undersökt Teckomatorpsbornas hälsa ett antal gånger under åren som gått. Vissa siffror är mycket alarmerande.

- 1993 kollade vi de fem arbetare som varit mest exponerade för gifterna på fabriken. Dem tog vi blodprov på, och jämförde med fem personer i trakten. I snitt hade de nio gånger högre TCDD-halter. Hur hög halten var på den tiden vet vi inte säkert, för då hade man ingen metod att testa det. Men man vet att det tar många år att bli kvitt det TCDD man fått in i kroppen.

TCDD är ett av de värsta miljögifter som finns. Men på det stora hela är Teckomatorpsborna lika friska - eller lika sjuka - som andra svenskar. Fast kanske finns det en lite större risk att drabbas av cancer.

- Det kan finnas något i dessa siffror. Men jag vill att man ska vara försiktig, säger Margareta Littorin.

2008 undersöktes cancerfall bland före detta anställda på BT Kemi. Uppgifter från cancerregistret för åren 1965 till 2004 plockades fram, och BT-jobbarna följdes upp till 79 års ålder och jämfördes med genomsnittssvensken.

- Då fanns det 39 fall av tumörer mot förväntade 35. Det är ingen anmärkningsvärd skillnad.

Värre är det med siffran för mag- och tarmcancer.

- Redan på 80-talet såg man att BT-kemianställda hade en fördubblad risk för cancer i magen och tarmen. Men då var risken inte statistiskt säkerställd. Fram till 2004 hade fler fall inträffat, och den skillnaden är statistiskt säkerställd, säger Margareta Littorin.

Samma grupp hade också något fler tumörer i urinvägarna, fast inte så mycket att det är statistiskt säkerställt. Och ett problem med de här undersökningarna är att man i dag vet att olika former av cancer i magen och tarmarna är så olika varandra att det egentligen inte är meningsfullt att klumpa ihop dem och jämföra, som man gjorde för 30 år sedan, menar Margareta Littorin.

Fast sedan säger hon så där igen.

-MMen jag vill säga att det kan finnas något i dessa siffror.

Alla dessa rön var Margareta Littorin med och berättade om på ett stormöte i skolan i Teckomatorp 2008.

- Det var fullsatt, och alla lyssnade intresserat, men kommenterade inte mycket, vad jag minns. Jag var nästan förvånad, säger hon.

När saneringarna började tillkom risken med giftjorden. Saneringsjobbarna skulle kunna få i sig giftet via luften och via huden, befolkningen via luften.

- Men jag bedömde att ingen hälso-effekt skulle föreligga. Däremot luktolägenhet, och kanske irritationer i slemhinnorna, säger Margareta Littorin.

- De i saneringspersonalen som var intresserade erbjöds att komma på undersökning. Vad jag minns kom de allihop. Och det var inget märkligt som man fann.

Nu är det dags för sanering igen. Gift- jorden fanns på två olika områden i Teckomatorp. Det första spadtaget togs 2007 och de sista jordmassorna fraktades från området till behandlingsanläggningen våren 2009. I slutet av året invigdes naturparken Vallarna, populärt utflyktsmål för skolklasser och välanvänd av joggare.

Södra området, där gamla socker-fabriken låg, var egentligen färdigsanerat av länsstyrelsen i slutet av 1970-talet, men det visade sig vara en sanning med modifikation.

- Vi började misstänka att södra området inte var så rent som länsstyrelsen sa. Det visade sig att vi sannolikt har lika stora mängder förorenad jord. Lägre halter gift - men samma mängd jord. Då sökte vi pengar för att börja åtgärda södra området.

I augusti i år skrev Svalövs kommun kontrakt med firman Ramböll som ska utreda hur den nya saneringen ska gå till. Därefter ska man hitta den entreprenör som ska göra det praktiska arbetet, och så ska företagen som håller till på området bort.

- Det finns en mekanisk verkstad, en bilskrot och ett markbyggnadsföretag. Dem är vi överens med, de ska flytta ut under det här året. Förhandlingar pågår med några småföretag, säger Bevmo.

Saneringen kostar. Förra gången kördes 80 000 ton giftig jord till Tyskland. Totalt kostade detta 200 miljoner kronor.

- Hur mycket det blir nu återstår att se, och kanske kan man låta en del av jorden ligga kvar. Vårt mål är att ta bort det värsta, och att skydda Braån. Men det gäller ju att inte sila mygg och svälja kameler.

BT Kemi ägdes 1971 av Kemisk Værk Køge A/S. Moderbolaget satte BT Kemi i konkurs och drog sig tillbaka. Därmed blev det svenska skattebetalare som fick betala saneringen.

Kemisk Værk Køge A/S ägs i dag av Sun Chemical och ligger kvar i Køge. Det har aldrig gjorts några försök att få kemi- jätten att vara med och betala för gifttragedin i Teckomatorp.

- Då skulle man nog ha gjort upp det redan på den tiden. Att komma med det nu är för sent, säger Lars Bevmo.

I stället har staten har betalat det mesta av saneringen, men även Svalövs kommun har gått in med minst 20 miljoner.

- Och det är mycket för en liten kommun, säger Lars Bevmo.

Dessutom pumpas Teckomatorps dräneringsvatten till Landskrona, eftersom man inte vill riskera att gifterna ska sippra ut i grundvattnet och förstöra Braån, igen. Det kostar närmre en halv miljon kronor per år. Man undersöker just nu om det går att rena vattnet på plats.

Men Lars Bevmo är optimist.

- Teckomatorp har egentligen en framtid. Tyvärr är det en ort som har sjangserat, men den ligger utmärkt till med jättebra kommunikationer, säger han.

Varumärkesstrategen Stefan Saidac är både optimistisk och pessimistisk för Teckomatorps framtid efter den slutliga saneringen. Att många tänker "gift- tunnor" när de hör namnet Teckomatorp är inte så mycket att göra åt, menar han, eftersom det faktiskt grävdes upp gift- tunnor där.

- Jag tror det är väldigt svårt att radera den uppfattningen. De facto var det en giftskandal. Det som är sant och relevant går inte att radera ut. Och varför skulle vi ändra på sanningen?

Däremot är inte Teckomatorps öde beseglat för alltid.

- Jag tror att det går att förändra, men det kräver en varsam hand och gott omdöme. Du kan dra en parallell till Londons östra delar. Det fanns ett riktigt tråkigt industriområde där man byggde OS-byn. Man gjorde ett omfattande saneringsarbete. Nu, efter spelen, hoppas man att det ska bli attraktivt för vanliga familjer att bo där. Man tar något nedslitet och försöker förädla det.

- Om du tar Bilbao, så var det en ganska trist stad när man byggde Guggenheimmuseet. Att kommunen vågade säga ja till den ganska utmanande byggnaden. På en gång blev Bilbao satt på kartan, och det brukar man kalla för Bilbao- effekten. Helt plötsligt började turisterna komma, och du vet, kulturturisterna är skötsamma och bra.

Han tycker naturparken Vallarna låter som en bra grej.

- Men om man ska åka längre ifrån, då krävs att det finns något att upptäcka. Något som är värt att åka till från hela Skåne, övriga Sverige, kanske Danmark. När det görs rätt är det en jättekraft.

Ett kulturprojekt är Stefan Saidacs bästa tips. En konstpark kanske? Men också skolor drar bra folk till en ort.

- En specialutbildning. En forskningsenhet som gör att det blir en mötesplats, kanske internationellt också. En filmskola kanske? Då får namnet en helt annan klang, då tänker man på filminspelningar i stället för gifttunnor.

 

Sprängdes i luften. 22 februari 1979 sprängdes giftfabriken i Teckomatorp i luften. Fortfarande i dag finns spåren av skandalen kvar i marken där fabriken låg. Nu planeras nästa våg av saneringar att inledas. Förra gången det sanerades kördes 80 000 ton giftig jord bort, till en kostnad av 200 miljoner kronor.. Foto: THOMMY BERNQUIST

 

MILJöBROTTEN. I jorden runt BT Kemis fabrik i Teckomatorp hade mängder av gifttunnor grävts ned. Trots att folk på orten slagit larm om stank och allergier hade ingen lyssnat. Så började Sveriges största miljöskansal.. Foto: LENNART PETERS, THOMMY BERNQUIST

NY GRöNSKA. 2009 invigdes naturparken Vallarna på det nysanerade området. I dag har barnfamiljer börjat så smått att flytta in till orten och parken är en favorit för skolutflykter.. Foto: STEFAN LINDBLOM/HBG-BILD

experter. Lars Bevmo har varit Svalövs kommuns expert vid saneringen av marken runt BT-Kemi området i Teckomatorp. Nu lämnar han över till Eva Sköld. Det blir hennes jobb att färdigställa och sanera på andra sidan järnvägen. Foto: STEFAN LINDBLOM

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Kvällspostens app – ladda ner den gratis här: Iphone eller Android.

Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag